FRU DE CAUMARTINS LUSTSPEL.
NOVELL AF ÅA. Z. G. TOUSSAINT.
(Forts. från Lördagsbl.)
VI
Den musikaliska dejeungen hos markis nnan
hade utfallit lyckligt. Vår Jules hade väl icke
egen:ligen b-hagat; men man insig, att man
måste högakta honom. Det förstås af sig sjelf,
att man måste finna en ung man ganska in-
tressant, som fru de Caumart n föreställde så-
som en. afkomling från den stora kansleren,
som absolv.rat sina studier i Göttingen och nu
etablerat sig i Paris. Hans djupa allvar förde
man på rökn ngen af hans förnäma extraktion:
hans rörliga fantasi kallade man tyskt svärmeri.
Man antog honom sådan han visade sig, och
var öfvertygad, att han måste v::. mycket rik
och oberoende, för att spela en - egendomlig
role. ;
Denna enda morgon öppn de ör honom utill-
träde i minga hus, Zephivine, hvilken hn i
sin upprymdhet sagt en artigt, fann sig der-
igenom; mera smickrad, än af tusende andra
mera. förbindliga ytiranden af hennes vanliga
omgifning.. Hon tog honom med sig samma
dag på aftonen i sin. loge -på operan. - Detta
betydde .mer, än en hög ministers rekommen-
dation.
Samma afton befunno. sg.i ett litet rum i
tredje våningen al et hus på gwwWan. Fournon
två unga fruntimmer vid: skenet al en matt
lampa, hvilken förbreddoslika mycket 0:, som,
ljus. Rörstolar, - omålade bord och skåp, golf
utan matla, i bakgrunden; en alkof med :blät.-
och hyj:randigt omhängey en enkel tö-seryis af
groft, .hyitt. porslin, -red.p.gulnadt;..men stock;
helt — det hela. i en. viss, -ordn:ag och pryd-
ligt uppstäldt, utvisade.en oförkent fattigdom;
ty der,.vd en sidan. brist, icke råder oordning
och vård läshet, kan man bestämdt törutsätta