FRU DE CAUMARTINS LUSTSPEL. NOVELL AF ÅA. Z. G. TOUSSAINT. (Forts. från Lördagsbl.) VI Den musikaliska dejeungen hos markis nnan hade utfallit lyckligt. Vår Jules hade väl icke egen:ligen b-hagat; men man insig, att man måste högakta honom. Det förstås af sig sjelf, att man måste finna en ung man ganska intressant, som fru de Caumart n föreställde såsom en. afkomling från den stora kansleren, som absolv.rat sina studier i Göttingen och nu etablerat sig i Paris. Hans djupa allvar förde man på rökn ngen af hans förnäma extraktion: hans rörliga fantasi kallade man tyskt svärmeri. Man antog honom sådan han visade sig, och var öfvertygad, att han måste v::. mycket rik och oberoende, för att spela en egendomlig role. ; Denna enda morgon öppn de ör honom utillträde i minga hus, Zephivine, hvilken hn i sin upprymdhet sagt en artigt, fann sig derigenom; mera smickrad, än af tusende andra mera. förbindliga ytiranden af hennes vanliga omgifning.. Hon tog honom med sig samma dag på aftonen i sin. loge -på operan. Detta betydde .mer, än en hög ministers rekommendation. Samma afton befunno. sg.i ett litet rum i tredje våningen al et hus på gwwWan. Fournon två unga fruntimmer vid: skenet al en matt lampa, hvilken förbreddoslika mycket 0:, som, ljus. Rörstolar, omålade bord och skåp, golf utan matla, i bakgrunden; en alkof med :blät.och hyj:randigt omhängey en enkel tö-seryis af groft, .hyitt. porslin, -red.p.gulnadt;..men stock; helt — det hela. i en. viss, -ordn:ag och prydligt uppstäldt, utvisade.en oförkent fattigdom; ty der,.vd en sidan. brist, icke råder oordning och vård läshet, kan man bestämdt törutsätta