FATTIGVÄSENDET I ENGLAND. (Ur en tysk tidning.) Med lifegenskapens upphörande och det? s.k. fria arbetet uppkom i England den d 1 afsamhället, som min nu för tiden vanligtvis kallar den fattig) klassen. Handelns och industriens utvecklng hade lockat en mängd arbetare från åkerbruksdistrikten till de allt mer och mer blomstrand2 städerna, der dassa arb tare, jemte ett större oberoende, syntes finna ett mycket gynnsamm r2 tilifille till förtjenst. Många funno sin stora fördel af detta ombyte; andra deremot, hvilka icke med samma framgång kunde öfvertaga en för dem hittills ovan sysselsättning och ick2 heller egde medel att med fördel bekimpa oförutsedda händelser, såsom . ex. sjukdomar, dåliga konjunkturer och den sn:rt uppstående konkurrensen mellan arbetarne sjelfv, råkade i ett utblottadt och öfvergifvet tillstånd. Hittills h:de husbonden godtyckligt förfogat öfver sina slafvar; men han hade äfven underhållit dem, då de blefvo sjuke och ur stånd att arbeta. Nu, då den lifegne blifvit sjellständig, ö verlemnades han också ensamt åt sin egen kraft och sin egen lycka, och ve honom om h.ns kraft då svek honom i striden mot ödet. Det visade sig dock, att detta alltför o ta var händdlsen; ölvergången frin liegenskapen till fritt arbete, fri konkurrens, kräfde snart sina offer och beklagligtvis har det icke stnnat vid de off r, som voro följder af sjeliva öfverg ngen. De engäska arbetarne funna för sitt förta egentliga strifyande elt mindre gynnsamt filt, än arbetare i andra länder. Henrik VI, under hvars regering denna kamp i England förs visade sig mera tydligt, konfiskerade neml gen vid reformat onens införande landets samilige klostergods, så att icke blott omkring 30,000 munkar, utan äfven dessutom hela skaror a Uggare, hvilka hittills lefvat af kyrkans almosor, plötsligen jagades ut i verlden och derigenom åtminstone till någon del råkade i konkurrens med de nu knappt emanciperade arbetarne. Då de arbetslöse sålunda tryckte på da öfrise, mås ec de svage vika för de starkare, i den s rid som konkurrensen framkallade. De som genom handelns nycker, utan cget törvållande, blifvit törsatte i arbetslöshet, bildade sedan den ena delen at Englands fattiga. Den andra delen utvecklade sig på det sätt, att en stor mängd af de förenämnde i verlden utkastade menniskorna, antingen af verklig otörmiga eller af lättja gjorde just motsatsen af den förra hälften, nemligen sökte ingenting mindre än arbete, men löredrogo ett kringirrande, overksamt Hf, framför en industriös sysselsättning, och derigenom inom en kort tid nedsjönko i samma clnde, som redan blifvit de fleste arbetsammes lot. Alllnog, den fattiga klassen var nu bildad. Lifegenskaj ens upphörande, handelns och indus!riens utveckling, medelklassens uppkomst, reformationen — följde med oemotståndlig makt den ema på den andra, och under yxan af den nya konkurrensen ilade ett nytt samhlle framtiden till möte: en framtid; hvilken det snart hörde till ordn ngen tör dagen alt menniskorne nedsjönko i laster och elände, antingen de varit arbetsamme eller icke. Henr:k VIII, som med snillrik lältsinnighet satt alla sitt rikes driffjädrar i rörelse, sysselsat:e sig också tidigt med att uppresa en kraftig damm cmot d olägenheter, som följde på den fria konkurrensen och reformationens införande, och förföljde med obeveklig stränghet tiggare och lösdrifvare, som i hopar af treull fyra-hundrade personer plundrande genomströko flera land kaper, så att under hans regering icke mindre in 72,000 stora och små tjuvar funno sin död under bödelns hand. Framför a!lt sökte man tvinga ,menn skorna till arbete, emedan man häruti trodde sig finna det enda räddningsmedlet. Hvar och en som v:grade att arbeta, skulle brinnmärkas på så sätt, att etl romerskt V m d glödande jern inbrindes på bröstet, och under 2 års tid skulle han bli va lifogen åt den, som angaf lösdrifvaren. Naturligtvis hjelpte sådana försigtighetsmålt lömr Ar KE TR RE ÅF Ar a ER EL SEE TR AL EV nn