RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— En tullvaktmästareenka vid namn Lovisa San
gren, intagen på Maria fattighus, hade för ett på
år sedan, kort tid efter det hon blifvit enka, af s
fattigdom tvingats att upptaga ett lån af c:a 20 rd
banko, och lemnat tvenne af generaltullstyrelsc
och tullstatens pensionskassa för henne utfärdar
pensionsbref såsom säkerhet för lånets återbetalnin
Fattigstyrelsen, som nyligen blifvit underrättad 0
detta förhållande, och att pensionsbrefven blifvit b
lånta hos en judisk handlande, Hirsch Aronsso!
hvilken skulle hafva tagit en öfver höfvan dryg rär
ta för den meddelade låneförsträckningen, har låt
uppkalla bemälde Aronsson till polisen, med yrkand
om hans åläggande att återställa nämnde pensions
bre.
Vid polisförhöret har enkan Sandgrens son, vak!
mästaren Sandgren, äfvensom en tullvaktmästar
Lommerin, hvilken sistnämde närvarit vid tvenn
af de tillfällen, då ränteliqviderna hos Aronsson verk
ställts, uppgifvit, att såsom ränta på de 20 riksda
lerna banko hvarje halfår lemnats 7 riksdaler bank
och att fyra så beskaffade ränteligvider egt rum, d
Vv. s. att för 20 rdrg lån betalts 28 riksdaler i in
tresse.
Handl. Aronsson har bestridt dessa uppgifter, oci
med handen på hjertat bedyrat att han ej erhålli
mer än två och en half riksdaler i ränta för hel
lånet, som ursprungligen utgjort 40 rdr rgs, hvarp
8 riksdaler blifvit afbetalda. Pensionsbrefyen ha
khan aflemnat i poliskammaren.
Målet är remitteradt till kämnersrätten.
—-Å en krog vid Träsket föreföll sistl. söndags
e. m. ett bullersamt uppträde: skällsord, örfilar
knuffningar vankades i öfverflöd och ett par fön
sterrutor blefvo inslagna — allt för en sillbulle
skull. Några artillerister hade kommit in på kro
gen för att taga sig en sup. En af dem hade der
under varseblifvit att en person, hvilken han be
nämnde den långa skomakaren, smög en sillbull
från fatet och stoppade den i sin ficka. Den är
lige artilleristen fästade krogförestånderskans upp
märksamhet härpå. Har han tagit någon sillbulle
så betalar han den nogp, tröstade sig krögerskar
och tog saken mycket kallt. Icke så artilleristen
han sade till den långa skomakaren att denne va
ch förblef tjuf för sillbullen. Skomakaren sväljd
sin harm tillika med sillbullen och gick, men åter
kom sedan, åtföljd af några kamrater, in på krogen
der han genast rusade emot den omförmälde artil
leristen och gaf honom ett slag på käften, undej
yttrande: det skall du ha för sillbullen Artille.
risten sökte försvara sig, hans sällskap ville bistå
honom; den långa skomakarens anhängare stodo e.
heller overksamma. Allmänt slagsmål. Artillerister
blef slutligen skuffad framstupa utför trappan, och
de andra kämparne togo till schappen. Huru
fönsterrutorna blefvo sönderslagna, kan ej med viss-
het sägas; krögerskan tror att artilleristerna slagit
in dem; artilleristerna säga att hennes andra goda
vänner, tjufvarne, hamnbusarne gjort det.
Den långa skomakaren ville polisen, under hvars
behandling saken kommit, hafva närmare reda på.
Han blef inställd, och upplystes vara en f. d. kor-
rektionist vid namn Johan Joseph Hultgren, som
varit skoarbetare och blifvit uttagen från korrek-
ionsinrättningen af en fjuvelerarc en juvelerare;
som på polismästarens frågor om han hade yerk-
stad, bulik eller arbetare, glädtigt svarade: nej vas-
serra l
Juveleraren var villig att öfverlemna Hultgren till
polisens godtfinnande, och H. blef nu häktad såsom
försvarslös. Slagsmålet fick bero på anmälan.
M—?2? II ————— låvåuvvvrvrre—rrrrervomveoxzoj