handeln skulle ske öppet på torget, och ej i smyg vid tullen, och att det var g ment gjordt, sade han, alt taga födan från de behöfvande, för att smölta upp den i bränvin och drank, helst ett år då jordfrukterna voro så obarmhertigt dyra. Så fort denna 1exa hördes af den kringstående tiggarskocken, blef et larmenterande, som om vi had2 begått mord och kyrktjufn:d. I en hast tringde hopen sig på oss, svor och lofvade att slå sönder heir lagmannen sjelf och hela hans bränneri, l.ksom hade en och hvar uti en hast gått in i nykterheta. Och fan vet huru alltsammans aflöpt, om icke borgmästaren i detsamma kommit oss till hjelp och tystat ulivarna. Han befallde att få tala med mig i enrum, och der bad han mig helt vänligt helsa nidg lagman: att som det för närvarande kring och i staden vore mycken brist på potäter, vore det billigt och väl, om herr lagman på någon tid tog sitt förråd häraf från annat stölle, och icke uppdyrkade priset på den förnämsta födan för de fattiga. ,Ja-så, borgmästarn bad dig framföra denna helsning), sade lagmannen, rynkade näsan och bet sönder Ppipmunstycket af bara förargelse. Men han bemästrade sig smart och tillade med sin vanliga smidighet i framställningssättet: ja, ja, han kn harätt, den menniskoälskande borgmästaren; de fattiga först och de rika sist, det är billigt. Har du något vidare att tillägga, Bengt Jansa? ;Icke så utan, nådig patron. Något som skall smaka både sött och surt, vill jag tro. Låt höra då, beallte lagmannen och bortlade Afionbladet. pHans nid påminner sig väl, att jag i förra veckan påstod att tjyfvar varit i källaren och nosat i stora potatisbingen ? Ja, visst kommer jag ihåg det, och at jag då äfven svarade att det vore omöjligt, emedan