handeln skulle ske öppet på torget, och ej i
smyg vid tullen, och att det var g ment gjordt,
sade han, alt taga födan från de behöfvande,
för att smölta upp den i bränvin och drank,
helst ett år då jordfrukterna voro så obarm-
hertigt dyra. Så fort denna 1exa hördes af den
kringstående tiggarskocken, blef et larmente-
rande, som om vi had2 begått mord och kyrk-
tjufn:d. I en hast tringde hopen sig på oss,
svor och lofvade att slå sönder heir lagman-
nen sjelf och hela hans bränneri, l.ksom hade
en och hvar uti en hast gått in i nykterheta.
Och fan vet huru alltsammans aflöpt, om icke
borgmästaren i detsamma kommit oss till hjelp
och tystat ulivarna. Han befallde att få tala
med mig i enrum, och der bad han mig helt
vänligt helsa nidg lagman: att som det för
närvarande kring och i staden vore mycken
brist på potäter, vore det billigt och väl, om
herr lagman på någon tid tog sitt förråd häraf
från annat stölle, och icke uppdyrkade priset
på den förnämsta födan för de fattiga.
,Ja-så, borgmästarn bad dig framföra denna
helsning), sade lagmannen, rynkade näsan och
bet sönder Ppipmunstycket af bara förargelse.
Men han bemästrade sig smart och tillade med
sin vanliga smidighet i framställningssättet: ja,
ja, han kn harätt, den menniskoälskande borg-
mästaren; de fattiga först och de rika sist, det
är billigt. Har du något vidare att tillägga,
Bengt Jansa?
;Icke så utan, nådig patron. Något som
skall smaka både sött och surt, vill jag tro.
Låt höra då, beallte lagmannen och bort-
lade Afionbladet.
pHans nid påminner sig väl, att jag i förra
veckan påstod att tjyfvar varit i källaren och
nosat i stora potatisbingen ?
Ja, visst kommer jag ihåg det, och at jag
då äfven svarade att det vore omöjligt, emedan