UHeringstiderna,
lv rr ngsiäiderna, ech redogi
rese- eller, rättare sagdt, räkenskapstiden: at
redovisningsbrist är den brist, som on uppbörds
man vid redovisningstiden låtit komma sig til
ast, och alt up;bird-ba!ans är den redovisnirgs
brist, som uppbördsmannn icke redovisat, ina;
ans uraktlätvnket, att fir sin uppbörd redogöra
lötifrit onmärkt.
Efter att sålunda hafva påmint om hvad med re
dovisningstid rätteligen förstås, och särskiljt begrep
pen redovisningsbrist och uppbördsbalans, vill ady
fiskalsembetet närmare, än tillförene skett, under
söka huruvida hr grefyen ådragit sig uppbördsba
j lans.
Det är klart att en landshöfding, som, ehuru, en
ligt instruktion och författningar, icke uppbördsma
eller redogörare, utan högste kontrollant i sitt lär
öfver uppbö Ismän och redogörare, tillåter sig att
lutan afseende å sina pligter och beskaffenheten a
sitt embete, ur det landtränteri, hvars medel har
hör disponera, men icke uppbära, till uppbörd och
förvaltning emottaga allmänna medel, och således
genom missbruk af sitt embete, gjort sig till upp
bördsman, måste, enär han, enligt författningarne
icke får hafva dem om händer, vara pligtig att ge
nast återleverera hvad han uppburit.
Häraf följer, att hr landshöfdingen grefve Horr
var pligtig att de till honom anordnade summor
samma dag de lyftades, till landtränteriet återleve-
vera. Anordringstiderna voro alltså ingående rc-
dovisningstider.
Förbiser man dessa redovisningstider,
andra.
Enär de 2ne undsättningsanslagen vore af K. M:t,
i anledning af 1844 års missväxt, beviljade, det ena
till uppköp af utsädeskorn, det andra till understöd
åt länets behöfvande innevånare, eller, såsom läns-
styrelsen i åtskilliga handlingar uttrycker sig, till
brödföda under sommarmånaderna, och naturligtvis
så visa sig
icke, utan K. M:ts nåd. tillstånd, borde användas till
andra ändamål, än de, hvartill de vore beviljade, så
ningstid,
utgjorde ju allt hvad till dessa ändamål var oan-
vändt, af ena anslaget vid slutet af 4843 års så-
och af andra anslaget, då samma års skörd
var inbergad, öfverskottsmedel, och, betraktad i sin
E
fr
sig således, vid sin utging,
antagne egenskap af uppbördsman och redogörare,
erefyen, att dessa öfverskotter genast
Sånings- och skördetiderna visa
såsom redovisningstider.
e vid cfvanupptagre
nr grefven var
ålåg det hr
ån sig leverera.
vr grefeen fullojorde ir
tider sin redovisningsskyldighet.
allså 7å redovisnpimysbrist.
Hr grefvens redovisningsbrist blef icke inbetald,
eller annorledes till fullo redovisad, innan den ur-
aktlåtenhet, som i detta hänseende emot hr grefyven
förekom, anmärktes af landskamreraren hr kammar-
rådet Gyllenhoff, uti memorial den 27 Jan. inneva-
rande år.
gr grefvoens redovisnirgslrist, sådan An var
d. 07 sistl. Jan., kommer alltså under b nämning
ul pbör dsbalans.
Såsom grundadt på det förmenande, att hr gref-
ven icke ådragit sig balans, faller naturligtvis för
den bevisning om ett motsatt förhållande, som adv.
fiskalsembetet nu åstadkommit, hr grefyens påstå-
ende, att de embetsfel, som adv. fiskalsembetet emo
hr grefven åtalat, icke skulle tillhöra kgl. kammar-
ittens, utan den allmänna domstols pröfning, hvar-
under konungens befallningshafvande lyder.
Enär, enligt hvad i det föregående är ådagalagdt,
hr landshöfdingen grefve Horn haft förbindelse, att
de till honom anordnade undsättningsmedel till landt-
ränteriet genast återleverera, så är tydligt, att, då
hr grefven denna sin redovisningsskyldighet alldeles
ur aktlät, kom hr grefven på redovisningsbrist redan
samma dag han uppbar första anordningssumman.
Huru stor redovisningsbristen då var, hurn den se-
dermera omvexlat till belopp, likasom ock att den,
då hr grefven d. 9 Decemb. 4845 afgaf sin redogö-
relse, uppgick till 49,440 rdr 33 sk. 4 rst. bko, allt
detta finnes af balansutredningarne och balansräk-
ningen.
Under tiden emellan d. 9 Dec. 1843, då hr gref-
afgaf sin redogörelse, och den 27 Januari 1846,
då hr kammarrådet Gyllenhoff anmärkte hr grefvens
uraktlåtenhet, att fullständigt redovisa sin uppbörd,
utgaf hr grefven väl några förskotter, men emedan
de blefvo utgifne till uppköp af spannemål för år
1846, således till annat ändamål, än det, hvartill
de 9:ne undsättningsanslagen vore af Kongl. Maj:t
bevilljade, och dessutom under derna tidrymd, nå-
gon spannemål icke lefvererades, ej eller några me-
del af hr grefven till Landtränteriet återbetaltes, an-
ser advokatfiskalsembetet de 19,440 R:dr 533 sk. 4
r:st, som den 9 PBecember utgjorde hr grefvens re-
dovisningbrist, qvarstå såsom redovisningsbrist den
27 Januari. Och som förut är visadt, att hr gref-
vens redovisningsbrist, sådan den var den 27 Januari,
kommer under benämning uppbördsbalance, yrkar
idvekatfiskalsembetet i ödmjukhet, att Kongl. Kam-
marrätten må fastställa omförmäldte 49,440 R:dr 353
sk. 4 rst, såsom hr grefvens uppbördsbalance.
Till betäckande af denna balans har hr grefyen
dels afgifvit följande förskotter, som han till upp-
handling och transport af spannemål för 4846, un-
ler nedannämnde dagar utbetalt, neml.:
1845 d. 49 Dec. till A.
Påhlman . ..... 1,658: 8. —
od. 29 Dee. till F.
J. Bergenschöld . . 500:— —
1846 d. 26 Jan. till F.
Åkerhjelm . - 4,56 — 5748: 8)
lels till landtränterikontoret levererat:
IR d 42 Fehp ov 7 800: — —