UHeringstiderna, lv rr ngsiäiderna, ech redogi reseeller, rättare sagdt, räkenskapstiden: at redovisningsbrist är den brist, som on uppbörds man vid redovisningstiden låtit komma sig til ast, och alt up;bird-ba!ans är den redovisnirgs brist, som uppbördsmannn icke redovisat, ina; ans uraktlätvnket, att fir sin uppbörd redogöra lötifrit onmärkt. Efter att sålunda hafva påmint om hvad med re dovisningstid rätteligen förstås, och särskiljt begrep pen redovisningsbrist och uppbördsbalans, vill ady fiskalsembetet närmare, än tillförene skett, under söka huruvida hr grefyen ådragit sig uppbördsba j lans. Det är klart att en landshöfding, som, ehuru, en ligt instruktion och författningar, icke uppbördsma eller redogörare, utan högste kontrollant i sitt lär öfver uppbö Ismän och redogörare, tillåter sig att lutan afseende å sina pligter och beskaffenheten a sitt embete, ur det landtränteri, hvars medel har hör disponera, men icke uppbära, till uppbörd och förvaltning emottaga allmänna medel, och således genom missbruk af sitt embete, gjort sig till upp bördsman, måste, enär han, enligt författningarne icke får hafva dem om händer, vara pligtig att ge nast återleverera hvad han uppburit. Häraf följer, att hr landshöfdingen grefve Horr var pligtig att de till honom anordnade summor samma dag de lyftades, till landtränteriet återlevevera. Anordringstiderna voro alltså ingående rcdovisningstider. Förbiser man dessa redovisningstider, andra. Enär de 2ne undsättningsanslagen vore af K. M:t, i anledning af 1844 års missväxt, beviljade, det ena till uppköp af utsädeskorn, det andra till understöd åt länets behöfvande innevånare, eller, såsom länsstyrelsen i åtskilliga handlingar uttrycker sig, till brödföda under sommarmånaderna, och naturligtvis så visa sig icke, utan K. M:ts nåd. tillstånd, borde användas till andra ändamål, än de, hvartill de vore beviljade, så ningstid, utgjorde ju allt hvad till dessa ändamål var oanvändt, af ena anslaget vid slutet af 4843 års såoch af andra anslaget, då samma års skörd var inbergad, öfverskottsmedel, och, betraktad i sin E fr sig således, vid sin utging, antagne egenskap af uppbördsman och redogörare, erefyen, att dessa öfverskotter genast Såningsoch skördetiderna visa såsom redovisningstider. e vid cfvanupptagre nr grefven var ålåg det hr ån sig leverera. vr grefeen fullojorde ir tider sin redovisningsskyldighet. allså 7å redovisnpimysbrist. Hr grefvens redovisningsbrist blef icke inbetald, eller annorledes till fullo redovisad, innan den uraktlåtenhet, som i detta hänseende emot hr grefyven förekom, anmärktes af landskamreraren hr kammarrådet Gyllenhoff, uti memorial den 27 Jan. innevarande år. gr grefvoens redovisnirgslrist, sådan An var d. 07 sistl. Jan., kommer alltså under b nämning ul pbör dsbalans. Såsom grundadt på det förmenande, att hr grefven icke ådragit sig balans, faller naturligtvis för den bevisning om ett motsatt förhållande, som adv. fiskalsembetet nu åstadkommit, hr grefyens påstående, att de embetsfel, som adv. fiskalsembetet emo hr grefven åtalat, icke skulle tillhöra kgl. kammarittens, utan den allmänna domstols pröfning, hvarunder konungens befallningshafvande lyder. Enär, enligt hvad i det föregående är ådagalagdt, hr landshöfdingen grefve Horn haft förbindelse, att de till honom anordnade undsättningsmedel till landtränteriet genast återleverera, så är tydligt, att, då hr grefven denna sin redovisningsskyldighet alldeles ur aktlät, kom hr grefven på redovisningsbrist redan samma dag han uppbar första anordningssumman. Huru stor redovisningsbristen då var, hurn den sedermera omvexlat till belopp, likasom ock att den, då hr grefven d. 9 Decemb. 4845 afgaf sin redogörelse, uppgick till 49,440 rdr 33 sk. 4 rst. bko, allt detta finnes af balansutredningarne och balansräkningen. Under tiden emellan d. 9 Dec. 1843, då hr grefafgaf sin redogörelse, och den 27 Januari 1846, då hr kammarrådet Gyllenhoff anmärkte hr grefvens uraktlåtenhet, att fullständigt redovisa sin uppbörd, utgaf hr grefven väl några förskotter, men emedan de blefvo utgifne till uppköp af spannemål för år 1846, således till annat ändamål, än det, hvartill de 9:ne undsättningsanslagen vore af Kongl. Maj:t bevilljade, och dessutom under derna tidrymd, någon spannemål icke lefvererades, ej eller några medel af hr grefven till Landtränteriet återbetaltes, anser advokatfiskalsembetet de 19,440 R:dr 533 sk. 4 r:st, som den 9 PBecember utgjorde hr grefvens redovisningbrist, qvarstå såsom redovisningsbrist den 27 Januari. Och som förut är visadt, att hr grefvens redovisningsbrist, sådan den var den 27 Januari, kommer under benämning uppbördsbalance, yrkar idvekatfiskalsembetet i ödmjukhet, att Kongl. Kammarrätten må fastställa omförmäldte 49,440 R:dr 353 sk. 4 rst, såsom hr grefvens uppbördsbalance. Till betäckande af denna balans har hr grefyen dels afgifvit följande förskotter, som han till upphandling och transport af spannemål för 4846, unler nedannämnde dagar utbetalt, neml.: 1845 d. 49 Dec. till A. Påhlman . ..... 1,658: 8. — od. 29 Dee. till F. J. Bergenschöld . . 500:— — 1846 d. 26 Jan. till F. Åkerhjelm . 4,56 — 5748: 8) lels till landtränterikontoret levererat: IR d 42 Fehp ov 7 800: — —