nNsKaen greive J. UU. Mörner, ut eli, ull oljad a hofrättens remisa den 8 April 4845, under den! nästpåföljde Maj afgifvet utlåtande, förklarat, at då gäldenären bär framstod som en persona mo ralis, emot hvilken Konkurs-lagens ansvarsbestäm melser ej kunde göras gällande, egde någon talar för allmän åklagare icke rum, medelst dom der 11 September 1845 i fullföljde ämnen sig utlåtit att, enär bolaget i detta mål bolagets tillgånga! till dess borgenärar afträdt och följaktligen del egarpe i bolaget icke vore till fordringsegare : konkursen att hänföra, elier egåe att i sådan egen. skap al de afträdde tillgångarne njuta godtgörelss eller utgelning för sina loiter i bolaget, blef lagmannen Kjellanders, på grund af de två aktiebref. ven, framställda fordringsanspråk ogilladt; i följd hvaraf och då delegarne i bolaget ej heller i förevarande sak egde att emot bolagets direktörer föra talan rörande deres förvaltning af bolagets angelägenheier, bofrätten fann, att hvad lagman Kjellander i sådant afseende samt i öfrigt emot direktionens ledemöter anfört och påstått, ej kunde i detta konkursmål under pröfning komma; och emedan delegarne i bolaget icke afträdt sin enskilda egendora eller sökt befrielse att serskildt med sådan egendom och med sina personer för bolagets gäld ansvara i den män de skulle kunna lagligen förpligtas, hvadan ock den,i anledning af cessionsansökningen bevijade offentliga stämning innefattade kallelse å endast bolagets borgenärer, samt vid sådant förhållande domaren nu endast tillkom -att bestämma desse bo; genärers rätt till den ofträdaa egendomen, fenn hofrätten, att frågan om förbindelse för de personer, hvilka rå kunna anses sågom delegare i bolaget, ait svara för bolagets skulder annorlunda än med de afträdde lillgångarne, äfvensom rörande desse personers inbördes ansvarsskyldighet i nämnde hänseende, icke finge, utöfver hvid den utjärdaåe stimningen föranl dde, nu blifva föremål! för pröfning, utan egde vederbörande i afseende derå serskildt i laga ordning föra talan, om de ansåg2 sig dertill befogade, samt slutligen att, emedan jemlikt 44 Ni Förlags-ordningen den 24 Februari 4748 och Förklaringen den 30 Juni 4762, förläggare till jernoch messingshruk egde att till säkerhet låta förlagssfhandlingen i bergskollegium intecknas och för fordringen hålla sig till brukets effekter och materialier, semt, enligt 5 art. 5 Y Hall-ordningen, cen, som förlägger ordentligen inrättade mazufakturverk och fabriker, njuter säkerhet i verkens effekter, derest förlaget vid ballrätton lagligen intecknadt är, men hvarken lag elier gällande författning medgifva dylik säkerhet i föragstagarens balanser; thy och då manufakturdiskontens förleagsordran blifvit endast hos bergskollegium intecknad och följaktligen någon förmånsrätt för samma fordran icke egde rum i andra inventarier och effekter, än sådana, som höra till bolagets jernoch messingsbrukt, men Schwan och Wrede erhål!lit inteckning, icke allenest näst efter diskonten hos bergskoliegium, utan äfven vid Nyköpings hallrätt, skulle manufektur-diskonters fordran utgå med förmånsrätt, endsst i de inventarier och effekter, hvilka vid konkursens början funnos vid bolagets jernoch messipvgsbruk, så vidt ej desse! utgjorde sådana mzenufakturverk och fabriker, som lyda under hallrätt, men Wiede och Schwan deremot njuta dels enahenda säkerhet näst efter diskonten, de!s ock derjemte företrädesrätt till betalning utur de till bolagets under hallrätt lydande verk och inrättningar börande rudimaterier och inventsrier, sådane de vid konkursens början befunnos; och komme diskonten under enahanda för-. månsrätt, som för förlagsfordringar är vorden bestämd, att utfå fyra procents ränta derå från den 8 December 48414 lånsomkostnadar till det belopp, deszmma kunde visas hafva utgjort, äfvensom Schwan och Wrede med den för deras fordringar bestämde förmånsrätt utfinge ränta å 6 procent, den förre å 30 000 rdr från den 30 December 1843 och den sednare å 28,104 rdr från den 34 Januari samma ir, då hvarken den ifrågavarande af diskonten bevakade förlagsfordripgen, eller i öfrigt bevakade och till betalning fastställde vanliga diskontfordrisgar före konkursens början till betalning förfallit, egde den yrkade öfverräntan ej rum; och utginge advokatfiskalens utsökningsprovision till 2 procent å hela bevakade summan endast rued oprioriterad rätt. Uti dessa delar af saken är ändring sökt, af auditör Cederschiöld, under yrkande att förklaras måtte, det hans myndlings endel i bolsgets egendom icke lagligen kunnat sfträdas till bolsgets kreditorer: att till följd deraf saken må återförvisas till borätten, på det att den aktieegare, som önskar att afträda all sin egendom, må dertill lemnas tillfölle: stt, i bände!se återförvisning ej bifalles, myndlingens bevakade fordringsanspråk till betalning måtte fastställas, somt att äfven, i afseenda å den af Cederschiöld väckte ansvarstalen, saken kunde till hofrätten återförvisas, med befallning till hofrätten att bringa beslutet den 46 Augusti 1844 till verkställighet och att tillhålla advokatfiskalsembetet att, sin förmenta tjenstepligt likmätigt, meddela yttrande i frågen, huruvida anledning till virdslöst eller bedrägligt förhållande förekommit, samt derefter fatta beslu: om det ansvar, hvartill gäldenären kunde anses förfällen; af advokatfiskalen Rydqvist, som yrkat, att saken måtte återförvisas till hofrätten med förständigande att kalla cch förelägga samtelige af direktionen till hofrättens pro okoll d, 5 Februari 4844 namngifne delegare i bulaget att såsom gäldenör:r hörag öfver afträdesansökningen, och der:fter med saken förfara på sätt lag föreskrifver: att msnufakturdiskontens förlagsfordran med räntor och expenser måtte utgå med första förmånsrätten utur bolagets. vid konkursens början egande inventarier af alla slag, effekter och balanser, hörande till och befintliga i en mängd uppräknade verk och inrättningar j2mte förråder, men Wredes och Schwans fordringar. f hvilka den förres på grund afskuldsadel d. 1 December 1843 blifvit fastställd med ränta från d. 31 Janusri samma år, tilläggas endast den förmåprsrätt, som genom bergskollegii inteckning blifvit vunnen; samt att 8 procent upplupen och löpande ränta på den fordran, diskonten nu eger i konkursen, eler å 80,000 rår bko, må fastställas med lika rätt, som kapitalet, från den dag herörede färlaoglån nå NA ANA rår förkla.