Mordet å flickan Amanda Lundberg på
Ulriksdal.
, (Slut fr. gårdagsbl.)
Nu ermälde sig tillstädes polisbetjenten från
Stockhom, Lindahl, hvilken uppgaf ait, efter hved
för honom berättats, Johanna Löfqvist åt Anns
Bom skrifvit det falska betyg, hvsral denna seder-
mera sig begagnst.
I anledning bäraf hördes vidare hvar för sig Jo-
hanna Löfqvist och Anna Bom förmälande:
Johanna Löqvist, att onsdegseftermiddagen der
22 näst. April, sedan öfverenskommet blifvit, at!
hennes moder och Anna Bom aftonen simma dag
skulle tillsammans bivista representationen å Kongl.
teatern, Jobanna varit liksom dagen näst förut Anna
följaktig till enken Upplings bosted. Der hade då
Fohsnza på Ånn:s begåron och efter hennes före-
stafvande skrivit ett bref till en svägerska till
Anna, men svägerskans namn visste icke Johenna.
Brefvet innefattade. att svägerskans dotter dött och
några andra uppgifter, dem Johanna nu icke för-
midde erinra sig eller ens vid tillföllet begrep. På
inrådan af Anna skref derjemte Johanna till sin
bror ett bref, om hvers förskaffende till honom
Auna lofvade draga försorg. Något betyg för Apna
el:er någon snnan person hade Johanna alls icke
skrivit.
Anna Bom lika med Johsnna Löfqvist, med til-
lägg, at: hvad Johanra skrifvit for Annas räkning,
icke varit något bref, utan endast en uppsatts på
åtskilligt, som Anna ville behålla i minnet, nemli-
gen en af hennes svägerska hustru Njgren medde-
lad underrättelso om dennas dotters cöd, degen då
Anna Boms man jjöt döden och dagen då begäran
om dreggning efter hons döda kropp framställdes
hos vecerbörande. Johannas bref till sin bror hade
Anna öfverlemnat till enkon Uppling att bäras till
postkontoret, Berördeskriitliga uppsatts, som Anna
sedermeia plägade bära bos sig, hade bon förlorat
vid eit tillfälle, då hon under sitt vistande vid fi-
skeläget Böran föll i sjön.
Sedsp Anna Bom derefter, på armaäning till dess
huivudcsakligoste delar änyo upprepat berättelser
sngående henppes beteende under, före och efter
mordet å Amenda Lundberg, somt Anna Bom der-
vid troget vidblifvit de uppgifter bon i detta afse
ende förut lemnat och hvilka finnas här ofvan an-
tecknade, entyddes hon ännu en gång stt förklara
orssken till benres uppförande under sjelfva mord-
gerniogeas föröfvande och hennes anvisning sf
mordvapnet, men kunde ej förmäs att angående
dessa omständigheter närmare redogöra än förut.
Ranpsakniongens fortsättande uppsköts härefter till
framdeleg utsättande dag, och skulle imedlertid of-
Vvanomförmälda Jolan Eriksson ofterspanas.
Den 5 September forteattes äter raccekningen å
urtima ting med Dindery.s skeppslag, hållet ä En-
sta gästgifvaregård.
Noggranna efterspaningar hade blivit anstöllda
efter den person, som Anna Bom beskrifvit under
namnet Johan Erik:son; men någon sådan person
hade icke anträffats.
Här ånyo, återupprepade Anna Born näston or-
dagrennt sina förut gjorda uppgitter; dock förän-
drade hon eller gjorde tillägg uti sina utsagor på
följade sätt:
Anna Bom erinrace sig nemligen nu, att hon
semmaren är 4837, dä hon vistades hos hofslaga-
ren Kastiings å Djurgårdsvarfvet, först gjort be-
kantskap med Joban Eriksson, som vid kamma tid
tjenat ho3 en skomakare nägorstädes i Djurgärds-
stader, hvilken skoraakares namn eller bostad Anna
icke hade sig närmare bekant. Söndegarne och
äfven vid endra tillfällen, då folknöjen förehades å
Djursården, plägade Anna och Erikeson vandra ut
tillssmmeans, vida hvilka tillfällen ep tjensteflicka,
vid nann Scfia, hvilkens husbondefoik ock bödde
vid Djurgårdsvarfvet, uten att dock Anna förmidde
draga sig till minnes namnet å Sofies kbusbonde,
brukede emellanåt åtfölja Anna och Eriksson. Re-
dan den tiden erfor Anna Eriktgons namn och att
ban ver född i Småland. Han kolled:s nemligen
end:st Janne. När Anna hösten nämnde år fljt-
tade till skomakaren Löfg:en vid Paeckartorget i
Stockholm, och Eriksson vid samrena tid ex hölltjenst
hos en snnan skomskare i den så kallade Smala
gränden i nämnde stad, fortsatte Arna och Eriks-
son bekantskapen och plägede äfven då i hvaran-
res sö tlskep göra utvandringar till Djurgården och
stadens eodra omgifningar; men eom de begge köl-
038 ginska strängt af sitt husbondefolk och således
sällan fingo tillfälle att mundtligen aftala dylika
spatserfärder, hade Eriksson för sed att genom bref,
fom ban inlemnade uti det i ssdelmekaren Wag-
ners kus invid Packartorget befintliga mjölzmaga-
inet, underrätta Anna om de dagar, han kunde
vara från arbatet hos sin husbonde ledig. Etter
let Anns öfvergifvit tjensten hos Lögren, hace
hon icke råkar Eriksson förrön hon på sätt hon
örut omtalst, mötte bonom någon dog i början af
nnevarsnde år å Riddarhustorget i Stockholm. Hon
genkänis hoccm cå genast, men kunde icke på-
minna sig hans namn, hvadan han upprepade det-
samma för henne. — Vidare förklarade Anna Bom,
att hon nu mera bestämdt raindes, att Eriksson
rid sammanträffandet åcm emellan straxt innan
talade mordgerningen föröfvades, först seden han
Jå fråga efter en klubba, fått underrättelse af Anna
mm den vid mordet nyttjade handyxavs plats, fällt
iotelsen mot Amanda Lundbergs li:; stt då Eriks-
on i cen invid Ulriksdals trädgård baiägna bergs-
acken för Anna omtalade våldet ä Amanda, Anna
f förskräckelse fåt näsblod, och att Eriksson un-)B
er sina bemödanden att lugna henne yttrat bland
nnat: Om alla tjuvar voro så taratta som du,lk
3 ha oc MM Mm mm Ua MM OM mm hn - RA MN As