Mordet å flickan Amanda Lundberg på Ulriksdal. , (Slut fr. gårdagsbl.) Nu ermälde sig tillstädes polisbetjenten från Stockhom, Lindahl, hvilken uppgaf ait, efter hved för honom berättats, Johanna Löfqvist åt Anns Bom skrifvit det falska betyg, hvsral denna sedermera sig begagnst. I anledning bäraf hördes vidare hvar för sig Johanna Löfqvist och Anna Bom förmälande: Johanna Löqvist, att onsdegseftermiddagen der 22 näst. April, sedan öfverenskommet blifvit, at! hennes moder och Anna Bom aftonen simma dag skulle tillsammans bivista representationen å Kongl. teatern, Jobanna varit liksom dagen näst förut Anna följaktig till enken Upplings bosted. Der hade då Fohsnza på Ånn:s begåron och efter hennes förestafvande skrivit ett bref till en svägerska till Anna, men svägerskans namn visste icke Johenna. Brefvet innefattade. att svägerskans dotter dött och några andra uppgifter, dem Johanna nu icke förmidde erinra sig eller ens vid tillföllet begrep. På inrådan af Anna skref derjemte Johanna till sin bror ett bref, om hvers förskaffende till honom Auna lofvade draga försorg. Något betyg för Apna el:er någon snnan person hade Johanna alls icke skrivit. Anna Bom lika med Johsnna Löfqvist, med tillägg, at: hvad Johanra skrifvit for Annas räkning, icke varit något bref, utan endast en uppsatts på åtskilligt, som Anna ville behålla i minnet, nemligen en af hennes svägerska hustru Njgren meddelad underrättelso om dennas dotters cöd, degen då Anna Boms man jjöt döden och dagen då begäran om dreggning efter hons döda kropp framställdes hos vecerbörande. Johannas bref till sin bror hade Anna öfverlemnat till enkon Uppling att bäras till postkontoret, Berördeskriitliga uppsatts, som Anna sedermeia plägade bära bos sig, hade bon förlorat vid eit tillfälle, då hon under sitt vistande vid fiskeläget Böran föll i sjön. Sedsp Anna Bom derefter, på armaäning till dess huivudcsakligoste delar änyo upprepat berättelser sngående henppes beteende under, före och efter mordet å Amenda Lundberg, somt Anna Bom dervid troget vidblifvit de uppgifter bon i detta afse ende förut lemnat och hvilka finnas här ofvan antecknade, entyddes hon ännu en gång stt förklara orssken till benres uppförande under sjelfva mordgerniogeas föröfvande och hennes anvisning sf mordvapnet, men kunde ej förmäs att angående dessa omständigheter närmare redogöra än förut. Ranpsakniongens fortsättande uppsköts härefter till framdeleg utsättande dag, och skulle imedlertid ofVvanomförmälda Jolan Eriksson ofterspanas. Den 5 September forteattes äter raccekningen å urtima ting med Dindery.s skeppslag, hållet ä Ensta gästgifvaregård. Noggranna efterspaningar hade blivit anstöllda efter den person, som Anna Bom beskrifvit under namnet Johan Erik:son; men någon sådan person hade icke anträffats. Här ånyo, återupprepade Anna Born näston ordagrennt sina förut gjorda uppgitter; dock förändrade hon eller gjorde tillägg uti sina utsagor på följade sätt: Anna Bom erinrace sig nemligen nu, att hon semmaren är 4837, dä hon vistades hos hofslagaren Kastiings å Djurgårdsvarfvet, först gjort bekantskap med Joban Eriksson, som vid kamma tid tjenat ho3 en skomakare nägorstädes i Djurgärdsstader, hvilken skoraakares namn eller bostad Anna icke hade sig närmare bekant. Söndegarne och äfven vid endra tillfällen, då folknöjen förehades å Djursården, plägade Anna och Erikeson vandra ut tillssmmeans, vida hvilka tillfällen ep tjensteflicka, vid nann Scfia, hvilkens husbondefoik ock bödde vid Djurgårdsvarfvet, uten att dock Anna förmidde draga sig till minnes namnet å Sofies kbusbonde, brukede emellanåt åtfölja Anna och Eriksson. Redan den tiden erfor Anna Eriktgons namn och att ban ver född i Småland. Han kolled:s nemligen end:st Janne. När Anna hösten nämnde år fljttade till skomakaren Löfg:en vid Paeckartorget i Stockholm, och Eriksson vid samrena tid ex hölltjenst hos en snnan skomskare i den så kallade Smala gränden i nämnde stad, fortsatte Arna och Eriksson bekantskapen och plägede äfven då i hvaranres sö tlskep göra utvandringar till Djurgården och stadens eodra omgifningar; men eom de begge köl038 ginska strängt af sitt husbondefolk och således sällan fingo tillfälle att mundtligen aftala dylika spatserfärder, hade Eriksson för sed att genom bref, fom ban inlemnade uti det i ssdelmekaren Wagners kus invid Packartorget befintliga mjölzmagainet, underrätta Anna om de dagar, han kunde vara från arbatet hos sin husbonde ledig. Etter let Anns öfvergifvit tjensten hos Lögren, hace hon icke råkar Eriksson förrön hon på sätt hon örut omtalst, mötte bonom någon dog i början af nnevarsnde år å Riddarhustorget i Stockholm. Hon genkänis hoccm cå genast, men kunde icke påminna sig hans namn, hvadan han upprepade detsamma för henne. — Vidare förklarade Anna Bom, att hon nu mera bestämdt raindes, att Eriksson rid sammanträffandet åcm emellan straxt innan talade mordgerningen föröfvades, först seden han Jå fråga efter en klubba, fått underrättelse af Anna mm den vid mordet nyttjade handyxavs plats, fällt iotelsen mot Amanda Lundbergs li:; stt då Erikson i cen invid Ulriksdals trädgård baiägna bergsacken för Anna omtalade våldet ä Amanda, Anna f förskräckelse fåt näsblod, och att Eriksson un-)B er sina bemödanden att lugna henne yttrat bland nnat: Om alla tjuvar voro så taratta som du,lk 3 ha oc MM Mm mm Ua MM OM mm hn RA MN As