Ack! denna hemska verksamhet kan mycket
väl förklaras. Den feber, som rasade i hennes
själ, hade spridt sig till hennes fingrar. Ide-
erna mångdubblades cch sammantrasstlades i
bennes hjern2, men maskorna blefvo dock re-
diga under hennes skickliga bänder. Den gamla
qvinnmars inobilning sväfvade genom en rymd
utan gräas. De mest motstridiga känslor, af
hopp och frektan, af godt och ondt, stridde orm
platsen och förenade sig för att ila till ett c-
kändt må!. I.cm en enda minut hade Martbe
gjort utkast till tio romazer, den ena osanno-
likare än den andra, den ena förstörande den
andra, och ju mera hennes inbillning lifvades,
ju mera den omvexlade, ju mera fruktsam den
var på skuggor och dagrar, ju snabbare ilade
hennes bänder och ju fortare blef syssian fir-
dig. Hon lede så uteslutande i deona inbill-
ningens verld, lårgt ifrån den verkliga verlden,
att hon ej varseblef hu:u dagens ljus socknade
och mörkrets skuggor togo öfverbanden.
Redan hade aftonens töcken insvept stran-
den, bamnen ceh staden, redan gingo skyarns
allt lägre: och lägre och tycktes liksom sönder-
slita; mot masttopparne. Natien skulle kan-
hända het och hållet hafva inbutit, uten att
Marihe rirt sig ur ställe; men ett blekt ljus-
sken glinmade plötsligt öfver garnnystanet, som
lig i h naes knä.
Förvånad blickade hon upp.
Det var Raoul, som rced en lampa i hanier
sakta nedsteg utför trappin, som ledde från
hans arbe:srum och ned i salosgen. Over hars
panra bv lade lugo, men ett trotsande, hotande,
ironiskt lugn.