ETT OMÖJLIGT GIFTER MÅL. ) AF MOLE-GENTILHOMME. FEMTE KAPITLET. Det ges ögonblick i lifvet, då själen far omkring i en så snabb hvisfvel, då så minga röster susa för örat, då vi känna oss anfallne från så månge sidor på en gång, att vi, ilikhet med den af hafvets vågor birtförde skeppsbrutne, uan besinning och utan val tillgripa det första föremål som framställer sig för våra blickar, vore än detta föremt sldrig så långt ifrån att kunna: bidraga ti år räddning. Så förhöll det sig pu I Edmoud. Hans ider och tankar voro i it redlöst virrvarr; han tyckte sig stå på en tulfrusen sjö, der isen brast uceder hans förre Således, ehuru han hade ingenting att hop a: af sin sons ankomst i detta ögonblick, erfor han en verklig glädje vid underrättelsen derom; ty ynglingens mellankomst skulle ju åtminstone för en s:und befria honom från skyld gheten att afgifva ett redigt och tillfredsställande svar på det förtroende han nyss erbållit. Af den sinnesskakning, som röjde sig hos de båda vännerna, och den djupa sorgsenbet, som var utbredd över begzes deras anleten, slöt Jules, att ena smärtsam förklaring et rum och ait han således kunde, utan fruktan, i sia fars närvaro, komma fram med sia anhållan hos herr de Maynard. — Min herre, sade han, vändande sis direk!e till denne sednare, — hänförd af tacksamhet mot er, rörd vid minnet al er myckna godbet och van att från barndomen anse er, icke allenast som min fars förtrognaste vän, utan äfven som hans representant ho: mig, borde jag visserli,en hafva lagt band på en kärlek, som... j.g har nog förutsett det — skulle åstadkomma en olycksbringande täflan os: emel) 88 A. B. JG 271, 279.274, 275, 276 och 377.