ETT OMÖJLIGT GIFTER MÅL. )
AF MOLE-GENTILHOMME.
FEMTE KAPITLET.
Det ges ögonblick i lifvet, då själen far om-
kring i en så snabb hvisfvel, då så minga rö-
ster susa för örat, då vi känna oss anfallne
från så månge sidor på en gång, att vi, ilikhet
med den af hafvets vågor birtförde skepps-
brutne, uan besinning och utan val tillgripa
det första föremål som framställer sig för våra
blickar, vore än detta föremt sldrig så långt
ifrån att kunna: bidraga ti år räddning.
Så förhöll det sig pu I Edmoud. Hans
ider och tankar voro i it redlöst virrvarr;
han tyckte sig stå på en tulfrusen sjö, der isen
brast uceder hans förre Således, ehuru han
hade ingenting att hop a: af sin sons ankomst
i detta ögonblick, erfor han en verklig glädje
vid underrättelsen derom; ty ynglingens mel-
lankomst skulle ju åtminstone för en s:und be-
fria honom från skyld gheten att afgifva ett re-
digt och tillfredsställande svar på det förtroende
han nyss erbållit.
Af den sinnesskakning, som röjde sig hos de
båda vännerna, och den djupa sorgsenbet, som
var utbredd över begzes deras anleten, slöt
Jules, att ena smärtsam förklaring et rum och
ait han således kunde, utan fruktan, i sia fars
närvaro, komma fram med sia anhållan hos
herr de Maynard.
— Min herre, sade han, vändande sis di-
rek!e till denne sednare, — hänförd af tack-
samhet mot er, rörd vid minnet al er myckna
godbet och van att från barndomen anse er,
icke allenast som min fars förtrognaste vän,
utan äfven som hans representant ho: mig, bor-
de jag visserli,en hafva lagt band på en kär-
lek, som... j.g har nog förutsett det — skulle
åstadkomma en olycksbringande täflan os: emel-
) 88 A. B. JG 271, 279.274, 275, 276 och 377.