Detta bade fästat doktorns uppmärksambet, hbvaden han af hustru Frölund på Ulriksdal begärt upplysning om denna qvinsperson och erhöll doktorn den underrättelse, att förbemälda fruntimmer besökte Amanda Lundberg. Sistligne måndagsafton hade doktor Blachet varit på besök hos enkefru K., då Amanda hemkommit från staden, men doktorn hade straxt derefter blifvit kallad att besöka en sjuk. Vid doktorns återkomst klockan mot 44 på aftonen, hade ljus ännu brunnit i det af Amanda bebodda köket, men gardinerne varit nedfällda. Tisdgsmorgonen klockan 6 infann sig yngsta fröken K. hos Blachet och anhöll att han ville genest upptomma till Amanda, som troligen blifvit mördad. Doktorn begaf sig straxt dit och såg genast att Amanda blifvit våldsamt slagen uti hufvudet. Hon andades väl ännu, men medvetandet hade försvunnit. Dödsrosslingen var redan börjad. Endast den sista lifsyttringen förnams. Amanda låg orörlig i sängen. Uti köket syntes ej någon oordning. Amandas dogen förut begagnade klädespersedlar funnos på deställen, der hon om aftnarne plögade lägga dem ifrån sig. Snörlifvet, hoprulladt om planchetten, låg jemte strumporne vid hennes fötter. För att ligga mer varmt hade hon, sannolikt redan om aftonen svept sin underkjol, jemte täcket omkring sig. Allt hade samma läge om morgonen. Händerna lågo rena och utan blodfläckar under täcket; den ena armen framåt under bröstet, den andra vid sidan. Blod fanns endast i fördjupningen å hufvudgärden, dit det runnit från sären i hufvudet. Amanda låg på ryggen, i den ställning sofvande vanligen under sömnen intaga. Knäna voro något krökta mot yttra sängbrädet. Hufvudet var vändt åt höger och på denna sida fanns ett huggsår af tre tums längd, sträckande sig från yttre ändan af högra ögonbrynet, snedt uppåt och inåt mot pannans medellines. En del af hjernmassan hade derigenom utträngt. Hjernan var hvit och blodet ännu ej koaguler2dt, hvaraf doktor Blachet leddes till den förmodan att våldet timat klockan 3 på morgonen. På venstra sidan af hufvudet funnos vinkelformiga sår af trubbigt instrument och i öfrigt sådane att d2 syntes tilldelade med en yxhammare, liksom huggsåret efter all sannolikhet tillkommit genom begagnandet af sjelfva yxjernet. På vanligt ställe vid kubben nära spiseln stod kökeyxan. På jernet fanns ej något blod, men på skafiet voro blodfläckar, liksom märken efter blodiga fingrars vidrörande. Uti köket fanns vatten uti ett ämbar, men deruti tycktes yxan ej blifvit rsntvättad. Efter all sannolikhet hade den blifvit med omsorg torkad uti något linne. Den som utdelat dråpsleget, hade troligen stått vid sidan af sängen, med ryggen emot draglådan. Amanda hade först erbållit huggsåret, som åstadkommit hufvudets rubbning ifrån venster till höger, dereter stagen med yxhammeren genast följt på venstra sidan. Dråpslaget var redan gifvit med en säker hand, vid första hugget, hvaraf kan förklaras det orubbade läge, Amanda vid och efter våldet bibehöll. oh På draglådan i köket låg Amandas plånbok, men peanningarne voro borta jemte åtskilliga Amanda tillhöriga klädespersedlar, samt nyckeln till söket, På golfvet vid sängen stod en korg med aker, föregående dagen i staden uppköpte. Garlinerne till köket voro ej uppdragne. Å en stoli ummet låg ett örngått. Detta syntes obegagnadt, ch så vidt utrönas kunde hade ingen utom Amanla legat i rummet. 41:0 Fjerdingsmannen Johan Jansson och 492:0 örre nämndemannen Petter Persson i Berglund, jade genast blifvit tillkallade af doktor Blachet; le instämde i hans berättelse. (Forts. följer.)