Detta bade fästat doktorns uppmärksambet, hbvaden
han af hustru Frölund på Ulriksdal begärt upp-
lysning om denna qvinsperson och erhöll doktorn
den underrättelse, att förbemälda fruntimmer be-
sökte Amanda Lundberg.
Sistligne måndagsafton hade doktor Blachet va-
rit på besök hos enkefru K., då Amanda hemkom-
mit från staden, men doktorn hade straxt derefter
blifvit kallad att besöka en sjuk. Vid doktorns å-
terkomst klockan mot 44 på aftonen, hade ljus än-
nu brunnit i det af Amanda bebodda köket, men
gardinerne varit nedfällda.
Tisdgsmorgonen klockan 6 infann sig yngsta
fröken K. hos Blachet och anhöll att han ville ge-
nest upptomma till Amanda, som troligen blifvit
mördad. Doktorn begaf sig straxt dit och såg ge-
nast att Amanda blifvit våldsamt slagen uti huf-
vudet. Hon andades väl ännu, men medvetandet
hade försvunnit. Dödsrosslingen var redan börjad.
Endast den sista lifsyttringen förnams. Amanda
låg orörlig i sängen. Uti köket syntes ej någon
oordning. Amandas dogen förut begagnade klä-
despersedlar funnos på deställen, der hon om aft-
narne plögade lägga dem ifrån sig. Snörlifvet,
hoprulladt om planchetten, låg jemte strumporne
vid hennes fötter. För att ligga mer varmt hade
hon, sannolikt redan om aftonen svept sin under-
kjol, jemte täcket omkring sig. Allt hade samma
läge om morgonen. Händerna lågo rena och utan
blodfläckar under täcket; den ena armen framåt
under bröstet, den andra vid sidan. Blod fanns
endast i fördjupningen å hufvudgärden, dit det
runnit från sären i hufvudet. Amanda låg på
ryggen, i den ställning sofvande vanligen under
sömnen intaga. Knäna voro något krökta mot
yttra sängbrädet. Hufvudet var vändt åt höger
och på denna sida fanns ett huggsår af tre tums
längd, sträckande sig från yttre ändan af högra
ögonbrynet, snedt uppåt och inåt mot pannans
medellines. En del af hjernmassan hade derigenom
utträngt. Hjernan var hvit och blodet ännu ej
koaguler2dt, hvaraf doktor Blachet leddes till den
förmodan att våldet timat klockan 3 på morgonen.
På venstra sidan af hufvudet funnos vinkelformiga
sår af trubbigt instrument och i öfrigt sådane att
d2 syntes tilldelade med en yxhammare, liksom
huggsåret efter all sannolikhet tillkommit genom
begagnandet af sjelfva yxjernet.
På vanligt ställe vid kubben nära spiseln stod
kökeyxan. På jernet fanns ej något blod, men
på skafiet voro blodfläckar, liksom märken efter
blodiga fingrars vidrörande. Uti köket fanns vat-
ten uti ett ämbar, men deruti tycktes yxan ej
blifvit rsntvättad. Efter all sannolikhet hade den
blifvit med omsorg torkad uti något linne. Den
som utdelat dråpsleget, hade troligen stått vid si-
dan af sängen, med ryggen emot draglådan. A-
manda hade först erbållit huggsåret, som åstad-
kommit hufvudets rubbning ifrån venster till hö-
ger, dereter stagen med yxhammeren genast följt
på venstra sidan. Dråpslaget var redan gifvit
med en säker hand, vid första hugget, hvaraf kan
förklaras det orubbade läge, Amanda vid och efter
våldet bibehöll. oh
På draglådan i köket låg Amandas plånbok,
men peanningarne voro borta jemte åtskilliga A-
manda tillhöriga klädespersedlar, samt nyckeln till
söket, På golfvet vid sängen stod en korg med
aker, föregående dagen i staden uppköpte. Gar-
linerne till köket voro ej uppdragne. Å en stoli
ummet låg ett örngått. Detta syntes obegagnadt,
ch så vidt utrönas kunde hade ingen utom Aman-
la legat i rummet.
41:0 Fjerdingsmannen Johan Jansson och 492:0
örre nämndemannen Petter Persson i Berglund,
jade genast blifvit tillkallade af doktor Blachet;
le instämde i hans berättelse.
(Forts. följer.)