sdes framdrogs den i källaren instängde kamraten ch förpassades till vederbörligt häkte, der han gjorde ett dyrt löfte att aldrig mer låta långa sig om en råtta i fällan. (Nordpolen.) — KRONPRINSESSANS AF WURTEMBERG UTSTYR: EL har under åtta dagar varit utställd till allmänt iskådande i Stuttgart. En derstädes utkommande idning yttrar derom följande: För alla damer är det gamla slottet i detta ögonblick en ifrigt ef.ersökt vallfärdsort. Så fort klockan slegit 10 ser man de brokiga raderna trippa upp till de forna hertigarnes af Waärtemberg praktrum. Uti fem rum äro der rikedomar uppradade, som gränsa till det otroliga och fabelaktiga. Uti första rummet ir hela köksbatteriet planteradt och innehåller alla möjliga redskap som kokkonsten uppfunnit. Till detta rum stöter till venster ett gemak, som innehåller allt det finaste och praktfullaste i postlin och glas, som kan erfordras vid en taffel för hundra och tusen. De herrligaste postlinsmålningar äro der att skåda och förtjena kännares synnerliga uppmärksamhet. Uti rummet till höger befinna sig vaser af alla slag, ett högst origineit skrifbord, en toilett, hvars alla föremäl äro af postlin, koffertar med de finaste linnen o. s. v. ÅAfven här ser man de skönaste postlinsmålningar och de konstrikaste cesileringsarbeten. Derifrån inkommer man i en stor salong, som nästan är uppfylld med alla slags kärl af silfver och guld, en enorm rikedom. Af en utomordentlig prakt äro de föremål, som tillhöra prinsessans kapell; men kvad som mest intresserar damerna är ett sidorum med de praktfullaste kläder, pelsverk och andra toilettsaker, efter hvars egande säkerligen mången fåfäng suck uppstigit från ett pressadt qvinnobjerta. Det hela bildar verkligen den hberriigaste konstexposition man kan tänka sig, — Hvad mig beträffar, tillägger en korrespondent, så tänkte j:g vid beskådande af denna massa dyrbara palsverk, hvarmed den ryska kejsaren velat visa sin rizedom och sin kärlek för dottren, med vemod på de suckar och tårar, som kanhända häfta dervid af ädla polackar och patrioter, hvilka för sin kärlek till fosterlandet blifvit förflyttade till Siberiens snöfält och der dömde till hermelinoch sobeljsgt. — EN SKEPPSBESÄTTNING MÖRDAD AF VILDARNAG Tfrån Sidney erfar man nu det olyckliga öde som träffat manskapet på en valfiskfångare Cspe Packet, förd af kapten Powell, hvilken för tvenne år sedan försvann. En nyzeeländare, som befann sig ombord på detta fartyg och blifvit vid lif, igenkändes af en matros på engelska barkskeppet pElisabethb, då detta fartyg bosökte Sandrvrichsöarne, Nyjzoeländaren, som talade engelska, aflemnade följande berättelse: Skeppet Cape Packet ankrade vid en af Hebriderna och skickade 2:ne båtar i Jand för att hemta vatten. Manskapet i dessa biåtar, 14 man, blefvo på stranden anfallaa och nedergjorda af öboerne, hvarpå dessa i sina kanoter rodde ut till fartyget, hvarpå utom keptenen befunnos tio engelsmän och fyra färgade. Då kap ten Powell icke kände till båtarnas öde, så lit han utan att misstänka något, infödingarna komma om bord, helst desse syntes hafva endast fredliga afsigter. Men då vildarne obemärkt omringat sina slagtoffer, störtade de plötsligt på europeerane och dödade dem nästan utan strid, så oförvintsdt kom anfallet. Liken släpades i land och uppåtos. Skeppet, som innehöll 700 birrel gpermaceit-olja ble helt och hållet utplundradt och uppbrändt. De färgade menniskorna skonades likväl. Då kapte. nen på Elisabeth fick höra denna berättelsa, skyndade han sig att lemna denna ogästvänliga redd. och öboerne, så berättar han, hade reden träffat anstalter för att på samma sätt bemäktiga sig detta fartyg.