,
Men kring Pernassens solbeglänsta kullar
Ett sorgflor virar saknan med sin hand.
Frid öfver Sångarns stoft! På blomklädd urna
Nu ristar diktens bulda genius in:
De lagrar vissna ej, som dina skurna,
Men länge åröjer, förrn det himlaburna
Sig speglar i en själ, så hög som din.
ÅA.