de Skandinaverne till att söka sin räddning g
nom att gå in i det tyska förbundet, hvare
det med mycken triumf lofvas dem en pla
vid sidan af tyska kejsare, tyska kungar, tysi
furstar och tyska republiker: — det sista
lockmat för replubliksnerna i Skandinavien. -
Hvad skall man säga om sådana slags republ
ker, som t. ex. Hamburg och det liberal:
förbundssätet Frankfurt am Main. Dylikt våg
de- erbjuda oss. Gud vet hvad Fransmänne
skulle säga, om man erbjöde dem att ingå u
det Tyska förbundet.
Sålunda tala Tyskarne imedlertid blott, då d
vilja vara oss behagliga; när de deremot riktigt vis
sig i sin egen skepnad, så äro de mycket mindr
älskvärda.. Ingen dansk kan resa i Tysklanc
utan fara att insulteras; något som Danskarn
visat sig vara alltför mycket bildade att åter
gälda emot resande Tyskar. Sjelfve den ryk
bare danske fysikern Oersted har i Kiel ick
kunnat undgå obehagligheter. Redaktören (Kocl
al det danskt sinnade slesvigska bladet Danne
virke, blef på ett offentligt ställe helt nylige
öfverfallen af en ifrig Slesvig-Holsteinare Heuer
mann, som i sin harm bet ett finger af hozom
Vid sidan af dylika råheter uppfinna de d
mest. underliga osanningar och fantasier. Så
lunda hafva tyska tidningar omförmält, att de
danska gardet, som förnämligast består af Sles
vig-Holsteinare (osanning), gjort upproriska de
monstrstioner (total osanning). Lauenburg, son
blef afträdt till Danmark, i stället för Norge
och stäldt i samma förhållande, skall nu likvå
hafva ea annan successionsordning, än Danmark
Kronprinsen af Danmark kan hädanefter ick
gifta sig utan hertigens af Oldenburg samtyc
ke, oaktadt konungen af Danmark, såsom be
kant, är familjens chef, o. s. v. — Roli
gast af allt är dock doctor phil. L. Hausser
professor i Heidelberg, då han red störst
indignation omtalar, att den danska regeringer
infört ett danskt teckenspråk för de döfstummt
i Slesvig: den gode professorn och filos. dok
torn är således okunnig om, att danska oct
tyska tecken äro desamma och att teckensprå
ket för alla döfstumma är universelt. Samme
man är mycket vred på Corsaren för det den
na tidning yttrat att, i anledning af en i Hol
stein utbruten sjukdom bland svinen, de baden-
ska förbundssvinen insändt en adress till de
slesvig-holsteinske dito, hvari de förra uttrycks
sitt varmaste deltagande.
Frågar man nu slutligen hvad som borde
söras för att uti den slesvig-holsteinska frågar
illfredsställa så väl rättvisans som klokhetens
ordringar, så blifver svaret:
Skilja Holstein och Slesvig alldeles från hvar-
ndra, så att germaniseringen ej mera utbreder
ig i Slesvig; — låta Holstein, som är tyskt,
ldeles sluta sig till Tyskland och om möjligt
olott hafva regenten gemensam med Danmark;
— låta Slesvig, som är danskt, alldeles7 sluta
ig till Danmark och ingå under detta lands
idministration, — och framför allt låta den dan-
ka nationaliteten i Slesvig -vederfaras full rätt-
visa, så att danskan blefve kyrko-, skole- och
lomstolsspråk öfverallt der det är talspråk.
Vore konungen af Danmark en sann politi-
er, så skänkte han derhos Slesvig och det e-
entliga Danmark några gemensamma konstitu-
ionella rättigheter. Slesvig skulle då så myc-
et heldre sluta sig till Danmark.
(Insändt.)
Till Amalia TLundebero.