PVE RM NUMERA P7 OSV BUR 188 AIGA DPLaR
. likaledes kunde det anföras, att Holstein ha
-Isina finanser gemensamt med Danmarks. Dett
a lär dock likaledes förhållandet med alla sam
a mansatta europeiska stater.
sl) I nyaste tider bafva holsteinarne dessuton
- Jönskat att få en Slesvig Ho!steinks flagga. Hva
,Slesvig angår, kan detta naturligtvis icke bi
3 I fallas; för Holstein deremot synes intet skäl at
t neka det.
1 Med rätta hafva ändtligen bolsteinarne kla
a gat öfver att Christian VIII inskränkt deras pe
titionsrätt; men detta är något som med sam
-Ima ord är gjordt gällande för hela Danmark
-JHvad den danska regeringen således uträtta
för den danska nationaliteten i Slesvig, belöpe;
sg blott till minus. De som hafva verkat ni.
got äro: den danska liberala pressen och de
jslesvigska bönderna. På dessa har i sanning
det gamla ordskråket bekräftat sig: Nöd lärer
nog en hustru spinnax. Den danska regeringen
Ihbjelpte dem icke; — nästan alla de bildade
Iklasserna i Slesvig lutade åt den tyska sidan
soma anses såsom den förnämsta, emedan adeln
Joch de fleste vetenskapsmännen tala tyska; —
Joch sjelfva ständerförsamlingen, der den öfver-
vägande pluraliteten är aristokrater, embetsmär
loch de från Kiels universitet utgångna advoka-
terna, var decideradt tyskt sinnad. Då upp-
trädde bönderna rjelfva; — bildade, under an-
förande af en bonde, Nils Lorenzen, men i syn-
nerhet af en köpman i Haderslev, Peter Hjort
Lorenzen, en liten trygg minoritet i ständerne;
stiftade sednare en slesvigsk förening, som
satte sig i samband med en dylik förening i
Köpenhamn och gick ut på att upphbjelpa den
danska nationaliteten i Slesvig; korteligen, an-
vände i och för detta mål allt som stod i de-
ras förmåga. Bland de bönder, hvilka i syn-
nerhet hafva verkat med kraft och ifver, må
nämnas den högst talangfulle unge bonden Lau-
rids Skau.
Men alla ansträngningar, både af de slesvig-
ska bönderne och den danska liberala pressen,
kunde dock blott litet hjelpa, så länge de när-
varande ursprungliga förhållanderne fortfara.
Aonu fianas således, såsom det i sista Roe-
skildska. ständerförsamlingen tryckta kommitte-
betänkandet utvisar, 400 tyska folkskolor i di-
strikter som tala danska språket; och i de 280
danska skolorna besättas lärareplatserna med
personer, som komma från det tyska semina-
riet i Tönder. Och likväl har det blifvit an-
sedt såsom ett stort framsteg, att danskan skall
vara ett rättegångsspråk der det är ett skol-
språk. Men i det danska distrikt, der det fin-
nes 400 tyska skolor, skall tyskan naturligtvis
också fortfara att vara ett domstolsspråk. Man
föreställe sig dock hvad det vill säga, att fa-
miljer, hvilka sinsemellan aldrig tala annat än
danska, måste i kyrkan, i skolan och inför rätta
böra ett fremmande språk och att detta är
lagligt.
När härtill kommer det ofvan omförmälta
förhållandet, att hela landet är öfverspändt af
ett nät tyska aristokrater, embetsmän och ad-
vokater, som icke sky något medel för att ge-
nomdrifva sina syften, så ser man huru nöd-
vändigt det är för regeringen att kraftigt upp-
träda, framför allt skilja Holstein från Slesvig,
i spetsen för det förra ställa en tysk och för
det sednare en dansk styrelse, bestämma att de
som vilja hafva embeten i den danska delen af
S!esvig skulle vara från Köpenhamns universi-
tet, samt i öfrigt träffa alla andra anstalter af
nöden, för att skydda den danska nationalite-
ien, utan att träda den tyska för när.
Ju längre regeringen dröjer med detta, desto
större framsteg gör tyskheten, och desto svårare
blifver det också att drifva något igenom. Ty
redan nu hafva Slesvig-Holsteinarne genom sina
agitationer drifvit det derhän, att det eljest så
sömniga Tyska förbundet begynt blanda sig i
saken. Det bar hittills visserligen blott skett
för hvad som angår Holstein, hvartill det är
fullkomligt berättigadt; men man kan dock för-
utse att nämnde förbund snart kan intagas af
den illusiop, att det äfven har med Slesvig att
göra. Detta kunde väl i sig sjelf vara mer
likgiltigt; men under denna synpunkt kan man
ej betrakta, att hela den tyska nationen faller
in i en sådan inbillning, som att tyska natio-
naliteten i Slesvig (!) kan Jida en den mest
bimmelskriande orätt,. Dylikt, i omvänd me-
ning, sker deremot, så länge Slesvig-Holsteinska
artiklar fortfara att öfversvämma Tyskland. De
lögner och hånande framställningar emot Dan-
mark och hela Skandinavien, som nu för tiden
tyska tidningsblad, ja, till och med vetenskap-
liga skrifter innehålla, utgöra verkligen ett i
historien ensamt fenomen. Att icke tala om
de föga smickrande epiteter, som de vid alla
tilifållen gifva den danska nationen, uppställa
de ideligen sådana påståenden, som att Slesvig
är ett fullkomiigen tyskt land, att hela Dan-
mark talar ett slags förderfvad platt-tyska, att
alla de skandinaviska språken äro underafdel-
ningar af det platt-tyska; och mycket af detta
tros verkligen bona fide i Tyskland — tack
vare förnämligast Slesvig-Holsteinarnes bemödan -
den! Derföre våga också de, som låtsa sig vara
vänligt sinnade emot Skandinaverne, göra oss
så oförskämda förslag, som att vi skulle upp-
gifva vår nationalitet och ingå i det tyska för-
hundet. Skka artiklar hindar man nec ofta nå