musiksliska öfningar företagas, i stället användas
af den flicka, som ej äger anlag för denna i sg
sjelf så herrliga njutning; hvilka rika skatter kunde
ej på denna tid insamlas genom läsning af ett med
moget förstånd skedt urval af böcker, innehållande
dels upplysningar om den verld, hvari hon är redo
att inträda, såsom samhällsmedlem, dels anvisnin-
gar för de olika förhållanden, hvari hon der kan
råka! — Och om det verkligen finnes musikaliska
anlag, hvarföre ej då välja det förråd, som mnär-
mast ligger oss tillhands, de HerrHga, friska natur-
toner, som ännu här och der återklinga från fol-
kets läppar; dessa sånger, hvari den allvarliga anda
lefver, som hvilar öfver vår nordiska natur, men
hvilka nu tyvärr mer och mer undanträngas af
nyare tiders förkonstling. Om så skedde, skulle
man ej besvärss, så mycket som nu sker, af miss-
lyckade proktstycken, af detta slamrande kling-
klang som kan skrämma till och med en omusi-
kalisk menniska. Men så tycker man ej; man tror
sig i sin fåvitsko njuta och ropar ofta i falsk för-
tjusning: lefve konsten. Visserligen blir det ett
slags lif; men bättre, åtminstone ärorikare vore
öden. (Ur Wermlands Tidn.)
AENRIDERSAKSE VESTRE.