musiksliska öfningar företagas, i stället användas af den flicka, som ej äger anlag för denna i sg sjelf så herrliga njutning; hvilka rika skatter kunde ej på denna tid insamlas genom läsning af ett med moget förstånd skedt urval af böcker, innehållande dels upplysningar om den verld, hvari hon är redo att inträda, såsom samhällsmedlem, dels anvisningar för de olika förhållanden, hvari hon der kan råka! — Och om det verkligen finnes musikaliska anlag, hvarföre ej då välja det förråd, som mnärmast ligger oss tillhands, de HerrHga, friska naturtoner, som ännu här och der återklinga från folkets läppar; dessa sånger, hvari den allvarliga anda lefver, som hvilar öfver vår nordiska natur, men hvilka nu tyvärr mer och mer undanträngas af nyare tiders förkonstling. Om så skedde, skulle man ej besvärss, så mycket som nu sker, af misslyckade proktstycken, af detta slamrande klingklang som kan skrämma till och med en omusikalisk menniska. Men så tycker man ej; man tror sig i sin fåvitsko njuta och ropar ofta i falsk förtjusning: lefve konsten. Visserligen blir det ett slags lif; men bättre, åtminstone ärorikare vore öden. (Ur Wermlands Tidn.) AENRIDERSAKSE VESTRE.