outhärdlighat och grofva orimlighet, i längder
nödvändigt skulle leda till en allmän räfst oct
förändring af statsbildningen i det hela; si
blir nästa fråga: hvarföre antog denna statsför
ändring en så blodig karakter? hvarföre gick
icke 89 års hvälfning fram till en fredlig re
form af franska samhället, i stället för att bryt:
sig ut till en revolution, full. al mord, brand
skrickseener af alla slag? Och svaret på denn:
fråga är nästan ännu vigtigare än på den förra
Det utvisar alla de faror, hvarför en styrelse
utsätter sig och sitt land genom haifaet i grund:
satser, ett vacklande utförssätt af sina plane
och ett visst system af falsk medelväg, som
slutligen kan komma att få utseende af en tro-
öshet emot alla partier. Personer, som icke
förstå eller ej mer än högst ytligt studera!
franska revolutionen, men äro desto mer kät-
ske emot folkprincipen, ekylla på denna allt
ondt som tilldrog sig, ej blott konungens död 92,
och terrorismen af 93, men också alla skräck-
uppträden i landsorterna, noyaderiue, medbor-
garmorden i Lyon 0. s. v. De veta ingen
sräns för sina anklagelser emot mnassornar;
men de visa i grunden intet annatjän sin djupa
okunnighet om sakernas verkliga förlopp och
hvad som verkade detta. Just derföre är också
på en gång en opartisk och faktisk historia om
franska revolutionen så vigtig ait sätta i all-
mäxhbetens bänder. Det visar sig af en sådan,
hvar orsakerna äro att söka till de hemska o
lyckor, som ingen kan undgå att beklaga, äfven
då ban finner sig befogad, att icke begå oritt-
visor i bedömandet af dreiffjidrarne, som ver-
kade dem. Till en början voro i allmänhet på
den tiden de parlamentariska begreppen och
konstitutionella formerna icke så utredde, som
de sedan, och till en dei just genom revolutions-
kampen, blifvit: en stor okunnighet härom, så
vil som den förnäma obekaatskap om folkets
och landets egentliga ställning, hvilken den fran-
ska regeringen, likt så minga andra samtida,
troget bibehöll intill sista stunden, oro tvenne
naturliga orsaker till de misstag och hallheter,
den gjorde redan på revolutionens första dagar.
Men nekas kan icke, att om Ludvig XVI och
hans ministrar behandlat nationens ombud af
89, 90 och 91 med mera öppenhet och red-
lishet; framför allt, om de gilvit sanning åt
sina löften; så skulle bändeltserna af 998, 93
och 94 efter all rmensklig slutkonst uteblivit,
eller ock skett på helt annat och mildare sätt:
franska statens ombildnivg hade tagit en annan
gång; hvarken revolution, resktion, militirdespoti,
ny resktlion och slutligen åter revolution m. m.
bade inträffat, eler deita allt åtminstone anta-
git en helt cch hållet annan karakter. Man
inser tydligen, att i så womordentliga fall, som
det, hvari staten kommit vid 4789, utgjorde
det icke en tillräcklig egenskap för dess bögsta
chef att vara en moralisk och god raenniska i!
den allmänna och vanliga meningen: det for-
drades ett omdöme, en vilja, en beslutsamhet
hos hozom att på samhällets vigtigaste platser
kalla män med gru: datser och kraft till deras
senomförande, och isynnerhet att sjelf under-
stödja personer, som befununos skicklige att ar-
beta på den oundvikliga sociala regenerationen,
itminstone icke vända dem ryggen... Men be-
dagligen visade det sig, att Ludvig XVI sjelf
var en medelvägsman; och om han icke be-)
tämdt fruktade de personer, som skulle hafval
varit bist att använda i de olika administra-!
ionerna, så ådsgalade han dock ingen vilja att
vegagna dem. Man kastade sig i armarne på
nän, sådana som Maurepas, Calonne och del.
Brienne; och när ban slutligen fann sig af om-l
tändigbeterna tvungen, att åter upptaga den;
örut tillbakaskjutne Necker, var det de!s 101
lan för sert, dels understöddes icke heller Nec-!
ver frin konungens sida (eller man må heilre
äga från drottningens, hvars inflytelse vid detta.
lyckliga hof stigit så högt) genom ett så red-!
igt uppfyllande af de åtaganden ministern på
ins vägnar försäkrat folkets ombud, att rege-
ingen härigenom kunde återvinna förtroende.
ch bekomma en säker fot inom nationen. Lå-
om oss böra dessa ord från Thiers:
Ludvig XVI uppsteg på tbronen, en furste af :
tränga seder och af rättskänsla, uppfostrad utanji
msorg, men af naturlig fallenhet vänd till det!
oda, svag och aldrig fri från andras inflytande. l
ill en början var hang förtroende mest fästadt!
id Ministern Maurepas, som redan tjenat hansi4
öreträdare, men blifvit sfskedad för sitt motståindls
10t mätressornasg välde. Ludvig hade i honom;e
ökt en åldrig och vis statsman; han fann en af
Iderdom svag hofman, som först vande honom vid :
ä
6
e halfva åtgärder, hvilka utmörkte hela hans re-.
ering, och gjorde den olycklig. Maurepas, li-
sasom Ludvig sje!f, eftergifven för opinionens
öst, kallade till styrelsen ministrar af störa
anger och redlig vilja, Turgot och Malesherbes,
en tog dem ej i försvar emot der storm de fram- ss
aliade mot sig af de privilegierade, då de söktelg
iskränka de rådande missbruken. Derefter Om-!f
yttes ministrar flera gånger, tilldess Necker
777—81) mottog en portfölj, och just den, som 5
ir ti!lfället var den vigtigaste, finans-portföljen.d!
et heter om Malesberbes, att han skulle hafva
erkställt statens reform genom kungliga förordsjS
ingar, om han kunnat bibehålla sig; om Neckerl!n