Publikens bifall. steg isynnerhet i andrä ak ten till en alldeles obeskriflig enthusiasm. Ja förmår icke uppgifva buru ofta sångerskan in ropades, eller huru många blomsterkransar oc buketter, som flögo in på teatern; blott at vid en af dem satt ett par dyrbara armband — Jag återkommer till hennes roll i Norma som gifvits förut. Hos denna temligen oblan dadt tragiska karakter, saknas till:större deler de enstaka och omdömet så lätt mutarde mi miska detaljerna, och sången framträder mer: sjelfständigt. Men äfven detta problem löst sångarinnan med förvånande virtuositet. Glän sande utmärkte sig, bland det sköna hela a hennes framställning, de scener, der det gällel att genom det förenade trolleriet af hennes sång och spel för åhöraren och iskådaren försinnligc hastigt omskiftande själstillstånd. Ju mera dess: hänförsnde momenter utvecklade sig, ju högre stegrades vår beundran öfver dena tänkande oc! finkänsliga konstnärinnan. Oss har Jenny Lind imediertid förekom: mit mest fulländad vid föredragningen al sina nationslsånger. Allt annat är någonting med mer eller mindre framgång Jlånadt; meo med dem vistas hoa i deras egen wverld, i sin barndoms och sina sympatiers hem. -— Serdeles iateressant var det att märka — när hon i Odeonsalen uppstämde den muaert pratsamma dalkarlsvisan (?) suppfordran till dans — huru de framför henne, bland de kungliga anförvandterne sittande två svenska prinsarne — ivå sköna ynglinggestalter af snarare sydfransyskt än svenskt utseends — hastigt tycktes hfvade fråa topp till tå vid hänförelsen af de smekande hemlandsljuden, och buru detta återverkade på sångerskan och henaes själfulla toner; tilldess att publiken bröt ut i ursinnigt jubel, och icke visste huru den skuile bete sig, för at med handklappningar, rop och stampningar uttrycka sitt bifall. Söndagen den 8 November skal m:ll Lind ännu en gång uppträda i Regementets Dotter; måndagen resa till Augsburg; tisdagen der ge konsert, och onsdagen fortsätta sin resa till Stuttgart.