dessa den yhistoriska sanningens, beståndsdelar
särskildt, så befinnes 4) att arbetsklassen i Frank-
rike och andra länder, hvarest mnäringsrihet
äger rum, t. ex. Preussen och England, dels
bilda egna hjelpsocieteter sinsemellan, liknande
de svenska boktryckerikonstförvandternas, och
dels att arbetarne lika litet som andra med-
borgare eller undersåtare stå utcm lagens välde
eller hägn. Men är väl deras tillstånd då anar-
kiskt — d. v. s. laglöst? Vidare ser man dem
än församlade till arbete i ett snart sagdt dag-
ligen ökadt antal snygga och rymliga arbets-
salar, der intet annat tvång herskar, än det
gom deras ezen förvärfningshåg ålägger dem,
der de yngre icke äro sprinspojkar åt de ä-
dre och icke få efter dessas godtfinnande be-
handlas med hugg och slag; än finner man dem
samlade i för srbetsklassen särskildt inrättade
läroverk, der de vinna kunskap om de mårga
operationer, som för flera yrken äro gemen-
samma, och derigenom sättas i stånd alt vid
omskiitande konjunkturer kunna öfvergå från
ett yrke, i hvilket arbetsförtjenst saknas, till
något ann t, der den erbjuder sig i ymnighet,
och det med samma lätthet, som i dylik öf-
vergång utmärker Nordamerikanerra. Men är
väl detta de mnäringsria arbetarpes tillstånd
osäkert, vore sig i afseende på utkomst eller
på utsigt till mensklig behandling? Imedlertid
är det näringsfriheten, som bar framkallat det
och som dagligen utvecklar det till allt större
och större fullkomlighet. Månne väl skråar-
belarens tillstånd är mindre anarkiskt, mera
säkert? Må man, för jemnförelsens skull, äfven
taga detibetrsktande. Man ser tusentals skri-
geseller tillbringa sitt lif med att stryka omkring
från stad till stad, än sökande husrum i de
ofta usla skråherbergena, der lifnärda för några
få dagar med en knapp och förödmjukande
skänk eller tärepenning), och sedan utdrifna
derifrån att irra omkring på Jlandsvägarne,
ömsom mål för landtfolkets barmhertighet eller
vedervilja, ömsom för dryga uppsyningsmäns
och polisbetjenters vexationer. Man ser lär-
lingarne i flera -år vara slafvar under dylika
vandrares nycker och öfversitteri, ser dem of-
tast lefvande på knapp näring, halfnakna och
trasiga, natt och dag uppehållande sig i qvafva
och smutsiga verkstäder, och ändå oftast utan
annan utsigt än att ur denna träldom en dag:
se sig förflyttade på landsvägen och herbergena,
i likhet med sina fordna förmän; ty, på sätt
redan förut är anmärkt: det hör till skråvä-
sendei att hindra så många skråarbetare som
möjligt från att bli sina egnan. Men ör vil
detta tillstind mindre axerkiskt, innebär det
slörre säkerhet om utkomst och mensklig be-
handling, än det förra? Vi fråga blott; läsa-
ren må svara sjelf, i grund af hvad han sjelf
ken hafva sett och märkt.
Den andra satsen i den ovederläggliga san-
ningen var: att det är arbetsklassernas genom
näringsfriheten iråkade anarkiska och osäkra
tillstånd, som förvandlat d:n politiska radika-
lismen till social radikalism eller så kailad
communi:m. Utan att för tillället begagna den
i ögonen faliande slutföljden af den nyss ofvan
företagna undersökningen med satsen HM 4,
kan mon inskränka sig till frågan om det är
arbetsklassen, som utklåickt de kommunistiska
eller socialt radikala teorierna och om det är
denna klass, som granskat de politiskt radikala
teorierna, funnit dem otillfredsställande såsom
grunder för samhällsinrättningen, och förvand-
lat dem till sociali radikala; eller om detta
icke händelsevis skett af åtskilliga filoscfiska
eller sofistiska författare och lärde, sjelfva all-
deles främmande för arbetsklassen, t. ex. S:t
Simon, Fourier, Louis Blanc, Corsiderant 0. s
v.? — samt vidare: om ea enda bland dessa!
teorister ut ått i sin spekulation från förka-
stelsen af näringsfrihiten såsom orsek till det
tillstånd de ville förbätiea, eller om de bekla-
gat det gamla skråväsendets undergång och för-j
ordat dess återinförande? ... Kärner man in-
nehållet af deras spekulationer, så måste man
ovilkorligt besvara denna fråga med nej.
Den tredje satsen innebär att den sociala
radikalismen slagit starka och ut;renade rötter :
bland arbetsklasserna. Nu är likväl förhållan-
det att detta sl2gs rad kaliem bott finnes hos
en liten, ren till en del af förmögna personer
bestående sekt, representerad genom tidninger
La Democretie pac:fique,, hvilken ej kan ut-
gifvas utan ständigt understöd af sekten, och
hvars redaktör, V ctor Considerant, visserligen
är till sin karakter en ganska aktningsvärd mar j
och såsom författare begäfvad med stilistisk för-
måga, men för öfrigt en svärmare, som ej kan
bålla ut med en fullföljd diskussion. Huru
pass utbredd den lära är, som han predikar,
bevisas åter af den ringa pubbk, som sektens
tidning lyckats tillvipna sig, under flera år,
som den redan ägt tillvaro.
Ser man nu tillbaka på de ifrågavarande tre
satserna, så finner man att hvar för sig är!
grundlös, och följaktlign att den af Minervas
hvaifisk uppkastade historiska sanning, som)
alldeles icke kan vederläggas är en ganska
rikbaltig sanninz i argusisk mening, nemligen
sammansatt af j mindre än tre osanningar.
Det är nu med den, som den så mycket be-
farade räringsribeten skall jagas bort uv kon-