klassvalsystem, som troligen hitintills varit af någon framställdt; hvilket dock icke hindrade hr professorn att, förmodligen till följd af tidens och erfarenhetens inverkan, vid 1844 års riksdåeg lika ifrigt arbeta för de s.k. reformvännernas försleg, det der, som bekant är, utgår från den samfällda valprincipen. Nåväl! skulle det icke skäligen kunna antegss; att denna tiders och sanningens makt kunde på ett för upplysning öppet och för fosterlandet varmt sinne utöfva sin välgörende verkan lika väl nu, som förr? Eiler skulle man blifva stelare vid en förut fattad mening, för det man kallades att rådpläga deröfver i kommitt, än då man hede att såsom representant besluta deröfver? Ja! skulle icke till och med regeringens ledamöter billigtvis böra anses tillgängliga för impulsen af den ifrå gavarande maktes? I hvilket fall som helst är det alltid svårare och vådligare att trefva sig fram baklänges, än att med öppna ögon gå framåt; och den s. k. reaktionen är derföre, efter vår tanka, föga stt befara, så vida man icke rusar åstad med den fart, att man faller omkull eller blir tillbakastött. — Således yttra vi öppet vår förhoppning vara den, att t. ex. män af den upplysning, bumanitet och, vi våga säga, fördomsfrihet, som t. ex. kommitt-representanterna för de orepresentsrade, ehuru sjelfva embetsmän, icke skola betrakta sig, såsom byråkraliens ombud, utan såsom inkallade till fullmäktige för den orepresenlerade svenska medelklassen, hvars åsigter i representationsfrågan desto heldre måste anses utgå från den samfällda valprincipen, som denna medelklass icke, likasom de gamla ståndsklasserna, någonsin utgjort en sluten korporation och derigenom vant sig vid det besynnerliga föreställningssätt, att landets intressen bättre skyddas genom representanter, valda af sins emellan stridiga stånd eller klasser, och hvilka således hafva sitt förtroende delegueradt från en viss klass, måhända med ett intresse motsatt en annan klass, än af dem, åt hvilka folket, kommunen eller valdistriktet samfäldt uppdragit sill ombudsmanneskap. Det intressanta i denna sammanställning af fakta utgöres af den bekräftelse de lemna på den ständiga erfarenheten om den snart sagdt oemotståndliga makt, som ligger i de politiska iders utveckling, hvilka tillhöra tidehvarfvet och utgå från en rättsgrundsats. Vi kunna också nu ganska väl fatta, att det egentligen är i denna historiska erfarenhet, som Allehanda sökt ett stöd för en, om vi så få säga, subjektiv förhoppning, att en och annan förut konservatif ledamot af sjelfva representatiouskommitteen äfven skall foga sig till den samfelda valprircipen. Men vi hemställe på andra sidan likväl, om icke samma erfarenhet snarare bör leda till ett arnat omdöme, nemligen att den del af pressen, som är denna prircip tillgifven, borde hålla sirängt fast vid den synpunkten, att regeringen, just i betraktande af det allmänna tänkesältets fraraskridapde, och derföre att den allmänna valprincipen innebir en rättsgrundsats, som vinner allt mer och mer terräng, borde söka att genom kommitucen få fram ett förslag till förmån för denna princip, så vida afsigten är att bereda framgårg åt reormen, och icke att få den ytterligare för en längre tid tillintetgjord eller uppskjuten. Det är icke svårt ait inse den skilnad, som de olika alternativerna här förete för sakens slutliga afgörande. Det kan nemligen visst sägas, och är äfven ganska möjligt, ja till och med troligt, att ett förslag från kommitteen, hurudant det än må blifva, kan komma att afslås vid en riksdag. Men skilnaden är den, att om kommittåen afgifver ech regeringen adopterar ett förslag, som utgår från grundsatsen af alla medborgares rätt, att vara representerade och deltsga i valen för detta ändamål, dock så pass modifierad, som denna grundsats framkom vid sista riksdag från konstitutionsutskottet eller reformvännernas sällskap, så kan detta förslag redan vid nästa rikgdag räkna på understöd af Borgareoch Bondeståndens pluraliteter; cch man har derjemte för sig den presumtion, att det frarmskridande i allmänna tänkesättet, som Allehanda så tydligt visat o:s, kan under de nästföljande tre åren möjligen medföra den verkan äfven på de båda öfriga riksstånden, att det varder af dem bifallet. Antag imedlertid, att det afslås af Ådeln och Prestestindet, så kan ssmma förslag genast ånyo komma till hvilande intill nästa riksdag, genom förnyad proposition från regeringen, cch tänkesättets framskridande intill påföljande riksdag skall otvifvelsktigt istadkomma en ännu starkare påtryekning, för hvilken motståndet slutligen måste vika. Derjemte uppstår bäraf en annan följd, nemligen, att regeringen har folket på sin sida, hvilket väl måtte vara en icke ringa fördel för regeringen sjelf, och skall öka dess styrka i alla andra hänseenden. Hvad blir deremot följden, om ett justemilieuförslag nu uppstår, deri den allmänna och stora grundsatsen tilläfventyrs sammanblandas med och underordnas främmande elementer ända