tröstan på tonernas välde öfver italienaren, änInu en gång sin tiliflygt till sirensången: på en Jvink af honom uppstämmer Zerlina en briljant I vocalise; de bländande fioriturerna locka soldaterna från deras poster, och då den sista af dem har stigit öfver baikongen som leder in i salen, försvinner Scopetto. Under åhörarnes applåder åt de hvirflande ruladerna dånar ett kanonskott från hafvet: smyghandlarnes signal åt deras höfding, att de tagit fartyget i besittning. Soldaterna rusa ut på balkongen och gifva eld på en båt, som närmar sig till skeppet; efter ett ögonblicks orolig väntan hörs från hafvet den visa, som Scopetto plögar sjunga, och tillkännager att den djerfve äfventyraren lyckligen undgått alla faror och uppnått sina trogna följeslagare. Detta ör librettons innehåll, som, oberäknadt åtskilliga svagheter för öfrigt, är föga tacksam för musikalisk behandling, tvertemot Scribes vanliga omtänksamhet i detta afseende. Tonsättarens konst kan visserligen finna ett fruktbart fält uti skildringen af listiga machinationer, dock endast i det fall, då dessa framgå utur lidelsernas konflikt, eller ock hvila på en rent humoristisk grund, men ej då de blott äro en produkt af kall beräkning, såsom fallet är i detta stycke, hvars alltför spetsfundiga och: fint spunna intrig bindrar det musikaliska elementet från att fritt utveckla sig. Auber var dock ej den man, som deraf lät hindra sig att till pjesen skrifva en musik, som skulle gute-; ras af bans publik. De muntra, ehuru ej serdeles nya valsoch marsch-melodierna åtfölja bandlingen såsom Rand-illustrationen, ett litte-;j rärt verk, och störa intrigens utveckling lika litet som en liflig t:ffelmusik plägar konfundera ett par politiserande gäster i deras statsvigtiga! diskussioner. Likväl hade man i rent musika-j liskt hänseende kunnat vänta mera af Auber, än han denna gång funnit för godt att gifva. Denne författare har sin styrka uti en flytande, bebaglig konversationsstyl, uti romansen,! uti en om ock ofta ytlig, dock pikant ech stundom ! träffande karakteristik, hvsrpå ban gifvit vackra I prof uti pHälften hvar, Kronjuvelerna,, Murarn), m. fl. I förstnämnda afseende igenkänner man visserligen stundom mästaren, såsom i duetten uti andra akten och i samma akts final; men den vårdslöshet, hvarmed han i de flesta fall tillvägagått, är dock alltför uppenbar, och i öfriga hänseenden torde knappast något finnas i denna opera som kan göra anspråk på : konstvärde, möjligen med undantag af mans: qvartetten i första akten och duetten mellan ji fru Gelhaar och br Lundberg i den andra. För öfrigt bar Auber sökt öfverrösta tomheten i! sina melodier och den sterila enformigbeten i barmonien genom en bullrande, eburu i sig i sjelf torftig instrumentation, och för att öfverskyla den enahanda karakteren i sin musik, i hoppar han från det ena motivet till det andra med den mest naiva bekymmerlöshet om form och hållning, t. ex. uti br Strandbergs solo ! med kör i andra aktens början, som bildar en följd af kaleidoskopsbilder utaf den mest bro-. kiga art. Icke destomindre har operetten gjort lycka hos oss, och utan tvifvel göra ock de pikanta situationerna i bandlingen, den dansanta musiken och -de vackra dekorationerna det hela: till ett passe-tems, som för en gång kan vara! roande nog, helst då mycket deruti förekomi mer, som påminner publiken om dess gamle älskling, Fra Diavolo. Men ännu ett skäl, ett, för konstens vänner glädjande, finnes till den! ( 1 j ( 1 ÅL ; ( framgång Sirenen rönt på vir scen, nemligen den utmärkta omsorg, det nit, hvarmed sångpersonalen i allmänhet gifver sina partier, och som är dubbelt berömvärd under närvarande för den sceniska konsten så föga uppmuntrande omständigbeter. Fru Gelbaar gaf Zerlinas svåra och ansträngande parti med naivetet och behag, samt utförde de svåra kolora!urerna med :g lika mycken finess som färdighet, ehuru dejt stundom tycktes trötta henne något. En vidjv ett sådant parti lätt förklarlig rädsla tillskrifva! vi en någontång ej alldeles ren intonation. — Seopetto fann i hr Strandberg en ganska godl! rep: esentant, hvilken ej alienast i sång, utanj, ock i spel visade ledighet, takt och nyans. Enl, viss nonchalar.c3 i aktionen torde dock ännujs för honom återstå att aflägga. — Hr Wallin t rättfärdigar allt mera de förboppningsar, hvartilllt bans vackra anlag berättiga. Såsom hertigen af Popoli ådagalade ban en ganska god håll-! ning, ett konseqvent genomförande af roller, r och äfven i afseende på sången kan man i del; flesta fall endast säga godt om hans exekution.;s — Fru Bock (Bolbayas hushållerska) samt brir Wennbom (Boibaya) fyllde sina platser ganskajlr berömligt, och om man ock ej kunde finna hrin Lusdberg tillfredsställande i Scipios roll, så måt man dock besinna att detta parti ör hans andra, och att han billigtvis bör åtojuta samma öfverseende som hans medbröder, hvilka likab ledes egt ringa artistisk bidning vid deras de-!, butter. Härvid förutsätta vi naturligtvis attiv kan egnar det trägna och omsorgsfulla studium jf åt sin konst, som för horom är oundgängligen f aödigt. Äfven hr Haglund är ävnu i stort be-jl hof at ea scenisk och musikalisk utbildring, hvars framtida ernående vi också ej vilja betvifla. Till en början skulle vi tillstyrka honom att söka boriägga en viss rudess så ispellp som i sång, hvilken ej cos i Pecchiones (smyg-la AA — Hora. oe D