Mitt uppsåt är att lemna min förmögenhet, hel och kållen och utan att för. kizgra en styfver, åt en upg flicka, som ni skall utsöka åt mig. Denana unga flicka skall vara af adligt stind, faderoch moderlös, fattig, vara uppfo strad under edra ögon, i ert kloster, sällar hafva varit utom dess murar och vid derna tid vara nyss fyllda sexton år. Jag lemnar er en obestämd tid ait bestimma ert val. H:; pi uti ert kloster en sådan ung flicka, som den jag nu beskrifvit, så skall ni föra henne till mig på en dag, som jag sjelf skall utsätta. Kanska blir det redsn i morgon, kanske myeket sednare. I ella bändelser får ni icke underrätta benne om nåson ting, på det hon ej mått? erfsra någon saknad, i fall att jag, af hvad orsak det vara må, ej skull kunna utföra min par, i anseende till henne. föNunnan sfligsnade sig från presidentens rum på samma sätt som hon dit inträdt, nemligen med en nigaing, men hon förmådde ej uttala ett enda ord, till den grad var hon förbluffad af hvad hon nyss hört. Utan att sätta mycken tro till den gamle atheisters ord, började hon icke desto mindre att genast kasta sina blickar på den bland noviserna, som hon ansåg kunna till alla delar motsvara den blifvande testatorns fordringar. Denra novis, fröken Marcolle dAudiffst, var sexton och ett halt år. Faderoch moderlös sedan späda barndomen, bade hon blifvit upptagen af sin tunt, förestånderskan för nunneklostret i Aix, Man kan förstå, att denua sednare hade ingenting emot förslaget, ty om hennes systerdotter till alla delar motsvarade dea gamle presidentens fordringar, så skulle ju klo-tret äfven ha sin stora vinst på denna affir, heldst förestånderskan ämnade i god tid göra sig försäkrad om sin upgr sligtiogs materiella t:cksamhet. . Den goda nunnan var just icke ezentligen bland de girigaste, mena bon var menniska och delade således de menskliza svagheterna, deribland den, att vara litet egennyttig. Det är öfverflädigt att säga, det M-rcelle