tider emellan Stettin och Berlin semt Berlin oc Hamburg noga sammanpassas, posten emellan Stet tin och Hamburg kan föras på 14å135 timmar; oc! 5:0 att brefporto från Stettin till Hsmburg der efter skulle komma att beräknas till samma belop; som det nu emellan Stralsund och Hamburg fast ställde. Enligt uppgjord beräkning för turerne emellai Stockholm och Stettin borde ångbåtarne afgå: frår Stockholm söndagarne kl. 8 förmiddagen, åå di skulle anlända till Stettin tisdagarne ungefär vic samma tid samt från Stettin till Stockholm tisda. garne kl. 2 eftermiddagen, för att ankomma hi: tborsdsgseftermiddagarne; och skulle posterne, efte; denna beräkning, anlända till Stockholm från Bor: lin på mindre än 60 timmar, hvartill nu åtgår 413 och från Hamburg på 70 timmar, hvartill för närI varande erfördras 132 timmar, samt återgå från Stockholm till Berlin på 60, i-stället för 108, och till Hamburg på 80, istället för. 497 timmar, såsom nu är fallet. Ifrån början af år 1848 kan, genom direkta jernbanor gom då blifva fårdige emellan Berlin. och Paris, posten på 48 simmer föras denna väg, hvadän derefter för brefs fortskaffande mellan Stockholm och Paris icke skulle erfordras mer än 408 timmar eller A4!, dygn, i stället för 9 dygn, som nu åtgå och 44 dito som för få år sedan dertill behördes. Utom ofvan anförde angelägenheter, hvarvid något vidare icke kunde för tillfället åtgöras, afhandI:des vid den med K. Preussiska generalpoststyrelsen hållne konference följande frågor, nemligen: 1:0 Huruvida ej ett medelporio kunde bestämmas för Svenska korrespondancen så väl till och från Preussen som ock för den genom Preussiska staterne transiterande. Till en början ansågs hinder för medgifvandet häraf möta med afseende å de stora afstånden emellan Preussens olika provinser; men, på undertecknads framställning att ett medelporto redan lärer vara Ryssland medgifvet och att samma norm kunde tages till grund för den Svenska som för Ryska korrespondansen, äfven om flere än en beräkningsgrund dervid skulle förekomma, afgafslutligen Preussiska poststyrelsen ett skriftligt förslag i ämnet. Derjemte erbjuder Preussiska poststyrelsen åt Svenska korrespondancen till eller från alla länder, med hvilka Preussen redan är eller framdeles kommer att ingå i underhandlinrg om medelporto för deremellan och Preussen gående bref, enahanda porto som dervid för Preussiska bref kommer att bestämmas. I afseende å berörde förslag, hvilket i vissa fall skenberligen är för Svenska postverket och Svenska utrikes -korrespondancen särdeles förmånligt, men i andra åter tål åtskilliga jemkningar och en speciel undersökning om det resultat förslaget kommer att medöra, förklarade sig Preussiska poststyrelsen slutligen beredvillig att, i händelse en negociation i ämnet skulle af Eders Kongl. Mej:t medgifvas, ingå på billig nedsättning af en-elier. annan utaf de föreslagnö portobestämmelserne. 2:o Hvarföre då Preussen nyligen genom en post-! konvention förskaffat sig och äfven -Danmark rättighet att till de Österrikiska staterne afsända afrankerade bref mot vanlig restitution af debiterade portot för de outlöste bref som ätersändas, en dylik förmån ej vid samma tillfälle äfven blifvit åt Svenska korrespondancen beredd; hvarå det svar meddelades, att Österrikiska poststyrelsen, som ogerna beviljat ofvannämnde förmån, ej velat medgifva densamma annat än för Tyska bref, hvartill de Danska, i anseende till hertigdömena Schleswig och Holstein, äfven blifvit räknade. — Preussiska poststyrelsen -utlofvade dock att, för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle anbefalla dess minister: vid kejserliga österrikiska hofvet att öppna en ne-: gociation i detta för svenskautrikes korrespondancen ej ovigtiga ämne, utverka det preussiska: beskickningen i Wien erhåller befallning att ter) na negociation. på allt vis understödja. 3:0 Om. den sistl. vinter med Frankrike inledda underbandling om francotvångets upphäfvande för ! karrespondensen dit var slutad och hvad resultatet! blifvit, i sammanhang hvaärmed af undertecknad tillkärnagafs, det förboppning numera vore, att rättighet till ofrankerade brefs försändande till och ifrån Sverge öfver Danmark skulle kunna vederbörande korrespondenter medgifvas. Härå erhölls det svar, att ifrågavarande underhandling ännu: fortgick. 4:0 Om ej någon lindring kunde af preussiska poststyrelsen medgifvis i portot för sådana fribref, som, adresserade till K. svenska beskickningarne och konsulaten, afsändas från Sverge med ångbåt till Stettin och derifrån vidare på jernvägarne expedieras inom Preussen. eller derigenom till anära länder. Under anförande att någon olikhet i portot för preussiska fribrefvens expedierande å jernvägarne mot på andra vägar icke egde rum, afgafs) å ifrägavarande framställning ett nekande svar. Då imedlertid preussiska embetsbref å alla vägar afgå fritt, torde det vara skäl att åter upptaga! denna : fråga, när framställning rörande ångbåtskommunikation på Stettin förekommer. Ett för nägra år sedan uppgjordt förslag till en direkt påketpostförbindelse emellan Sverge och Preussen afhandlades jemväl vid detta tillfälle, och förklarade preussiska poststyreisen sig fu!lt belåten med detta förslag och uttryckte sin önskan att en formlig öfverenskommelse ju förr desto hellre måtte kunna afslutas till båda ländernas ömsesidiga förmån. För tillvägabringandet häraf, skall ej heller svenska poststyrelsen underlåta hvad på densamma kan ankomma; men, då det dessförinngh är nödigt att vilkoren för psketers försändande till och från Sverge öfver Danmäårk uti en med detta rike afslutande öfverenskommelse noga bestämmas, måste afhandlingarne härom föregå. På undertecknads förfrågan, huruvida preussiska poststyrelsens erfarenhet om frankeringsfrihet för den inländska korrespondensen föranledde styrelsen att tillstyrka sådan frihetsinförande äfven i Sverge, lemnades mig det svar, att frankeringstvånget för inländska bref i Preussen upphäfts redan förett och ett halft århundrade, utan att styrelsen någonsin funnit skäl ångra detta steg, hvarföre styrelsen ansåg sig böra tillstyrka, att det hag oss