det ksbinett, han hade, icke vore ställningen !q
vuxet, prisade de liberala egenskaperna hos del fi
personer, han utsåg att bilda ett nytt; före-l;
ställom oss vidare, att för att besegra betärk-p
ligheterna hos den minister, som tvekade attlp
undert: ekna dekretet, nämnde chef sade: All-!q
ting skall upprätthållas, ingen kontrarevolut:ony
är i fr-ga, endast en minister-förändring åsyf-lr
tas; resultaterna af den sednaste insurrekt onen
skola bibebållaspo — och att ministern i samma
ögonblick, han på detta sätt lockades att un-!y
derteckna dekretet, fann sig vara en fåvgel
Om alla dessa usla ränker blifvit begagnade, f,
icke för att störta en minister, utan för attp
tillintetgöra verkningarne af en revolution, för
att svika landets uppenbara önskan, genom bi-!p
träde af en förledd arme — att uppfylla en
hel stad med soldater och försätta den i be-
lägringstillstånd, gerom proklamerandet af en
diktatur stödd på bajonetter — om ailt detta
tilldragit sig i ett land, som kallar sig konsti-, ;
tutionellt, och blifvit utfördt genom en drott-;
nings nycker och med tilibjelp af utländskt!;
guld, med hvilken anstärdig benämning vorel,
det väl möjligt, att beteckna en så ohygglig s
tiliställning ? Sådan är likväl historien af det, som
tilldragit sig i Portugal. Donna Maria har satt
sig i spetsen för en sammansvärjning emothen-
nes ministrar; hon utlade för dem en snara;
hon iockade dem till palatset under en falsk
förevärning; der förmådde hon, gerom falska
förespeglingar, befälhafvaren öfver trupperne,
att underteckna en befallning till dem, att i
daggryningen samla sig kring palatset, och se-
dan hon gjort detta, arresterade hon ministern
och gereralen i samma palats, till hvilket hon
lockat dem; hon tillintetgjorde nationalgardet,
suspenderade grundlagen, och införde en abso-
lut despotism. Hon iakitog icke ens den an-:
ständigheten, att vänta till dess hennes nya:
mMmini:ter, Saldanha, kunde ombyta befäihafvare;
för regementerne; hon gjorde det sjelf, utan
att dermed besvära sina ministrar; bona un-.,
dertecknade fullmakter för Cabrals fordne ofli-
cerare, hon återställde af egen oansvarig makt!
och myndighet alla civila och militära embets-
män; och sedan detta var gjordt, skickade hon
sina janitsebarer attföngsla dem af hennes förre!
embetsmär, som ieke blifvit inlockade till pa-
latset. Vi känna icke hurudan upplösningen!
blir på detta dramd; men vi taga högtidligen
dessa facta till protokolls, för att öfver dem
uttala Europas opinion och känslor, och om,
såsom vi innerligen hoppas, denna djerfva oför-
rätt, tillfogad ett helt folk, följes i spåren afi
en exemplarisk bestraffoing, så fråga vi hvilket
politiskt parti, som väl vågar förneka dess
rättvisa?
Folken kunna öfverallt i våra dagar genom-
skåda det spel, som drifves i monarkierna; der
hvarest styrkan ej är tillräcklig, griper man
till korruptionen; der man icke vågar göra
öppet krig emot folket, verkar makten genom
list, lögn och trolöshet. - Regeringarne tro kan- ;
ske, att på detta sätt bringa insurrektioner il;
misskredit; men de misstaga sig; de göra dem;
tvertom oundvikliga, och komma folken, då de
segra, att glömma den moderation, som de nyss
visat. Denna lexa kommer att en dag kosta
dem dyrt, som gifvit den, och då blir ånpgern
för sen.
Ofver den ministeriella pressens ilskna ut-
gjutelser emot rörelsen i Genöve läses. en arti-
kel i le Sieele, ur hvilken vi äfvea göre ett
utdrag. För att rätt förstå början af densam-
ma, bör nämnas, att Guizot förliden sommar,
då fråga framställdes till honom i deputerade-
kammosren rörande blodbaden i Galizien, icke
blott förnekade dem och tog österrikiska rege-
ringens parti, utan derjemte hade den oblyghe-
ten, att apostrofera venstra sidan i kammaren
med de orden: ndet är endast revolutionsmän
som begå dylika saker,. Siecle tager dessa ord
till utgångspunkt, och yttrar sig sålunda:
Julidagarnes minnen innehålla svaret åt denne
otacksamme revolutionens son. Rörelsen i Ge-
neve har åter gjort hans ord till osanning. Vi
antage den jemförelse, han så trotsigt uppstält.
Jemför hvad som tilldrager sig i Schweitz, med
Polens nyaste historia, af hvilken bvarje post
nedför ett blodigt blad. Hvem, fråga vi, til-
hör hedern att tillställa. blodbad, -besölda mör-
dare, sätta torgpris på mord ochsystem i anar-
kien, för att föreviga hämriden? Hvad var det
för en hand, som utdelade guld åt soldaterne
och ordenskors åt ledarne åf mordbragderne,
såsom betalning för det utgjutna blodet? Hvad
röst höjde sig väl för att blidka, den afgrunds-
ande, som ingaf dessa gräsligbeteråt de Galizi-
ske bönderne, dem en förbatlig machiavellism
båller i rå okunnighet, för att desto lättare kun-
ua byra deras vilda grymhet? Dylika bycklan-
de oeh blodiga statskupper ligga icke i vår po-
litiks anda; men verlden vet och bistorien skall
anteckna, alt i det 49:e århundradet ministern
i en absolut stat skröt af detta po:itiska mord-
system; och att Frankrikes -konservative mini-
ster i en fransysk lagstiltande-försatoling tog
för detsamma i ancpråk tystnadens amnesti!
Ja, vi vände om edra ord: det är icke revo-
lutionsmär, uten nicoch edra litar, som göre
och yttra dylikt. Låt edra besoldade tidnin-
gar föra kring smädelser emot revolutionen i
Geneve. Låt dem se igenom finger med det
blodiga återställandet af Ien gamla regimen ih
Ttaliep. Poen och Tuvera MWVise eder Ursin-
-- H DD -
-—- AV - el DD pe - AM VM OD
I
I
OO ht — — MM IA IN - UR
- PR —-— DS
nn Ac mA mm
-— på jan AV VD - -- OA MO FP
AA m—-— RH AD
- OL mm -—-—
- OC Oh AM mm å —
i och
nns