det ksbinett, han hade, icke vore ställningen !q vuxet, prisade de liberala egenskaperna hos del fi personer, han utsåg att bilda ett nytt; före-l; ställom oss vidare, att för att besegra betärk-p ligheterna hos den minister, som tvekade attlp undert: ekna dekretet, nämnde chef sade: All-!q ting skall upprätthållas, ingen kontrarevolut:ony är i fr-ga, endast en minister-förändring åsyf-lr tas; resultaterna af den sednaste insurrekt onen skola bibebållaspo — och att ministern i samma ögonblick, han på detta sätt lockades att un-!y derteckna dekretet, fann sig vara en fåvgel Om alla dessa usla ränker blifvit begagnade, f, icke för att störta en minister, utan för attp tillintetgöra verkningarne af en revolution, för att svika landets uppenbara önskan, genom bi-!p träde af en förledd arme — att uppfylla en hel stad med soldater och försätta den i belägringstillstånd, gerom proklamerandet af en diktatur stödd på bajonetter — om ailt detta tilldragit sig i ett land, som kallar sig konsti-, ; tutionellt, och blifvit utfördt genom en drott-; nings nycker och med tilibjelp af utländskt!; guld, med hvilken anstärdig benämning vorel, det väl möjligt, att beteckna en så ohygglig s tiliställning ? Sådan är likväl historien af det, som tilldragit sig i Portugal. Donna Maria har satt sig i spetsen för en sammansvärjning emothennes ministrar; hon utlade för dem en snara; hon iockade dem till palatset under en falsk förevärning; der förmådde hon, gerom falska förespeglingar, befälhafvaren öfver trupperne, att underteckna en befallning till dem, att i daggryningen samla sig kring palatset, och sedan hon gjort detta, arresterade hon ministern och gereralen i samma palats, till hvilket hon lockat dem; hon tillintetgjorde nationalgardet, suspenderade grundlagen, och införde en absolut despotism. Hon iakitog icke ens den an-: ständigheten, att vänta till dess hennes nya: mMmini:ter, Saldanha, kunde ombyta befäihafvare; för regementerne; hon gjorde det sjelf, utan att dermed besvära sina ministrar; bona un-., dertecknade fullmakter för Cabrals fordne oflicerare, hon återställde af egen oansvarig makt! och myndighet alla civila och militära embetsmän; och sedan detta var gjordt, skickade hon sina janitsebarer attföngsla dem af hennes förre! embetsmär, som ieke blifvit inlockade till palatset. Vi känna icke hurudan upplösningen! blir på detta dramd; men vi taga högtidligen dessa facta till protokolls, för att öfver dem uttala Europas opinion och känslor, och om, såsom vi innerligen hoppas, denna djerfva oförrätt, tillfogad ett helt folk, följes i spåren afi en exemplarisk bestraffoing, så fråga vi hvilket politiskt parti, som väl vågar förneka dess rättvisa? Folken kunna öfverallt i våra dagar genomskåda det spel, som drifves i monarkierna; der hvarest styrkan ej är tillräcklig, griper man till korruptionen; der man icke vågar göra öppet krig emot folket, verkar makten genom list, lögn och trolöshet. Regeringarne tro kan; ske, att på detta sätt bringa insurrektioner il; misskredit; men de misstaga sig; de göra dem; tvertom oundvikliga, och komma folken, då de segra, att glömma den moderation, som de nyss visat. Denna lexa kommer att en dag kosta dem dyrt, som gifvit den, och då blir ånpgern för sen. Ofver den ministeriella pressens ilskna utgjutelser emot rörelsen i Genöve läses. en artikel i le Sieele, ur hvilken vi äfvea göre ett utdrag. För att rätt förstå början af densamma, bör nämnas, att Guizot förliden sommar, då fråga framställdes till honom i deputeradekammosren rörande blodbaden i Galizien, icke blott förnekade dem och tog österrikiska regeringens parti, utan derjemte hade den oblygheten, att apostrofera venstra sidan i kammaren med de orden: ndet är endast revolutionsmän som begå dylika saker,. Siecle tager dessa ord till utgångspunkt, och yttrar sig sålunda: Julidagarnes minnen innehålla svaret åt denne otacksamme revolutionens son. Rörelsen i Geneve har åter gjort hans ord till osanning. Vi antage den jemförelse, han så trotsigt uppstält. Jemför hvad som tilldrager sig i Schweitz, med Polens nyaste historia, af hvilken bvarje post nedför ett blodigt blad. Hvem, fråga vi, tilhör hedern att tillställa. blodbad, -besölda mördare, sätta torgpris på mord ochsystem i anarkien, för att föreviga hämriden? Hvad var det för en hand, som utdelade guld åt soldaterne och ordenskors åt ledarne åf mordbragderne, såsom betalning för det utgjutna blodet? Hvad röst höjde sig väl för att blidka, den afgrundsande, som ingaf dessa gräsligbeteråt de Galiziske bönderne, dem en förbatlig machiavellism båller i rå okunnighet, för att desto lättare kunua byra deras vilda grymhet? Dylika bycklande oeh blodiga statskupper ligga icke i vår politiks anda; men verlden vet och bistorien skall anteckna, alt i det 49:e århundradet ministern i en absolut stat skröt af detta po:itiska mordsystem; och att Frankrikes -konservative minister i en fransysk lagstiltande-försatoling tog för detsamma i ancpråk tystnadens amnesti! Ja, vi vände om edra ord: det är icke revolutionsmär, uten nicoch edra litar, som göre och yttra dylikt. Låt edra besoldade tidningar föra kring smädelser emot revolutionen i Geneve. Låt dem se igenom finger med det blodiga återställandet af Ien gamla regimen ih Ttaliep. Poen och Tuvera MWVise eder Ursin-H DD -—AV el DD pe AM VM OD I I OO ht — — MM IA IN UR PR —-— DS nn Ac mA mm -— på jan AV VD -OA MO FP AA m—-— RH AD OL mm -—-— OC Oh AM mm å — i och nns