ningar och borttaga de dåliga, då komma allti de som tycka om missbiuken och fiska i grum ligt vatten, eller som af fanatism och fördoma äro föstade vid det gamla, blott derföre att de är gammalt, och ropa på nödvändigheten at bevara det historiska: då får förnuftet icke 10 att afgöra om fortsättningen af det gamla ä oduglig. Det är nästan detsamma som at siga, det en tjuf bör fortfara att stjäla, för de ban en gång begynt stjäla, lör att ej rubba dei h storiska kontinuiteten; eller att en menighet som är nedsänkt i råbet och andeligt mörker icke bör hafva undervisningsanstalter och er hålla upplysning, på det att den historiska okun nigheten icke må afbrytss. Exemplet kan syoas alitför bjert till färgen, men förbållande blir i sjelfva verket detsamma, då det är frå. gam om bibebållandet af samhällsinrättningar hvarigenom en del af ett Jands invinare ute. stängas från rättigheter, som de efter Guds afsigt och upplysningens fordran böra åtnjuta. Guizot: De goda och kloka reformerna ärd boti de, som göras i ögonb.ick af lugn, långsamt och med varsamhet Det är ledsamt, alt icke Guizot eller, i hans ställe, utgifvaren härvid utsstt huru många år förstås med långsam!,. Måsne ett balft sekel är för hast:gt? Det vissa är, att hos oss ingen enda af de föreslagne, genomgripande reformeina saknar egenskapen att vara temligen bedagad. Hvad ,ögonblick af lugz, vidkommer, så skulle sådana i Sverige visst aldrig brista, derest hvar och en ville gifva med sig hvad rättvisa, förnuft och b:llishet kräfva vid förbättrirgarnes genomiörande. Detta är ock den rätta varsamheten. Citatet från Arndt må läsas i utg:s eget dokument, emedsn det är för långt a:t här införas. Det innehåller blott den visa anmärkningen, att man, ifråga om reformer, ej skall nöja sig med att endast hafva urbilden för det rätta för ögonen, utan att saken tillika måste ega tillämplighet för det folk och den tid, hvarom handls:s. Man skall nerligen ska intöra ett bevisligen bättre, än det, som redan gifves. men icke fäkta för ett naket sbstractum. Alit deita är lika sannt, som det varit onödigt att ens nämna. Vår första 2nmärkning här ofvan är helt och bålet tillämplig derpå. Det gifves visserligen ingen i Sverige, som, enligt den gode Arsdts liknelse, önskar uppbygga m,ett lätt och luftigt Japanskt hus med klockor pår ( stället för boningar prssande åt oss och vårt klimat. Om man i Sverge skulle föreslå nåsot analogt härmed, så vore det ju uppenbarigen ett sämre. Men alla våra reormer gå ut på elt bättre; röra saker, som höra oss till: äro konkreta och tillämpliga. Alldeles detsamma är att säga om anföranlerna från Pölitz och Algernon Sidney. De, om i Sverige telat och skrifvit för de instituionella förbättringarne, hafva aldrig fordrat vågonting i strid med vårt folks historiska rundval. Ett sådant föregifvande är en ren likt, som oupphörligt upprepas för de enfallige, men som nu börjar blifva så utnött, att! j ens en gammal politisk kruka kan skyla sig eri. Må den stackars utgifvaren, om han kan, ramdraga exemplet på någon enda hos oss föeslagen reform, som skulle rättvisligen kunna! emföras med en sådan slags ymp, Sidney omalar och fördömmer! Vi kunne efter allt detta cke underlåta att lemna Posttidningens utgifare det rådet för rästa gång, att, om ban icke ar bättre skåpmat att uppduka ur sitt politika visdomsskafferi, hellre stanna qvar vid ungsör och sjelf lefva derpå under den inundarde vintern, än att af en missledd fri-; ostighet derpå bjuda publiken, som troligen ! ommer att rata en ytterligare anrättning afl förlegad smak. : 7