ningar och borttaga de dåliga, då komma allti
de som tycka om missbiuken och fiska i grum
ligt vatten, eller som af fanatism och fördoma
äro föstade vid det gamla, blott derföre att de
är gammalt, och ropa på nödvändigheten at
bevara det historiska: då får förnuftet icke 10
att afgöra om fortsättningen af det gamla ä
oduglig. Det är nästan detsamma som at
siga, det en tjuf bör fortfara att stjäla, för de
ban en gång begynt stjäla, lör att ej rubba dei
h storiska kontinuiteten; eller att en menighet
som är nedsänkt i råbet och andeligt mörker
icke bör hafva undervisningsanstalter och er
hålla upplysning, på det att den historiska okun
nigheten icke må afbrytss. Exemplet kan sy-
oas alitför bjert till färgen, men förbållande
blir i sjelfva verket detsamma, då det är frå.
gam om bibebållandet af samhällsinrättningar
hvarigenom en del af ett Jands invinare ute.
stängas från rättigheter, som de efter Guds af-
sigt och upplysningens fordran böra åtnjuta.
Guizot: De goda och kloka reformerna ärd
boti de, som göras i ögonb.ick af lugn, lång-
samt och med varsamhet Det är ledsamt,
alt icke Guizot eller, i hans ställe, utgifvaren
härvid utsstt huru många år förstås med lång-
sam!,. Måsne ett balft sekel är för hast:gt?
Det vissa är, att hos oss ingen enda af de före-
slagne, genomgripande reformeina saknar egen-
skapen att vara temligen bedagad. Hvad ,ögon-
blick af lugz, vidkommer, så skulle sådana i
Sverige visst aldrig brista, derest hvar och en
ville gifva med sig hvad rättvisa, förnuft och
b:llishet kräfva vid förbättrirgarnes genomiö-
rande. Detta är ock den rätta varsamheten.
Citatet från Arndt må läsas i utg:s eget do-
kument, emedsn det är för långt a:t här infö-
ras. Det innehåller blott den visa anmärknin-
gen, att man, ifråga om reformer, ej skall nöja
sig med att endast hafva urbilden för det rätta
för ögonen, utan att saken tillika måste ega
tillämplighet för det folk och den tid, hvarom
handls:s. Man skall nerligen ska intöra ett
bevisligen bättre, än det, som redan gifves. men
icke fäkta för ett naket sbstractum. Alit deita
är lika sannt, som det varit onödigt att ens
nämna. Vår första 2nmärkning här ofvan är
helt och bålet tillämplig derpå. Det gifves
visserligen ingen i Sverige, som, enligt den
gode Arsdts liknelse, önskar uppbygga m,ett
lätt och luftigt Japanskt hus med klockor pår
( stället för boningar prssande åt oss och vårt
klimat. Om man i Sverge skulle föreslå nå-
sot analogt härmed, så vore det ju uppenbar-
igen ett sämre. Men alla våra reormer gå ut
på elt bättre; röra saker, som höra oss till:
äro konkreta och tillämpliga.
Alldeles detsamma är att säga om anföran-
lerna från Pölitz och Algernon Sidney. De,
om i Sverige telat och skrifvit för de institu-
ionella förbättringarne, hafva aldrig fordrat
vågonting i strid med vårt folks historiska
rundval. Ett sådant föregifvande är en ren
likt, som oupphörligt upprepas för de enfal-
lige, men som nu börjar blifva så utnött, att!
j ens en gammal politisk kruka kan skyla sig
eri. Må den stackars utgifvaren, om han kan,
ramdraga exemplet på någon enda hos oss fö-
eslagen reform, som skulle rättvisligen kunna!
emföras med en sådan slags ymp, Sidney om-
alar och fördömmer! Vi kunne efter allt detta
cke underlåta att lemna Posttidningens utgif-
are det rådet för rästa gång, att, om ban icke
ar bättre skåpmat att uppduka ur sitt politi-
ka visdomsskafferi, hellre stanna qvar vid
ungsör och sjelf lefva derpå under den in-
undarde vintern, än att af en missledd fri-;
ostighet derpå bjuda publiken, som troligen !
ommer att rata en ytterligare anrättning afl
förlegad smak. :
7