———— —— - - --—H—L —— — — —SO——S SS tt VM MHMHoJJLJF
gränslösa kärlek beredde henne? Hon älskade
— tillbad ju honom alltid lika mycket — hvar-
före skulle hon ej då äfven finna den lycka,
som hon drömt sig vid hans sida? — Svaret
är enkelt på denna fråga — derföre att vi al-
drig ostraffadt gäcka och tysta naturens, det är
Guds röst, i vårt inre. Sigrid bade hört, men
försmått dess varning, för att hellre lyssna till
kärlekens sofismer, hvilka bjödo henne följa
passionens ingifvelse — mena den mäktiga stäm-
man skulle ljuda på nytt i hennes hjerta, nu
sträng — fördömande — om för att endast
straffa — om för att genom ånzern återföra den
förvillade — hvad veta vi!
Bemödandet att kufva och dölja desa inre
strider undergräfde imedlertid, fast småningom,
hennes redan försvagade helsa, och hon förföll
i en atyning, som trotsade rnedicinens alla åt-
gärder och gjorde Mauritz förtviflad.
Ett år efter hennes sednaste giftermål, måste
hon intaga sjuksängen, hvilken hon aldrig mer
skulle lemna, men besynnerligt nog tycktes
hennes lynne blifva lättare, alltefter som hen-
nes kroppsliga krafter aftogo. Fru v. W. var
äfven nu hennes outtröttliga sjuksköterska.
Det led t:ll påsk.
— Jag skulle gerna, om det lät sig göre,
sade Sigrid en dag till fru v. W., vilja bedja min
goda tante om en barnslighet. I Finland bruka
vi alltid till denna högtid en rätt, som kallas
Memma. och jag har fått en stark längtan der-
efter. Hir i Stockholm vistas ju så många af
mina landsmän! söta tante, sök att få hit n-
gon finska, som kan laga den.
Fru v. W. skyndade genast att efterkomma