orm af pBref till Morgenbladet,, hvari han vänle sig omedelbart till hr statsrevisor Adolf B. Stabell, Morgenbladets redaktör, som han ville skulle stå till ansvar för det i nämnde artikel mot honom begagnade förnärmande skrifsätt; nvarjemte han för öfrigt genomgick bemälde artikel och sökte visa dess oefterrättlighet i alla fseenden. Denna brochyr föranledde ett svar if Morgenbladets redaktion, som står att läsa i ett Tillägg till Morgenbladet för den 46 Oktober; och slutligen har i dessa dagar författaren af förstnämnde Morgenblads-artikel åter låtit höra af sig, men på ett ganska matt och intet sägande sätt, hvarigenom striden icke blifvit förd ett enda stex framår, emedan han blott inskränkt sig till defensiven. Denna strid synes således äfven, åtminstone till ena början, vara uttämpad, utan ati man kan säga att den fört till något annat resultat, än det man visste öru, nemligen: att oppositionen under det sista Storthinget i några rigtningar gick på tok, och att flera at Daas meningar och åsigter äro och blifva alldeles egna för honom. Allmänhetens intresse för striden synes dessutom vara så afkyldt, att äfven deri ligger ännu en uppmaning till alt åter sticka svärdet i skidan. Dagbladet Den Constitutionelle har, sedan let ombytt ägare och redaktion, just icke bi-. lragit att upplifra den alltmer afslumrande de-, hatten om den inre politiken. Dess redaktion har, såsom andra nya regeringar, funnit rikti4 vast vara att hålla sig till neutralitets-princ-,! pen; och om bladet i afseende på den in. ländska politiken står på samma linia nu som förut, vet derföre ingen, måhända icke en gång med undantag af redaktionen sjelf. Menlöshet och optimism ha intill helt nyligen utgjort redaktionens igenkänningstecken, och dessa beskedliga egenskaper, i förening med en något ensidigt dansk Skandinavisms evinnerliga ett och samra:, hade till den grad förslöat intresset för bladet hos de flesta opinions-nyanser bär i landet, alt man oftast glömde bort att läsa det. Men en gång blef uppmärksamheten, eburu på ett miadre behagligt sätt, väckt genom en mycket olycklig artikel i bladet för den 30 September. Man har åter för en gång läst Den Constitutionelle,, och man har från alla båll förargat sig öfver den. Redaktionen kan dock icke skryta af den tillfredsställelse, den deraf baft; den har sjelf erkänt sitt felsteg och har säkerligen i sitt fridsamma sinne lofvat sig sjel, alt a!drig mer på sådant sätt gå ur sin roll. Angern med botoch bättringslöftet in men!e förtjenar tillgift, och om våra svenske bröder riktigt kände Den Constitutionelles fromma, skandinaviska sinnelag, skule de icke gå så strängt till rätta med dessa tanklösa yltranden, som säkert mer hafva sin grund i en bladet nu för tiden egendomlig naivetet, än i någon ond vilja. Ideen om det ändamålstösa af norska och svenska krigsfartygs kombinerade öfnings-togter är för öfrigt i och för sig så antiunionel, och såsom en följd deraf så oskandinavisk, att man icke kan hysa tvifvel om, att be!a artikeln endast genom ett misstag kunnat förvilla sig in i Den Constitutionelle, under det In rn Kr FA ÅA. ed AA KA KA AR DR RA ket om ot AM J— mn är JA bg VA JR fr nt (ÅR ER OA AE —-— ta —VA MM AA AS V att den, på det hela jaget, ä är så orimlig, att. den omöjligt kan fiana någon genklang här i. landet; hvilket äfven till öfverflöd visat eig alj de offentliga yitrander, som blifvit framkallade af densamma. Då våra handelsoch sjöfarts-interessen äro i: af en öfvervägande vigt för landet, är det en naturlig följd deraf, att allt som i väsendlig mån kan utöfva inflytelse på dem, straxt vicker uppmärksamhet och följes med lifligt deltagande. Det i några svenska blad återgifna atlåtandet al det svenska kommerskollegium, angående en påtänkt omreglering af konsulatlistrikten, m. m., har således icke blifvit obemärkt; det har till och med väckt flera dels srundade och dels alldeles ogrundade tvifvel och betänklicheter, till hvilka sistnämde jag först och främst räknar en, genom obekantskap med ormerna för behandlingen af rikenas gemensamma regeringsärenden grundad fruktan, att kommerskollegii förslag skulle kunna blifva afsjordt af Konungen, utan att saken i förväg undergått behörig granskning af norska regerinsen, Utlåtandet och förslaget skall red.n för ång tid sedan varit sändt till vårt inrikes-departement att der handläggas, och man kan ej etvifla, att härvarande börskommitteer och ndra lagkunniges råd och vägledning inhemtas, nnan saken underställes den norska regeringen ill betänkandes afgifvande. Man har således ull anledning antaga, att saken, då den komner till Konungens afgörande uti svenskt och orskt statsråd, skall vara så förberedd äfven rån norsk sida, att inga grundade skäl böra örekomma till alt befara, det Norges behof icke lervid blifver taget i betraktande. I sakens nuvarande ställning är det svårt för n oinvigd, att hafva någon grundad mening wuruvida kollegii förslag funnit det rätta och ämpliga för Norge; men det kan imedlertid ntagas för temligen säkert, att den föreslagna ndragningen af verkliga konsulater och deras örvandling till vice-konsulater, alldeles beroenle af en i vidkommande hufvudstad anställd eneralkonsul, blifvit gifven en al!deles för lång itsträckning. Åtminstone är det en ibland 2nd!ande och sjöfarande bär i landet gängse rening, alt generalkonsuln i Paris t. ex. ingainda kan antavac att ersätta saknaden af verkSA SH — AA ch UI AO KA — he FA I Jr ÅA KR om — av Öd AMA mer —— —— AV