trängande lokal-, beklädnads- te. fl. behofven åt
det växande barnantalet).
) Då under vidare förhandliogarne i detta ämne
inom direktionen det visat sig, att förtroendet
mellan direktionen och mig blifvit alldeles upp-
löst, och ett sådant förhållande vid ett Barnhus,
der patienten ej kan vara sin egen sakförare,
nödvändigt måste medföra de betänkligaste följ-
der, så har jag, af frukten att min person kunde
blifva ett hinder för de så behöfliga reformerna
vid Barnbuset, ansett mig skyldig, att d. 7 Juli
hos Kongl. Moj:t i underdånighet anhålla om
mitt entledigande från öfverläkaretjensten vid
Barrhuset. Då detta sålunda är den sista års-
berättelse jag lemnar, gå har jag trott det vara
på sitt ställe att här upptaga följande compara-
tiva redogörelse öfver resulaterna af min verk-
samhet vid Barnhuset, så väl i allmänhet som
ock med serekildt fästadt afseende på frågan om
Venerisk smittss spridning. — Detta vidlyftiga
srbete, som jeg hade ämnat först för en fram-
tid och i en mera fulländad form, har nu måst
afkortas, men torde dock finnas i många hänse-
enden upplysende och af vigt för administratio-
nen. Om detsamma blefve föremål för en full-
ständig granskning, om en gång de värnlösa bar-
nens öde och den i så många hänseenden på
orätta grunder hvilande verksamheten af Barn-
huset kunde tiilvinna sig en sådan uppmärksam-
het, att fullständiga redogörelser, likartade med
nedanstående, blefve anbefallda och offentlig-
gjorda, så skulls snart all strid om medlen att
främja Berpbusets ändamål tystna — ty alla äro
ju ense derom ait ändamålet ej kan vara annat,
än att för samhället rädda så många barns lif,
som mijiigt.
Sr a nd dr