as visa, att denna ställning var för detsamma e-
endomlig. Ögonen voro, i fullkomlig enlighet med
enna å.igt, icke blott mycket stora utan framstäå-
nde från främre delen af hufvadet och bade 6 å
; tum i diameter. Den starka och långa stjerten
jenade till åra. Ryggknotorna hafva 14—153 tums
ängd och 24—30 tums omfång. Dess konstruk-
jon är olik alla andra djurs. Samma förhållande
ir med refbenen, hvilka äro under buken ganska
reda och år-formiga.
— Den berömde skalden Henric Heine har
från cen badort i Pyreneerna, der ban vistes, skrif-
vit ett bref till sin vän, J. Compe i Hamburg, bvari
han bekiäftar de menliga underrättelser som sprid:
sig rörande hans belsotillståed. Men icke ens i
åsynen af sjetva döden förlorar br Heine sin hu-
mor. Min tanka är, skrifver hn, att jag icke
kan räddas; raen att jag kanhända ännu någon tid,
möjlig: vis ett par år, kan hankta mig fram under
bedroflig tvinect. Men detta rör mig icke; cet är
de evige gudarnas omsorg, hvilka icke bafva någon-
ting att forebrå mig, och hvilkas sak jag alltid med
mod och kärlek skött på jorden. Det ljufva med-
vetanoct att bafva fört ett gladt lif, uppfyller min
själ 1i!! och med i de sorgligaste ögonblick, och
skal, hoppas jag, äfven följa mig till sista stun-
den. Oss emellan sagat: deta sista är det minst
frukiansvärda; döendet hair någonting Boa
jeko döden, om det öfver huivud gifves någon aöd.
Keanbända är döden den sista vidskepeis:n. Hvad:
ska!l jag såga om den tillfällighet, som för närva-
rande spridt en felsk underrättelse i Tyskland om
min död? Till lycka hade jag näsian liktidigt en
artikel i Alig. Zeitung, som säkert skall beröfva
mina fiender en glädje, i fali icke de sjelfva mä-
hända smidt ihop denna underrättelse. — — —
Att jag ännu icke skickat er Der Troll är san-
nerligen icke mitt fel; femiljhistorier hava tagit
bort mitt goda lynne, och tilltagande sjuklighet har
hindrat mig att så utarbeta min dikt. söm jag ön-
skat. Men jag ämnar nu göra det, burudant det
än blir, och egkall vid min ankomst till Paris skynd-
samt företaga arbeset. Min själ är klar, till och
med skåpande, men icke så lekande glad som i min
lyckas dagar.
— RYsSLIGT EXEMPEL PÅ FANATISM. Uti en
utländsk tidning läses jöljande berätteise, som vitt-
nar om en äfven för de mörkaste tidehvarfven upp-
rörande fanatism; och, ehuru man fioner sig fre-
stad att betvifla, att någonuing dylikt kan före-
komma i 49:de århundradet och i det upplysta
Tysklond, måste man likväl inse att den uppgifna
händelsen är af en alltför ovanlig och grof art,
att helt och hället vara diktad:
Ett rykte hade under sistl. April månad blif-
vit utspridt i staden Fulda i Hessen, stt ena ung
abbe derstädes vid namn Schell rest till Frank-
Turt och der öfvergött till den af Ronge stiftade
tysk-katolska församlingen, samt att Sc en viss
afton återväntsdes med diligensen. En fanatisk
folktop ar omkring 300 personer, förmocligen upp-
viglad af jesuiter eller andra, hade i följd dera!
samlat sig vid diligensgå den samma afion, beväp-
nad med käppar och knifvar, under utrop: Död
åt Schell! död år aTfällingen Men Schell kom
icke, och nu begåfvo sig de ursinniga till det hus
han bebor och började inkasta stenar genom fön-
stren, samt inträngde till slut och öfverföllo tvenne
qvinnor som bodde der, nemligen Schells syste
och kusin, misshonilade dem med hugg och slag
sargade cem med knifvar i ansigtet och på bröste
och utstungo slutligen ögonen på Schells sysit
under de hiskligaste hotelser. Polisen ankom snar
och arresterade åtskilliga af våldsverkarne, men d
mest brottslige kommo dock undan. De olycklig
qvinnorna fördes till lazarettet i ett tillstånd, son
emnade föga hopp om deras lif.
