jag deri uppkastat, hafva icke på någt sätt blifvil
häfne.
Om tillfälle lempats mig stt personligen bevists
societetens sammanträde, skulle jag måhända äfvon
sökt mundtligen utveckla mina tankar om sjelfva
den inrättning, som kallas boktryckerisocieteten
Oberoende af sednast utfärdada s. k. ordningsstadga;
ty jag har, sanningen att säga, efter att i 5 år
hafva varit delägare, likväl ännu icke förmått rätt
fatta nyttan ellar nödvändigheten af hela denna
temliigen kostsamma institution. Man har uppgi!-
vit såsom dess ändamål:
1:mo Ordningens befrämjande inom boktrycke-
frierne; men denna synes mig ingalunda böra eller
kunna befrämjsas genom reglsmenterande utan vars
beroende dels af boktryckeriägarens egen förmåga,
dels på ömsesidiga frivillige öfverenskommelser
emellan honom och arbetarne.
2:0 Utgifvandet af Svensk Bibliografi — ett nog
obetydligt ändamål för en vidlyftigt reglementerad
societetsinrättning, och något som dessutom skulle
kunpa tillvägabringas på mångfaldiga andra sätt;
samt
3:0 ;Medverkan till vidmakthållande och för-
kofran af kassorne för nödställde konstförvand-
terv, ett visserligen vackert ändamål, men som
icke bör påkalla en societet, utan vara en sak
heit och bållet för sig sjelf, hondhafd efter för den
stiftade, och af delägarne i kassorne godkände fö-
reskrifter; hvarföre dessutom allt reglementerande
i skråväg synes öfverflödigt. enär hela reglementet
i den vägen ej behöfde innefatta annat, än att
den boktryckeriarbetare — utan afseende på in-
och utskrifning, läroår, prof, gesäll- eller konst-
förvandtskap m. m — som i vissa år ordentligt
inbetalt och fortfarande inbetalar en viss afgift, är
delägara i kassan,
Slutligen vill jog endast tillägga, att om de vid
societetens sammanträde närvarande af Stockholms
ledamöter skulle, af ett eller snnat skäl, tfcke firna
sig föranlåtne göre afseende på den från alla håll
i landsorten uttslade opinionen och ofvan ifråga-
varande stzedga helt och hållet annullera, för att
omarbetningen af densamma i rätter ända ånso
påbörje, denna min skrifvelse då må anses som en
anmölen om min afgång ur boktryckerisocieteten,
förmodande jag, att flertalet ef landsortens del-
egare skall finna sig föranlåtne till enabanda steg.
Om protokollsutårag öfver de förbandlingar, som
apgå detta ämne, enhölles. Carlskrona d. 18 Sep-
tember 1846. Georg Ameen.
(Slutet följer.)