Augusti 1843, uti tingsbuset i Eskilstuna våldsam
behandlade för att tvingas till bekännelse, får jag
härmedest intyga, att jag hvarken sett eller hör
att hr borgmästaren Hallström, eller någon annat
tillfogat desse personer någon våldsam behandling
loch bör jag tillika upplysa, stt besge desse kla.
gander äro i hela orten beryktade såsom stortju.
var och tjufgömmare, och att, utom destölder för
hvilka :de äro straffade, äro de på grundade anled:
ningar misstänkte för många andra, ehuru de, :
brist sf bevis, icke kunvat å:kommas. Dränger
Lars Larsson är dessutom en lösdrifvare och så
vanryktad att Lista församling hos Konungens be.
fallningshafvande formligen gjort ansökning om hans
intagande på korrektiopshus för att blifva qvitt en
sådan grof brottsling, hvilken nu, i saknad at hem-
vist, uppehålit sig dels hos sin kamrat Lars Larson
Mark i Almby och dels på andra, mindre väl kän-
da ställen.
Berga den 40 Oktober 1846.
C. Wennerström,
Kronpolänsman i W. Rekarne.
———— ue
— På begäran få vi här nedan intaga den
uppmaning till Allmänheten, som utgått ifrån
flera aktade medborgare i Carl:hamn, i anled-
ning af den bedröfliga belä; enhet, hvari en de!
af den stadens befolkning genom eldsvådan be-
finner sig.
Då ifrån det samhälle, undertecknade tillhöra,
icke, så länge minnet räcker, någon uppmaning
till en ädelmodigt välgörande sllmänhet utgått, så
synes i detta lyckliga förhållande ligga en säker
grund för den glädjande förhoppning vi hysa, att.
när vi nu för en större del af våra medborgare
hvilka nyligen hemsökts af en stor, en fasansvärd
olycka, våga framställa en bön om hjelp och un-
derstöd, denna skall mera allmänt behjertas. —
Kort före midnattsstunden den 24 dennes utbröt
en förfärlig vådeld i arbetsborgaren Lars Olssons
boning härstädes. Ökad genom en icke obetydiig
blåst och den långvariga, starka torkan, härjade
den med sådan häftighet, att icke blott denna gård.
utan 9 andra, större och mindre. med alla derå
befintliga byggnader, inom några timmers förlopp
lågo i aska och 28 matlag, utgörande 4101 perso-
ner, blefvo husvilla. Det var hemskt att skåda
huru en och annan sängliggande sjuk endast med
svårighet kunde bäras ut ur de antända bonin-
garne, och huru mödrar knappt hunno att rädda
sina halfnakna barn undan lågornas raseri. Der-
med blandade sig fruktan att flera större, angrän-
sande hus skulle antändas och vår stad till största
delen förvandlas i en askhög. En mild Försyn,
som gaf de styrande rådighet, uppehöll de arbe-
tandes krafter samt skyddade de vågsammes lif,
sade dock till det grymma elementet: allt härin
till skall du komma och icke vidare, och staden
blef i öfrigt underbart räddad. Oiyckan var dock
stor för flera af husegarne, hvilka nyligen inköpt
sina bem och icke hunnit få dem assurerade. En
mängd lösegendom uppbrann, eller förstördes un-
der bergningen, eller bortkom i den oreda, hvaraf
måhända oredligheten begagnade sig, och som var
en naturlig följd. af den olyckliga tilldragelsen.
Nästan alla hade icke lösegendomen brandförsä-
krad, ett förhällande, som ursäktas af den omstän-
dighet att de fleste brandskadade tillhöra den fat-
Ligaste klassen. Svårast var dock olyckshändelsen
ör dem, som förlorade det mesta af det lilla de
Pgde, och hvilka nu hafva att motse en dunkel,
bekymmerfull framtid, och hvarje ömt sinne måste j
med deltagsnde tänka sig deras sorgliga öde, helst
jet inträffat i ett dyrt år och i närheten af en
tundande, mera oblid årstid.
Vi hafva i går i helgedomen hemburit den Hög-
te våra teckoffer för stadens räddning och der-
emte höjt till Honom, den eviga kärleken och
varmhertigheten, en innerlig bön, att Han ville
ippna mediidande hjertan till att bispringa de
rma brandskadade. Vi tro oss icke behöfva vara
nåpgordiga, då vi i dag framföra till en aldrig
örgäfves anlitäd allmänhet vår uppmaning för de-
as understödjande och hoppss att mången delta-
ande skall hasta till hjelp och derigenom liksom
ftjena en skuld åt den Försyn, som varit dess
kydd och beskärm mot slika, fasansulla olyckor.
önen deruppe öfverstiger hvarje jordisk beräk-
ing, liksom den redan här icke kan mätas till sin
ufhet.
Hvad som godhetsfullt öfverlemnas åt dessa brand-
kadsde under Pastorsembetets adress, utdelas ef:
r föreskrift och samvetsgrann pröfning af dertill
tsedd kommitt samt :blifver tacksamligen redo-
ist i offentliga tidningar. Carlshamn d. 28 Sept.
846.
Carl Hyven, t. f. borgmästare. P. E. G. Gul-
inder, t. f. pastor. Sv. G. Cervin, handlande. J.
- Wigforss, garfvare. G. Röding, magssinsförval-
we. C. J. H. Schm:dt, handlande. P. Bremberg,
jålaremästare.
— ?
(Insändt.)
OM BEVARANDE AF POTATES.
b ke be AA ARR KAR AS ART