I(—Mz—) uttalar sig visserligen i 2llmänhet med
laktning om bokens syfte, men utsäger öppe!,
latt de stora förhoppningar, harmed han började
Å dess läsning, icke uppfylldes. Framställnivgen
saknar friskhet och lif, är långtrådig och lider
af omsägningar och ofta upprepade exklama-
lioner,. För öfrigt måste också sjelfva det
IKirtbyska systemet (att bebsndla Naturalhisto-
lrien i-sammarhsng med Bibeltoikning, och
Ide:ta ända derhän, att citater ur Bibeln om
djuren tagas sisom ultgångspurkter, och den
lrakxtiska naturforskningen underordnas dem) för
refalla ganska besynnerlig, lör att ej säca be-
tänklig. lika mycket for den Hel. Skr:fts egen
värdighet och anseende, som för maturveten-
Iskapen. Religionen vann sikert ingenting pi,
latt man, såsom t. ex. i Tycho Brahes dagar,
med bibel: olkning ville b2tämma buruvida so-
len står etter går... Den Hel. Skritt angår.de
för merniskan vigtigaste rel g:o: ssanningar, men
är oss säkert icke tifven tit norm vid vatur-
produktioners speciatstudium, ehuruväl otvii-
velsktigt uppgil:en om vissa stora fenomener
der också, såsom i I:a Mosebok, meddelas
menskligheten.
4) Den rya svenska Psalmboken framställd i
försök till Svensk Psalmhistoria af J. W. Beck-
man Aa häftet, med porträtt af J. O. Wallin.
Allmäpheten känuer, att br komminister Beck-
man bekom publikt anslag ör det här anmälda
arbetet. Ref. (TH—S) redogör för skälet, bvar-
före utgilfvander kunnat så länge fördröjas, hv.l-
ket den, som ej sysselsatt siz med undersök-
ravgar, sådana sem dessa, under väntan på br
B:s Jänge omtalade arbete, säker! fusnit be-ya-
nerlig . Skälet Igger i de många lärda och
vidlotriga in- och utlänoska böcker, som af
förf. benölt rådfrågas. F: B. synes vilja i han-
den ps sina läsare sät:a al Christen Psamit-
tera!ur, så vidt den har minsia beröring med
vår Psaluwbok; deruta: de många texter af en
ioch samma psatin derutaf ock det hö;st mö-
Idusacma och otacksammea (?) -rb tet, att utur
ala kända svenska stijsktiga psalmboksredsak-
tioner u ptiga variantern., sfven de obetydii-
gasten. Ref. slutar med hoppet, att snart få
emonasa ett nytt bälte, ocn tillörskar under
t:den :r B. hetsa och krafter.
5) Originalbibiiothek i den sköna listeratu-
ren a: utmärkta författare och forf ttar nnor.
H:a årgåvgen: häftet 41—42. Enslingn på Jo-
hannisskäret, Kustroman af Em. Curlen, samt
hä. 49—44. Syskorbirnen eter Hofgunst och
Folkgunst a: HK. Kullb rg. — R:c. af den iörra
(M—M) börj.sr md en ratt läsvärd skildring af
iru C:s btterära verhsambet; deruti han bemö-
ter kla.dret emot h-nnes verhörda produkti-
vtet med den anmarknipgen, att det är bät-
t:e synda rxcessu än detect:n. Han tar sig
serdermera anleduiog att göra ett bittert utfall
emot dex moderna romanttteratureo. Han ta-
lar derom så ytlixt, Onistoriskt och besynner-
lgt, att man knsppist trott sig vänta dytikt
i en tidskrift, soar stadse åda.alsgt mt för
grundlignet. Såsom emellertid dylika utf.l
stundom äfven irrebomma i andra periodiska
Organer, hava vi unuit skäl, att i en söärskil:
art kel upptaga irågan om romankritiken, till
nsgot narmare skarsk: dande. — Hvad enskild:
fu Carl 0 vidkomwmer, så har imedlertid hon
denna gång sluppit för temhgen godt köp: hon
får blott en isen släng på låvgt håll om att
skälet för de mårvga volymerna år — honora-
rium per ark!
Rc. af Syskonbarnen (—NL—) nöjer sig på
det he!a med ett re!erat af innehåliet, finner
deck obegriphgt atv Oumpiz (bu vudsgersonen) ej
blir föremsl for polsens misstänka, men aner
beritteisen skrifven med ledighet och t3lang,
så att den ej skall läsas utan intre.se, äfven al
dem, som på skönlitreraturens falt gjort en
vidiyftigsre kringvandringp — entendez-vous?
Frev slutar denna gång med ett Tillägg vill
den i XXX:de hä tet införda recension (under-
tecknad B—:k) af t:rar Fryxells och Geijers
skrifter om aristvokratfördömandet.
Da Altonbladet tovui grtvit sin publik del at
de meitan her B. och F. vextade skrifter rö-
rende detta ämne, fordrar opartiskheien, att
nu sfven medde:a herr B:s seduaste tillögg,
bvilka lyda som följer: rv
OM I.
I Hr Fryxells försök att nedsätta vigten af olik-
heterna emellan Gustaf Adolrs sätt, att till frälse
försälja Kronans jord och skauweräntor, och den ef-
ter hans död tillsaita förmyndarestyrelsens bete-
endo vid dylik försäljning, föranleder rec. att åt
Isin framställning af en bland dessa olikheter gifva
jen ytterligare utvecklivg.
Rec. har sagt, att förmyndarestyrelsen, vid den
försäljning, som den företog, sökt åsidosätta de af
den store Gustaf Asolf, åtminstone stundom, gjor-
Jca förbebäll om en i vissa fall för Kronan inträ-
dands särskild återköpsrävt; och efcer anförande
af de rec bekanta, olika ordalydelserna af dessa
förbehål!, har han tillogt, att han i de af förmyn-
dsrestyrelsen utfärdade köpebref intet dylikt för-
behåll kunnat upptäcka.
Rec. tillägger, att den anmärkta ursaktlåtenhe-
ten kunnat vara oskyldig, om förinyndarestyrelsens
köpebref, i likhet med de af Joban Casimir och
Kammarkollegium under Gustef Adolfs sensste är
utfärdade, varit i största möjliga korshet uppsatta
med afsigt att låta monarken, vid ratifikationen,
efter bebag tilligga de vilkor, ban fann lämpliga.
Men nu voro dessa köpebre? med mycken om-
sorg och ordrikhet uppsatta; och det o:ntalade för-