Aes rörelse, dertill behöfs tydligen ännu enilt
ganski betydlig stegring af densamma, eller en lä
stark skakning utifrån. För denna vår ställ-!t
-ring för deita Tysklands förebådande tillstånd,
hvsari man med slutsa ögon afvaktar utbrottet!k
af inre och yttre omhvälfring, under saknad afls:
alla medel stt besvärja den snart stundandelp
stormen, ha vi den närvarande preussiska re-js!
gerinzens reaktionära system att tacka. g
Den tyska rörelser är den preussiska; hvarjeid
annan är sekundär. Genom sjuåriga kriget och !e
genom frihetskrigen steg Preussen upp till enif:
folkmakt; genom den allmänna bänförelsen förl
den syftning, hvari begge krigen fördes, blef! d
Preussen Tysklands bjerta och själ; genom denjd
filosofi det fostrade, blef den dess bufvud. EnlH
tretioårig resktion bar förvandlat denna lyckli-h:
ga stöllning i dess afgjoria motsats. Preussiska!d
regeringen har gycklat bort all sympati frånst
tyskarnes sida, och från en stor samt just den kl
bästa delen af sina egna medborgares. Menjte
om också det officella Preussen blifvit impopu- p:
lärt: om äfven det förväntade frisinnade sam-se
hället med demokratiska institutioner, har om-e1
skapa:s till den afskräckande bilden af ett pie-o
tistiskt polissambälle, så ser sig Il:kväl hela Tysk-ti
land ännu bundet vid dess öden. Ingen litte-wi
rär utveckling, ingen religiös, ingen filösofi-k,r
ingen konstitutionell, kan-i Tyskland äga någon h
genomgripande framgång, så framt icke Preus- fö
sen deliager der Derföre hafva de små tyska et
revolutionerna sedan 4850 förblifvit så små;ld
derföre besriper hvar och en nu mera, alt frå- le
gan, för den närmaste fromtiden, belt enkelt
gäller friheten i Preussen; d:rföre är den nu-lin
varaxde preussiska rörelsen väsendtligen en tysk. är
Då nuvarande konungen tillträdde styrelsen, st
stodo två vägar honom öppna för att lösgöralh
den linge nedtryckta andan: han kunde frivil-!g
ligt eter motvilligt framkalla rörelsen. Hanh
har valt; skulle bistorien ej upphöra att Lär k
som i alla tider utveckla sina premisser, så må- n
ste hen göra det mot hans vilja. V:d uppre- i
pade tillfällen har konungen, i sina tal och ka- li
binettsorder, med uttryckliga ord bestämdt för-
kastat den konstitutionella rörelsen i Preussen,v
så väl som den litterära och religiösa. Vida
hans tronbestigning hördes i Preussen ej mer!
än en röst: att efter den tjugofemåriga prosan, !å
efter svikandet af alla förhoppningar, efter för-v
gätenheten af alla friare lagar från den stora !d
förypgringsperioden, måste en poesiens och upp- In
fylletsens tid stunda, och att konungen skullelv
skörda frukterna af hvad som blifvit utsådt från iir
d
e
ft
1
fs
e
fel
4808 :ill 4843, om han ville förvandla syste-
met af herravälde och besittning öfver land och
folk, hvilket redan icke längre innehöll någon
sanning, till ett system af genomförd och är-
ligt lagstadgad fribet. Om möjligheten återstod
ej något tvifvel. Det långvariga arbetet i detlo
inre och under teoriens lugn, hade höjt folketle
från den fordna råheten till humanitet och bild-lc
ning. Städernas författning, filosofien, litteratu-1
ren, minnet af folkets allmänna uppståndelse, l4
erfarenheten af hänförelsen, beröringen med
fransmännen, det frivilliga upptagandet al denl:
stora revolutiormens ider, intrycket af Julirevo-!
lutioner, utvecklingen af den öfverjordiskaspe-
kulationen till en lefvande, human, njutbar, po-l:
litisk och religiös rörelse, och hela den inrel(
och yttre historien, berättigade folket och fram-
dref det oemotståndligt mot fribetens återkomst. .
Frågan var om ordnandet af alla de nya ele-
mentern2, — på ena sidan om en fullkomligt.
befriad teori och tryckpress, på den andra om
utbildningen af en demokratiskt fri stat, som il:
norden, under eröfrarens förtryck, vunnit sin
första djerfva begynnelse, och nu, sedan 25 år,
var ställd utanför envåldsförvaltningens och dess
fältvakts, polisens, port:r.
Men konungen har sitt eget ideal. Han öf-
vergaf till och med sin faders kosa. I stället
för att denne icke gjorde anrat, än att i den
gamla monarkiens anda disponera öfver hvad I:
befrielsestriden lempat i arf, sådant detta aff)
var, och åsidosatte allt som kunde göra folket
till hans medarfvinge, till och med sitt eget
konungsliza hedersord, har den nu regerande
konungen ett positift ändamål och ett tillkänna-
gifvet ideal, som han sträfvar att förverkliga.
Detta positiva mål, detta af -konungen flera
gånger förkunnade ideal är ,det rent personliga
regementet, stödt på förfädernas trom. Konun-
gen hatar de moderna åsigterna, och så väl i
politik som relig:on föresväfvar honom återgån-
gen till en bättre tid, såsom ideal. Då likväl
ingen viss tid ceh ingen viss form kan fast-
ställas ssom den goda, så blir målet temligen
obestämdt; endast rigtningen i allmänhet är
tydlig; men i öfrigt beror det på konungens
hjerta och hans aldrahögsta beslut, hvilken be-
stämd forntid, som hvsrje gång skall vara den
giltiga och önskansvärda. När man i Königs-
berg ville gå tillbaka till året 13845 och lagen
af den 22 Maj 1815, hvilken anordnar en all-
män folkrepre entation, så bief genom en ka-
binettsorder af den 4 Oktober 1840 återgången
till denna forntid och denna fädernas tro, på
den konstitutionella friheten, uttrycklgen för-
kastad, och blott den grundsatsen fastställd, att
pkonungens vilja för tillfället är statens lag.
Häraf följer nu, att, sedan 4840, består Preus-
sens statsförattning ganska enkelt i dess konungs
vilja, lynne och sinnesförfattning.
Sålunda beror i Preussen, mer än någonsin
e TtasnssngsaAne mnArcnRA link ag Allt 1.ådan