å - Or
tagit en :nda, samt att grytorna endast behöfva
sältas på igen för att hennes opposition skal
upphöra — en förmoden, hvars riktighet wil
lemna derbän, samt yttrar vidare:
I samma stund. som Regeringen tog en rigt-
ning, närmands sig åt landets länge hysta och ut-
talade önskningar; började att träda i spetsen för
de reformer, hvaraf man allmänt kände ett varmt
behof; bemödade sig i beordringsfrågor om att upp-
söka de värdigeste och mest förtjenstfulla; lage ett
uppmärksem: öra til fo krepresentanternes fram-
ställningar, kort och godt, ifrån den stund, som
de principer, bvarför landets reformvänner och li-
berala press under mångs år kämpat, syntes vinna
gehör inom konseijen, och mån insåg, att Konun-
gen sjelf verkligen med allvar egnade sin tid och
sina bemödanden åt fäderneslandet. i samma stund
slöto även omberörde v2nner och tidningspress sig
til honom, med afsigt at i sin måa- värna bans
thron och hans åtsöranden emot motpartiets vrede,
förvillande inflytelser och djerfva, aldrig hvilande
intriger.
aSkulle regeringen afbryta sin påbörjade refor-
merande bsna och träda tiibska under: konserva-
tismens fana, — skola helt sakert fädernes!-ndets
verkliga vånner och med dem äfven den liberala S
pressen åter intaga en oppositionel ställning, och it
ej underlåta, att med alla sina vapen angripa en AW
styrelse som vid sitt uppträdande sflischerat sym- i
Pathier för det allmänna, men fastnat inom ett li-,
tet parti. a
Radikalismen bar länge varit en itrande och ett:
verkligt hem saknande, svsg uppenbareise i Sve- 5
rige. Ena tid sökte den sig en fristad inom Jlibe-
ralisme, och var ej undser Carl Johans regime
utan sympithier dar. Radikalism är äfven repu- )
blikanizm och står inom monarkier ailtid på en I
revolutionär ståndpunkt. Missnsje med allt bastå- ;
ende tecknar dess karskter. När derföro liberelis- ,
men hos oss började viste någon belåtenhet med Il
konung Oicars styre!se, trädde den ifrån — och
anföll bärigt sin fordna bundsförvandt. Radika- 1
lismen akter inga blodsband inom politiken, och ?
der några sådana äga ium. äro de bott följder af
konjunkturen. När racikalismen derföre misslyc-
kades i sitt forsök att sätta fot under eget bord i
bDagen , ingick den också genast fosibrödralag ,
med den hufvucsakiiga organen för det närvarande
missnöjet eller, med andra ord, med Minerva, dess
fordna eller tidigare meotståndsre. I sina äldre
vänner ser den således nu sina största motståndare X
och i sina äldre motståndare ser den nu sina vän- I
ner. Radikelismen aktar inga medel. Missnöjet 3
är, unpcer hvilken mask det uppträder, dess na-
turliga supbror. Och om ett annat pytt poltiskt ,
förhå!lance inträder, skail den alltid med gubben )
Noach i ,Noachs arko svara sina äldre vanner:
pbrora mig hit och brora mig dit, det skedce i
fyllan,. I dag vän med Miverva — efter Minerva
nu är den missnöjde — skule den i morgon. vara
hennes srgaste ovä, i fall bon fann sig föranleäd
att träda på regeringens sida. Radikalerce, så n.
b. som dessa män visat sig hos oss, äro trolösa!
politiska vänner. I dag bär, i morgon der. Och
endast så till vida, som ce ega ett klart insedt mål
för sina hanalingar, kunna de ega något verkiigt f
positivt värde — eljest icke. - ER
Så länge regeringen fortfar att utveckla refor-
merande liberala krafter, skall partiernas ställning :
hufvudsak!igast blitva ungsfår enahanda, som i när-
varånce sturd, eller de konservative företrädesvis !
utg-ra oppositionen och de tiberale förblifva syste-
mets anhargare. Värmegracen, om vi så få ut-
trycka oss, al de förres opposition, och de sedna-
res tillgitvenhet, bestämmes alltid — endast och
allenast af regeringens mer eller mindre definitiva
händlingssäts, till fördel för den ena eller andra
sidans åsigter. Med hänseende härtill och för att
hälla båda partierna schachade af hvarandra, för;
att umetta dem båda, medelst inbördes strider,
och, så att säga, för att upplösa dem i glimmande,
men döende foreställningar, kan visserligen till en
tid ett sl2gs neutralitetssystem äga rum, men måste
dock omsider, och för att bringa de vigtigaste äm-
nena till ert sjutligt afgörande, öfvergifvas; och en
sådan tidpunkt nalkes vi nu allt närmare och när-
mare med hvarje dag, då så stora frågor som re-
presentati0.8-, närings-, lsg-, skattejemnknings-:
och skol-reormerna äro eller måste komma under)
arbete, för att, bvad vi hoppas, vid nästa riksmöte
läggas under Gciskussion. Hvad regeringen vik,
måste med dessa frågor komma i dagen.
Hvad man om den pyare regimen kan säga tills
dato, kan egertligen hverken från liberal e:ler
konservativ synpunkt blifva helt och hället, vare
sig absolut godt eller ondt, emedan den har under
erkännandet af vissa bestämda liberala satser, lik-
väl halvudsakligest bibehållit den till tänkesättet
konservativa och absolutismen tillgifna administra-
tionen och genom denna tvetydighet förlamat fy-
stemet ända i det innersia ef konseljen och siålit
de offentliga statsmannsbestyren på en så veck-
lande fot. att man stundom knappast vet om man
spar allt, något eller intet att hoppas. En anmirk-
niogsvärd, rent b:zarr, fullkomligt upp- och ned-
vänd, all verklig politisk kunskap västan förbånan-
-de omständirhst visar sig emedlertid vid allt detta
- den nemligen, att administrationens chefer och
derss svansar, Konungens egna högt och högst be-
trodde män och deres ödmjukeste trotjenare —
äro just de, som nu ligga hyende under opposi-
tionspressen, uppmuntra den på allt vis, lemna den
bidrag till anfall mot systemet, stå!sätta oviljer och
rigta anfallshuggen, samt i tid ceh otid, enskildt
och offentligt, skriftligt och muntligt, biiter: och
hatfullt angripa konseijen och så vidare, då dere-
mot de persorer, acm, öfver bu vud t:get, omjatta
de principer, som Konungen enses hyla, försvara
och uppbära de vigtigaste af hans beslut — ännu
stå aflägsnade från slit faktiskt inflytande, nästan
liksom misstärkts inför sjelfva styrelsen. Denna
omständighet, så i ögonen fallande, har i irgen
historia, i ingen tid och i intet land någonsin hait
ett motstycke. I Esgland, i Frankrike — inom
hela den civi!iserade verden, der system och prin-
ciper följas — äga de ojika systemen sna: olika
mär, och männen — d Vv. 8 eadministrationins
chefer, resignera af s:g sjel v2, när systemet fetter.
Aktninzen för egna öivertygtlser, begreppet om p3r
Å
l
;
Il
Nr - AA AA Ae
ij
I
i
:
em a Lina
Å