(Insändt.)
OM SVENSKA HORNBOSKAPENS FÖR-
ÄDLING.
Under sednare tiden har hornboskapens föräd-
ling blifvit omfattad med odelad uppmärksamhet
och värma, såsom vVarande en vigtig gren af en
rationell landthushöllning, och hafva flera försla-
ger; mer eiler mindre verkställbara blifvit fram-
ställda, som obetingliga vilkor för vår ladugårds-
skötsels upphjelpande utur det ömkliga tillstånd,
hvari den i allmänhet sig för närvarande befinner.
Med stöd af en lycklig erfarenhet i då länder, der
boskapsskötseln står på en ojemnförligt högre stånd-
punkt än hos oss, ha flera af våra insigtsfullaste
landtmän mycket ifrat för införskrifningen af ut-
ländskt fuliblod, af det utmärktaste och för vårt
klimat och lokalförhållanden mest passande slag,
och ansett detta steg som ett oeftergifligt vilkor
för de inhemska racernas förädling, ty om än de
utmärktaste individer af en oädel race paras med
hvarandra, och sfkomrmen under flera generationer
åtnjuter all möjlig omvärdnad, är det säkert, att
racen ehuru onekligen betydligt förbättrad ej ändå
blifvit bragt till den höjd af förädling, som den
skulle ernätt, om den under samma omständighe-
ter och lika kraftigt närande utfodring blifvit kors-
sad med redan för handen varande fullblod. Med-
gifvande riktigheten af denna sanning fordra vi
dock, att de ädla främlingarne böra förskonas från
det förderfliga svältsystemet med thy åtföljande
drankfodring. Skall en kreatursrace, öfverförd hit
från ett främmande land, bibehålla och till afkom-
man fortplanta sina -ädla egenskaper, är det ovil!-
korligen nödvändigt, att kreaturen här få ätnjuta
lika omsorgsull skötsel och lika utfodring, som de
i sitt hemland erhållit, ty i motsatt fall skola de
inom få generationer urarta och antaga den form
och egenskaper, hvilka anses karakteristiska för
den svenska, föga utmärkta landtracen. Om till
exempel ett engelskt fuilblodssto öfverflyttas till
Jutland och der underkastas semma behandling
som den jutländska hästen, det vill säga: blir myc-
ket fodradt med hö cch får länge och sent på hö-
sten gå på sumpiga betesmarker, skall dess afkom-
ma i tredje eller fjerde generation helt och hållet
hafva antsgit dena form och egenskaper, hvilka an-
es egendomliga för den jutlänåska hästracen.
Ehuru det så väl ar vetenskapen är erkändt
som af erfarenheten redan tillräckligt vitsordadt
att korsningen med fullblod i högsta grad bidra
ger till en oädel races förädling, är det dock nä
gra omständigheter, som böra tagas i betraktande
hvilka också utöfva sitt inflytande på förädlirgen:
framgång, nemligen klimatet, parningen, skötselr
och utfoäringen.
Sveriges klimat, i det hela ej ogynsamt, läggei
inga oöfvervinnerliga hinder i vägen för åkerbru
kets och boskapsskötselns uppdrifvande till en höjd
jemnförlig med dessa landtmannanäringars i Dan
mark, Norra Tyskland och Skottland. - Det mes
talande bovis derför äro de flera redan lyckad
försöken i åtskilliga trakter af riket, att införa si
väl ett rationelt och tidsenligt, samt på af natur
vetenskaperna utbredt klarare ljus öfver dithörand
ämnen grundadt åkerbruk, som utländska, ädl
afvelsdjur, hvilka lemnat sin afkomma i arf sini
constanta egönsksper, då de här fått åtnjuta lik:
skötsel som i sitt hemland.
Bedjande om ursägt för en liten afvikelse- frå!
ämnet, torde vi få fästa läsarens uppmärksamhe
derpå, att Englands ypperliga race af fullblodshä
star daterar sig från konung Carl den 2:dres tid