BOEHANDELS-BULLETIN.
Tidskrift för Laxdtmanna- och Kommunal-eko
nomien, af Edelsvärd och Arrhenius ; 22:dr
häftet.
Denna tidskrift, som på de sednraste två åre:
synes hafva vunnit betydligt både på innehål
lets vägnar och i publikens uppmuntran, inne
håller i nu förevarande häfte bland annat e
ganska intressant längre artikel om potatessju
kans, eller, som der kallas, torrötans, bistoria
Biand de mindre artiklarne eller så katlade no.
tiserna i slutet anmärka vi såsom serdeles för-
tjent af alla landthushållares och alla djurvän-
ners uppmärksambet en artikel rörande bästz
anspannet för oxar, med en dervid fogad planch
Om man behöfde ytterligare bevis på erfaren
heten om dön förvånande liknöjdhet eller tank-
lösbet, hvartill pluraliteten af menniskor kunna
komma genom7 vanan vid vissa Plägseder, så
lemnas ett sådant visserligen i åsynen af det
obeqväma -och -marterande oket, som användes
till dragtyg för oxar. Den ifrågavarande arti-
keln går ut på att lägga detta tydl:gare i da-
gen och tillika föreslå ett bepröfvadt bättre an-
spann, Ehuru vi ej kunna tillika meddela den
lithografierade planichen, är likväl beskrifoingen
i sig sjelf tydlig nog för att fattas af de fleste.
Om förmånligaste anspänningssättet för drag-
; oxar.
Sättet, på hvilket dragoxen anspännes, är
af långt större vigt, än man i:allmänhet synes
förmoda. Vanligast brukas bos oss att låta oxen
draga med halsok ), hvarigenom ban tvingas
att endast med manken framsläpa hela det ho-
nom pålagda lasset; Oxen får härigevom en
icke blott nedtryckt ställning och i följd häraf
låogsammare gång, utan han biir äfven oförmö-
gen att draga så stort lass, som han skuile vara.
i stånd till, i fall han finge draga håde med
manken och bogarne. Horntyglarne — som, i
fall de ej med-Omsorg afpassas, äro högst be-
svärande — kunna vid vanliga anspänningssät-
tet icke undvaras, och. sättet att styra oxen
genom tömmens-omlindning kring örat är bo-
nom, synnerligast vid intämjningen, smärtsamt
och högst barbariskt. Också ba tid efter an-
nen åtskilliga röster höjt sig mot det för oxen
brukliga, förvända anspänningssättet, under det
dock saken förblifver vid det gamla.
Dt vore menskligast — säger Noring i sin
Handbok-öfver Husdjurens Skötsel, 2:a delen,
sid. 342 — att gifva oxen en lok- eller bog-
trädssele att draga med och köra honom med
kapson, i stället för stt, såsom nu så allmänt
brukas, vrida tömmen om örat, som vanligen
leraf blir obarmhertigt handterad!. Det är för-
anderligt hur otacksam man är mot den arma
lragoxen, att man ej ens tänker. på btt lindra
le plågor, som den alldeles onödigtvis måste
atstå, derföre att man ej fäster uppmärksamhet
vid de anstalter, som begagnas för dess an-
pänning till dragning. Den minsta gnista till
varmhertighet mot djuren borde föranleda tilll
n reform härutinnan, — en reform, som så
nycket snarare borde vinna framgång, som
xen genom ett bättre och ändamälsenl:gare
nspänningssält får en ledigare gång och kan
ortare verkställa det honom piålagda arbetet,
amt derjemte äfven blir i stånd ait draga vida
törre lass. Ty ehuru oxen har mycken styrka
halsmusklerna, drager han dock med större
eqvämlighet med sele, då han kan använda li
På ett och annat ställe, såsom t. ex. i mediersta
Tyskland, får man se oxen draga med pann-ok,
som är ännu mindre ändamålsenligt, än des hos
028 brukliga hal:-oket,