nernas villor var han säkrare än någon annan,
ty hans känslor hade ailtid fritt aflopp och be-
höfde icke med våldsamhet rusa öfver bräd-
darn2. Man kan knappast blifva af med kär-
leken på ett beqvämare sätt, än att ä!ska be-
ständigt, från dag till dag, från år till år, utan
uppehåll, utan hvila.
Låtom oss nu kasta en blick ut i verlden
och på närmare håll betrakta vår käns!ofulla
vän, säld inom sin rätta ser: Salongen.
Det är sor hos grefve X.
Den eleganta våningen ger en anblick, som
kanske skulle kunna fresta till och med det
trumpnraste verldsförakt. Ett bländande ljus-
sken bryter sig i kristallkronornas prismer och
trymåernas vattesklara ytor. Öfver allt smak-
fulla draperier, rika förgyllningar, mjuka mat-
tor, mästerliga . målningar, hönförande statyer,
in
blommande driftusväxter! — Den fina, utsökta
lyxens postiska skimmer undantränger hvarje
tanke på dårskap och flärd. Och sedan, denna
lysande samling af damer och herrar — hvilka
toiletter! — Bi xtrande juveler, frasande siden
floc och gezor så etheriska, så genoisskinliga,
som er sommarhimmels lättaste moln. Kring
marmorhvita skuldror smyger sig Indicns yp
persta eacherir; spetsar så fina som spindeln:
nät vazga på böljande bröst, och de skönsste
stoitaste kamelier pruscka i silkesscjuka loet
ses Vi äro nu midt inne i densa verld, om
hvilken man bar sagt så mycket ondi, och om
hvilken äfven mycket godt kan sigas; denns
verlå der raoralens satser så mången gång vän-
das över ända, men der också mången gång
sinligheten fick förfining; denna verid der bild-