fred. och Gud skall välsigna det endrägtens band, som förenar håda. Gifvet 1å vårt slou Piön den 48 Sept. 1846. Christian R. 0. von Moltke. Ma.n kan förutse att denna kunzörelse ej kommer att mycket verka på sinnesstämningen. Ingen förruftig menniska har väl någonsin trott att konungens i Danmark afsigt varit, att inkorporera Holstein såsom en provins med det öfriga Danmark; i det förhållande, hvari detta hertigdöme står till Tyskland såsom medlem af tyska förbundet, var det klart att konung Christian ej kunde syfta på någonting sådant, hvilket oundvikligen uppkallat hela Tyskland till bandling emot Danmark. Det är således endast partisinnet, bearbetadt för andra ändamål, som kunnat draga den slutsats af det öppna brefvet, som nu blifvit nämnd. Men ett annat syttemiål i afseende på Holstein visar sig klart i nämnde bref, och förnekas ingalunda. tvertom bekräftas, zenom kungörelsen af den 48, och detta är. att bibehålla arfsrätten till Holstein inom den sidolinie af oldenburgska stammen, som en gång, vid dennas utslocknande, kan komma att uppstiga på danska thronen. Det är i denna punkt, som konung Christians poitik kommer i koliision med hans svågers, hertigens af Augustenburz, anspråk, hvilka gå ut på arfsrätten till Holstein, då o!denburgska manslinien utslockner, emedan Holstein, enligt tysk statsrätt, ej skall kunna gå i arf på qvinnolinien. Det är egentligen denna successionsfråga, som utgör lifspunkten i den nu pågående rörelsen i de tyska med Danmark förenade hertigdömena. Hertigen af Augustenburg har ett starkt parti, hvars plan säges vara att i framtiden af Holstein och Sleswig bilda ett ,storhertigdöme Nordalbingien, med augustenhurgska huset på thronen. Den kungliga kungörelsen skall sålede; ingalunda lugna det augustenburgska partiet, ty den förnekar ej att Danmark söker för framtiden b behålla Holstein i oupplösligt samband med danska monarkien. Hvarken uviversitetet i Kiel eller staden Kiels municipalstyrelse skickade i år, såsom de förut gjort då konungen firat sin födelsedag i Plön, deputationer dit för a!t gratulera. Inga andra än embetsmän sågos der såsom gratulanter, Mera trupper än vanligt hade blifvit dragna till Plön. Ett par eskadroner dragoner, hvilka voro bestämda till ett öfningsläger, hade i stäflet fått befallning marschera till Plön. Afven i Kiel samlades mycket trupper. Badiska kamrarnas sessioner slötos den 47 dennes. GustafAdolfs-föreningen i Königsberg har formligen protesterat emöt d:r Rupps uteslutande från föreningens hufvudsammankomst i Berlin. 44 borgare i Gross-O chersleben hafva redan, i anledning af denna skandal, förklarat, att de utträdt ur GustafAdolfs-föreningen, och det ör utan tvifvel att exemplet ej blir utan efterföljd. ITALIEN. Uirymmet för dagen skulle ej tillåta att i detia JM upptiga de vidlyftiga skildringarne över den sedraste hedersfesten för påfven; vi nödgas derföre bloit i korthet nämna, att det var den mest lysande, och att man Jinge beredt sig derpå i Rom. Enligt gammal sed begilver sig H. H. på Marie födelsedagsfest, kl, 40 i högtidligt tåg från sitt sommarresidens j Quirinalen till kyrkan Santa Maria del Popolo, vid Porta del Popolo, med korset högburet framför sig sarst omgifven af nobelgarder, dralIgoner och ridande karabinierer, för att bevista Iden af en kardinal derstädes förrättade messan: I detta tillfälle hade Romarne tagit i akt för att visa kyrkans nya öfverbuvud en storartad byllning, och efier många underbandlingar ändtliIgen lyckats förmå den anspråkslise herrskaren Jatt dertill lemna bifall. En subskription öppJnades alliså för uppresandet af en äreport vid lutzgången al Corso till Pi-zzr del Popolo. Ganska fort tecknades för detta ändamål 5000 scudi, loch skyndsamt framtrollades en verkligen iaIposaet byggnad i antik stil; hela den nära Jen svensk fjerdingsväg långa QCorsogatan var loch smyckad på det praktfullaste.. På bestömd tid Isyntes nu det pifliga tåget i vanlig ordning, tloch helsades med obeskrifligt jubel. Pifvens I förgyllda, af sex hästar dragna statsvagn, öfverIströddes med ett regn af blommor, lagrar, olifqvistar och sonnetier, och kunde blott steg för Isteg bana sig väg mellin det på ömse sidor I knsböjande folket, åt hvilket H. H. diopt rörd utlelade den spstoliska välsignelsen. En skara festligt klädda ynglingar tågade främst, med stora olifgrenar, och i dess midt höjde sig en stor antik fana med inskriften Justuia pa. Man hade velat även deava gång isen nina hästarne och drasa vagnan tillhatu