EN KURTISÖR?).
EN )TYP), TECKNAD AF JEREMIAS MUNTER.
Från denna sorgliga tilldragelse kan jag egent
ligen datera min rärmare bekantskap med kam
marjunkare Amandus von Liebling. Jag sökt
numera flitigt haos umgänge. Händelserna gyx
nade mig, och vi kommo ofta. tillsamman
hviiket ej hel:er var underligt, ty båda vo
vi dagdrifvare till profession. Jag måste doc
erkänna, att j:g icke annars förnam nigon sic
kare, lifligare dragningskraft till hans perso
det var mera en föresats, en prirep, soma hö
vid lag utöfvade sitt välde öfver rin viljö
men, det är som ordspråket säger: vanan dä
mer än halfva naturen, och den, som tror, a
vi här i lifvet kayta vänskapsband endast !i
följd af våra själars sympathier, den är altfö
oerfaren. Nej, ödet, nycken, omständigheter
blanda menniskor af skiljda firger huller 0:
buller, likasom spelaren blandar sina kor
hj rter ech klöfver, ruter och spader, eit go
kort och en hacka komma bär bredvid hva;
andra. Oordning, det ir o:daingen. Detärhi
icke fråga om harmoniska återsvar på bjerta
suckar, om likstämmighet i tycken, i kä
eller om siäarnes sympathier och antipaihie
det är endact fråga om slumpen. — Herta
som kiappa efier skiljda takter, mäste slå em
hvarandra; menniskor, som hafva iegenting
mensarat, måste vandra vid hvarsndras siv
Nå väl, det blir strid oer spöt, den ene dr
hit, den andre dit; men de jomka sig så s
ninzom efter hvarandra, de börj
a 1 i
) Se Afiocbl. 2 993,