EN KURTISÖR?). EN )TYP), TECKNAD AF JEREMIAS MUNTER. Från denna sorgliga tilldragelse kan jag egent ligen datera min rärmare bekantskap med kam marjunkare Amandus von Liebling. Jag sökt numera flitigt haos umgänge. Händelserna gyx nade mig, och vi kommo ofta. tillsamman hviiket ej hel:er var underligt, ty båda vo vi dagdrifvare till profession. Jag måste doc erkänna, att j:g icke annars förnam nigon sic kare, lifligare dragningskraft till hans perso det var mera en föresats, en prirep, soma hö vid lag utöfvade sitt välde öfver rin viljö men, det är som ordspråket säger: vanan dä mer än halfva naturen, och den, som tror, a vi här i lifvet kayta vänskapsband endast !i följd af våra själars sympathier, den är altfö oerfaren. Nej, ödet, nycken, omständigheter blanda menniskor af skiljda firger huller 0: buller, likasom spelaren blandar sina kor hj rter ech klöfver, ruter och spader, eit go kort och en hacka komma bär bredvid hva; andra. Oordning, det ir o:daingen. Detärhi icke fråga om harmoniska återsvar på bjerta suckar, om likstämmighet i tycken, i kä eller om siäarnes sympathier och antipaihie det är endact fråga om slumpen. — Herta som kiappa efier skiljda takter, mäste slå em hvarandra; menniskor, som hafva iegenting mensarat, måste vandra vid hvarsndras siv Nå väl, det blir strid oer spöt, den ene dr hit, den andre dit; men de jomka sig så s ninzom efter hvarandra, de börj a 1 i ) Se Afiocbl. 2 993,