i Årragonien hade partigängare sökt utpr:ssa rekryter, liflsmedel och penningar. FRANKRIKE. Nu förklaras det vera alldeles ogrundadt, att engelska regerinzen veaom no!er eller budskap protesterat emot herugens af Moatpensier gittermål med infantinnan af Spanien; men deremot påstås det, att lord Palmerston, som ma äfven misstror om att liksom 4840 söka uppställa en qusdrupel-ailians emot Frankrike, skali i hemlighet gynna en tillämnad resning i Spanien. Om denna blifver försökt i Carlistiskt eller E-parteri:kt intresse, kan ingen ännu veta; men det vissa är, att på en gång många besyn nerliga, en sådan plan antydande tilldragelser egt rum. Si berättas öfver så väl London som Paris, att Don Carlos heit plötsligt rest från Turion, utan att man vet hvarthän. Hans äldste son, som kallar sig grefve af Montcmolin, hade flytt ifrån Bonrges, under omständigheter mycket liknande Ludvig Napoleons flykt från Ham. Ett rykte, att man ertappat honom i Limoges, har ieke bekräfrat sig. Samtidizt med dess2, hade den bekante Cabrera d. 43 denns försvunnit ur Paris, och öfver Rouen lyckats obehindradt öfverkomma till England, dit även grefven af Montemolin efter a!t likväl först flytt inåt landet. på jernvägen öfver B ässel tros hafva undkommit. Engelska ageater skola hafva gynnat dessa persone:s företag och en enselsk goelett skall legat färdig att afhemia Cabrera. Från London berättas, att Amettler, en af Esparteros uuderanförare, skall, jemte Cabrera, afgå till norra Spanien, för att gemensamt der bereda en resning. Grefver af Montemolia har utfärdat en proklama!ion, daterad Bourzges d. 42 Sept. I den uppkallar han spamorerna, under åberopande af siit manifest d. 25 Maj 1843, till att understödja honom i hans heliga iöretag (uaturligtvis Spaniens l!yckliggörande); säger sig e tillhöra nigra partier, ämna gifva tidsenliga in stitutioner, skydda den heliga religionen och fri utöfning af rättvisans aktning för eganderät ten, verka för alla partiers förenande m. m. som vanligen utgör öfver alit föremål, nu och alitid, för det le:itima snacket. Spanska sindebudet Mertinez de la Rosa hade haft ett lingt företräde i Tuilerierna. Det är säkert att Diottning Victoria ursäkta: sig hos Ludvig Filip, att hon icke i år, enligt löfte, kan komma öfver till Frankrike. TYSKLAND. Konungen i Danmark her på sin. födelsedag. d. 48 dennes, ifrån Plöns s!ott i Holstein, de: han nu uppehåller sig, utfärdat en skungörelse, ämnad att lugna sinnena öfver betydelsen af det öppna brefvet af den 8 sistlidne Juli. Då denna statshanding, såsom ett bihang till nyssnämnde bref, utgör ett väsentligt moment i dagens historia, så anse vi oss böra meddela detsamma i sin heltet, Det är af föjande Iydel:e: Vi Christian VIII c. tillbjude alla våra kära och trogna undersåtare vår kungliga ynnest och nåd. Vi hafva glädt oss öfver, alt efter flera års förlopp tillbringa denna vår födelsedag i våra hertigdömen, i kretsen af våre trogne undersåtare. Vi hafve anropat den allerhögste, att denna dag måtte blifva en fridens och vilsignesens dag. I denna afsigt vilje vi härmed. såsom Jandsfader, förkfara för alla våra kära och trogna undersåtare, hvilka man blott alltför mjcket sökt att vilseföra i af-eende på verkliga meningen af vårt öppna bref den 8 Juli innevarande år, att det ingalunda kunnat vara afsigten att genom nämnde bref kränka våra hertigdömens rättigheter eller någotderas af dem ; tvertom hafve vi tillförsäkrat hertigdömet Sleswig, att det skall förblifva, såsom hittills, förenadt med hertigdömet Holsteio, hvarvid följer, att hertigdömet Holstein icke heller kommer att skiljas från hertigdömet Sleswig. Lika litet hafva vi haft för afsigt, att genom ofvanberörde vårt öppna bref göra någon föröndring i de otvifvelaktiga och derföre i detsamma alldeles icke berörda förhållanden, i hvilka våra hertigdömen Holstein och Lauenburg, såsom tyska förbundsstater, stå till tyska förbundet, och de i det öppna brefvet förekommande yttranden rörande hertigdömet Holstein äro derföre endast sålunda att först), att vi hyse den fasta förtröstan, att genom erkännandet af den danska monarkiens odelbarlket äfven för vårt sjelfständiga hertigdöme Holstein, dess beständiga förening med de öfriga vår krona underlydar de landsdelar och dess deraf följande odelbarhet skall betrygzas. Med Guds bjelptika bisånd skall detta ske, och vi förlita oss på alt våra älskade och trogna undersåtare icke skola misskänna våra endast på deras väl sy! tande landsfaderliga afsigter. Endast förtroende till landsherren kan trygga landets lugn oc