i Årragonien hade partigängare sökt utpr:ssa
rekryter, liflsmedel och penningar.
FRANKRIKE.
Nu förklaras det vera alldeles ogrundadt, att
engelska regerinzen veaom no!er eller budskap
protesterat emot herugens af Moatpensier git-
termål med infantinnan af Spanien; men der-
emot påstås det, att lord Palmerston, som ma
äfven misstror om att liksom 4840 söka upp-
ställa en qusdrupel-ailians emot Frankrike, skali
i hemlighet gynna en tillämnad resning i Spa-
nien. Om denna blifver försökt i Carlistiskt
eller E-parteri:kt intresse, kan ingen ännu veta;
men det vissa är, att på en gång många besyn
nerliga, en sådan plan antydande tilldragelser
egt rum. Si berättas öfver så väl London som
Paris, att Don Carlos heit plötsligt rest från
Turion, utan att man vet hvarthän. Hans äld-
ste son, som kallar sig grefve af Montcmolin,
hade flytt ifrån Bonrges, under omständigheter
mycket liknande Ludvig Napoleons flykt från
Ham. Ett rykte, att man ertappat honom i
Limoges, har ieke bekräfrat sig. Samtidizt med
dess2, hade den bekante Cabrera d. 43 denns
försvunnit ur Paris, och öfver Rouen lyckats
obehindradt öfverkomma till England, dit ä-
ven grefven af Montemolin efter a!t likväl
först flytt inåt landet. på jernvägen öfver B äs-
sel tros hafva undkommit. Engelska ageater
skola hafva gynnat dessa persone:s företag och
en enselsk goelett skall legat färdig att afhemia
Cabrera. Från London berättas, att Amettler,
en af Esparteros uuderanförare, skall, jemte
Cabrera, afgå till norra Spanien, för att gemen-
samt der bereda en resning.
Grefver af Montemolia har utfärdat en pro-
klama!ion, daterad Bourzges d. 42 Sept. I den
uppkallar han spamorerna, under åberopande
af siit manifest d. 25 Maj 1843, till att un-
derstödja honom i hans heliga iöretag (uatur-
ligtvis Spaniens l!yckliggörande); säger sig e
tillhöra nigra partier, ämna gifva tidsenliga in
stitutioner, skydda den heliga religionen och
fri utöfning af rättvisans aktning för eganderät
ten, verka för alla partiers förenande m. m.
som vanligen utgör öfver alit föremål, nu och
alitid, för det le:itima snacket.
Spanska sindebudet Mertinez de la Rosa hade
haft ett lingt företräde i Tuilerierna.
Det är säkert att Diottning Victoria ursäk-
ta: sig hos Ludvig Filip, att hon icke i år, en-
ligt löfte, kan komma öfver till Frankrike.
TYSKLAND.
Konungen i Danmark her på sin. födelsedag.
d. 48 dennes, ifrån Plöns s!ott i Holstein, de:
han nu uppehåller sig, utfärdat en skungörelse,
ämnad att lugna sinnena öfver betydelsen af
det öppna brefvet af den 8 sistlidne Juli. Då
denna statshanding, såsom ett bihang till nyss-
nämnde bref, utgör ett väsentligt moment i da-
gens historia, så anse vi oss böra meddela det-
samma i sin heltet, Det är af föjande Iy-
del:e:
Vi Christian VIII c. tillbjude alla våra kära
och trogna undersåtare vår kungliga ynnest och
nåd. Vi hafva glädt oss öfver, alt efter flera
års förlopp tillbringa denna vår födelsedag i
våra hertigdömen, i kretsen af våre trogne un-
dersåtare. Vi hafve anropat den allerhögste,
att denna dag måtte blifva en fridens och vil-
signesens dag. I denna afsigt vilje vi härmed.
såsom Jandsfader, förkfara för alla våra kära
och trogna undersåtare, hvilka man blott allt-
för mjcket sökt att vilseföra i af-eende på verk-
liga meningen af vårt öppna bref den 8 Juli
innevarande år, att det ingalunda kunnat vara
afsigten att genom nämnde bref kränka våra
hertigdömens rättigheter eller någotderas af
dem ; tvertom hafve vi tillförsäkrat hertigdömet
Sleswig, att det skall förblifva, såsom hit-
tills, förenadt med hertigdömet Holsteio, hvar-
vid följer, att hertigdömet Holstein icke heller
kommer att skiljas från hertigdömet Sleswig.
Lika litet hafva vi haft för afsigt, att genom of-
vanberörde vårt öppna bref göra någon förön-
dring i de otvifvelaktiga och derföre i detsam-
ma alldeles icke berörda förhållanden, i hvilka
våra hertigdömen Holstein och Lauenburg, så-
som tyska förbundsstater, stå till tyska förbun-
det, och de i det öppna brefvet förekommande
yttranden rörande hertigdömet Holstein äro
derföre endast sålunda att först), att vi hyse
den fasta förtröstan, att genom erkännandet af
den danska monarkiens odelbarlket äfven för
vårt sjelfständiga hertigdöme Holstein, dess be-
ständiga förening med de öfriga vår krona un-
derlydar de landsdelar och dess deraf följande
odelbarhet skall betrygzas. Med Guds bjelptika
bisånd skall detta ske, och vi förlita oss på
alt våra älskade och trogna undersåtare icke
skola misskänna våra endast på deras väl sy!
tande landsfaderliga afsigter. Endast förtroende
till landsherren kan trygga landets lugn oc