De egenskaper, som tillvunno Wilhelm IV po
pularitet, daterade sig hufvudsakligen från de!
tid, då han fick göra tjenst såsom midship
man (sjökadett), utan att tjenstens fordringa
eftergåfvos honom. Så långt, som omständig
heterna tillåta, äro vi ej för några oegentlighe
ter; hvarföre icke låta ett kungligt barn var:
ett barn, alldeles såsom hvarje annat barn? —
Våra späda års fysiska beroende är en af na
tarebs visa och nyttiga anordningar, hvarifrår
intet barn bör undanryckas. Hjelp, bjelp a
enhvar: se der hvad hvarje barn behöfver! Des:
naturliga ställning till alla är icke den att gif
va, utan att emottaga. Lik den döende Lear
bshöfver det en vänlig hand, för att knäpp:
upp en knapp, och skulle lämpligt kunna er
känna bjelpen med ett tack, min herreb De
borde känna, såsom sannt är, att det emottage:
sin föda såsom en gåfva, och icke, såsom osann!
är, att det- sjelf består en kunglig gåfva af grogg
Så obetydliga som dylika ämnen kunna synas
vara, så är ingenting en småsak, då det bidra
ger att bortskämma ett barn.
Den omständigheten, att ingen social öfver-
lägsenhet finnes utöfver en kunglig persons ställ
ning, gör det så mycket önskvärdare, att ställa
andra slag af öfverlägsenhet fram i en stark
dager och att underhålla känslan af vördnad
för en sidan öfverlägsenhet, för alt tysta vil-
jans supremati. - Den -tillkommande suveränen
vet, att han är ämnad till att icke hafva någon
öfver eller bredvid sig. Det beror då på dem,
som äro omkring hoeom, om han skall eller
icke skall lära känna den Jika sannolika hän-
delsen, att ban kommer att fiona sig öfverträf-
fad af andra, i många andra hänseenden: i in-
tellektuel, artistisk och moralisk förmåga och
kunskap, hvilka, rätt uppskattade, stå i rang
framför kungligheten.. -Hvarföre missleda ho-
nom om den vigtiga sanning, att snillet icke
är en träl, som står till hans tjenst?
Monarker hafva ofta inom sina riken män,
inför hvilka det skulle passa dem rätt väl att
stå med hatten i handen. Och om de råa och
oundvikliga reglorna för politisk etikett förbjuda
detta; om dessa reglor hindra erkännandet af
den verkliga öfverlägsenheten; så är det likväl
ingen anledning: att antedatera nödvändigheten
deraf. Unga prinsar blifva alltför mycket vänjde
stt se nedåt, då de nyttja sina ögon; de borde
äfven vänjas att stundom kunna se uppåt, och
på det sättet bibehålla hela kraften af sin sya-
förmåga. Lemna dem icke i den falska tron,
att det icke finnes någonting mellan en konung
och konungars Konubg. Det fisnes en mängd,
icke endast af döda, utan äfven af lefvande in-
om denna vida och höga rymd: filosofer och
skalder äro der, och patriotiska bjeltar, artister,
filantroper. En furstes moralitet behöfver icke
endast den gudomliga uppenbarelsen om er
tillkommande verid, utan äfven den menskliga
uppenbarelsen um den vida verld, som omger
honom. Iila skola de styra, som aldrig lärt att
vörda.
Och nu önske vi H. KE. H. prinsen af Wales
mycken lycka i ålfiske. Angående groggen vilje
vi icke säga något: rer, tills en annan ging.
Då han härnäst föres till Astleys (konstberidare-
sällskap) må han då finna, att de, som pförtju:a
publiken med ädel ryttsrelek, visa sig äfven
för andra barns nöje än endast för hans bröders
och systrars. Och då, efter många år, han hin-
ner till: sitt: kungliga-arf; må det då finnas mera
sann storhet och mycket större pän i hans ri-
ken än nu; och må hans aktning för dero lära
bonom, att göra tbronen endast till ett högre
altar, på hvilket offras åt intellektuel och mo-
ralisk storhei.
— Qvinnspersonen Anna Margeretba Dahiqvist
blef sist! gårdag vid Svertlösa häradsrätt dömd
att för dråp å sitt barn mista lifret. Utslaget un-
derställdes kongl. Svea hofrätts pröfning.
— Samma häredsrätt dömde drängen Carl An-
dersson till ansvar för uppsåt att begå tidelag;
men utslaget blef korg! Svea hofrätts pröfning
understäldt.
ua . ea
ERDARNTDADPRR ANINEN.
— Nedanstående i Åsele lannmark timade