ander den långa färden, än att Hills och min yttre personlighet, i kontrast med det pompösa ekipaget och den eleganta betjeringen, gaf anledning till ett och annat qui pro quo, — att vi ifrån Torneå gjorde en exkursion uppåt Lappmarken, — att, med vissa variationer, vi åkte, vindrade, åto, drucko och framför allt fiskade och metzde i de flesta norra Sveriges strömmar, räknade från Torneå ef till och med Dahlelfven, — att vi äfven sofvo, både i och utom vagnen, — för min del drömmarde om den skönaste af Finlands unga döttrar — och ändtligen att jag kände mitt bjerta beklämdt då vi intågade genom Stockholms tull, vid tanken på, att den :ngeräma resan nu vore slut och alt jag snart måste skijas ifrån vännen Hall, hvars ädla, öppna karakter jag dag efter dag lärt närmare känna och värdera. Lika, eller ännu mer intressant, skulle cn beskrifning blifva öfver mitt tre dagars vistande i bufvudstaden. Fivilka märkvärdiga tilldragelser att suteckna store t. ex, alt Hall cceh jag, den 46 Septeraber anlände, på aftonen besökte dramatiska thbeaterr, som då för första gången på spelåret öppnad. s med Kotzebues Brodertvist och den lumpna parodien Gamla grekiska bistorien,, att jag följande morgon förstärkte min klena toilett och köpte en ny hatt hos hattstofferaren Rewsel och en ny modern bonjour hos skräddaren Wiuoblad, att jag frukosterade på operakällaren och den ena dagen intog min middag ired Hall och några hans vänner på Beckers värdsbus, den ardra hos f:u Hoffsten på Melmins källare, der j:g bodde, och ändiligen, att j:g omtänksamt tiogade mig plats på Abo sumpen, som följande dagen på eftermiddazen skulle afgå. Det enda — åtminstone för mg af mycket iutresse — var mitt besök hos min sflidne discipels far, min väljörare, som blef kbögst förvånad att se mig i Stockholm, då han trodde mig som bäst i Åbo sysselsatt för min examen med Calonii föreläsningar och Boethii Naturrätt. Han blef dock snart tillfreds och gillade ful. komligt min Stockholmsresa, sedan jag tröstat bonom dermed, att jag icke vore relegerad från akademien, bedt honom förlåta, att jag icke underrättat om den