ander den långa färden, än att Hills och min
yttre personlighet, i kontrast med det pompösa
ekipaget och den eleganta betjeringen, gaf an-
ledning till ett och annat qui pro quo, — att
vi ifrån Torneå gjorde en exkursion uppåt
Lappmarken, — att, med vissa variationer, vi
åkte, vindrade, åto, drucko och framför allt
fiskade och metzde i de flesta norra Sveriges
strömmar, räknade från Torneå ef till och
med Dahlelfven, — att vi äfven sofvo, både i
och utom vagnen, — för min del drömmarde
om den skönaste af Finlands unga döttrar —
och ändtligen att jag kände mitt bjerta be-
klämdt då vi intågade genom Stockholms tull,
vid tanken på, att den :ngeräma resan nu vore
slut och alt jag snart måste skijas ifrån vännen
Hall, hvars ädla, öppna karakter jag dag efter
dag lärt närmare känna och värdera.
Lika, eller ännu mer intressant, skulle cn
beskrifning blifva öfver mitt tre dagars vistande
i bufvudstaden. Fivilka märkvärdiga tilldra-
gelser att suteckna store t. ex, alt Hall cceh
jag, den 46 Septeraber anlände, på aftonen be-
sökte dramatiska thbeaterr, som då för första
gången på spelåret öppnad. s med Kotzebues
Brodertvist och den lumpna parodien Gamla
grekiska bistorien,, att jag följande morgon för-
stärkte min klena toilett och köpte en ny hatt
hos hattstofferaren Rewsel och en ny modern
bonjour hos skräddaren Wiuoblad, att jag fruko-
sterade på operakällaren och den ena dagen in-
tog min middag ired Hall och några hans vän-
ner på Beckers värdsbus, den ardra hos f:u
Hoffsten på Melmins källare, der j:g bodde,
och ändiligen, att j:g omtänksamt tiogade mig
plats på Abo sumpen, som följande dagen på
eftermiddazen skulle afgå. Det enda — åtmin-
stone för mg af mycket iutresse — var mitt
besök hos min sflidne discipels far, min väljö-
rare, som blef kbögst förvånad att se mig i
Stockholm, då han trodde mig som bäst i Åbo
sysselsatt för min examen med Calonii föreläs-
ningar och Boethii Naturrätt. Han blef dock
snart tillfreds och gillade ful. komligt min Stock-
holmsresa, sedan jag tröstat bonom dermed, att
jag icke vore relegerad från akademien, bedt
honom förlåta, att jag icke underrättat om den