mälde Red., har hr H. yltrat den önskan, at Aftonbladet måtte fästa allmänhetens uppmärk samhet på hans egna förklaringar, hvilka jus gå ut på att öfvertyga Dagl. Aliehanda, son ej vill taga reson, att hr H. icke är ledamo af Posttidnings-redaktionen; en önskan, den v gerna efterkomme. Uiui Allehanda för sist! thorsdag har nemli gen hr H. förklarat, att han hvarken nu ä weller någonsin varit medlem af denna eller nå gon axnan tidnings eller tidskrifts redaktion mera än af krigsvetenskaps-aksucmn:cas tidskrift hvarvid dock tilligges, att han någon gång men ganska sparsamtin, skrilvit artiklar i er mängd tidningar af alla färger, som uppräknas Den sednare artikeln införe vi ordagrannt; de: lyder som följer: I den anmärkning, Red. låtit åtfölja mitt i da gens blad införda tilikännagifvande, har Red. så som min bevekelsegrund uppgifvit, att jag funni pmig besväred af ryktena om att jag anses hafv: buppträdt mot de tendenser Konungen tillkänna vpgifvit i Dagligt Allehanda (står: angifvit) säsom psinov. Så är likväl icke förhållandet. Red. hade icke behöft söka bevekelsegrunden till mitt upp trädande nu uti något ennat, än uti min önskan att, då mitt namn nämndes, undandraga detsam. ma, vare sig den litterära hedern eller det litte. rära ansvaret för ett företag, som jag icke leder och som den verklige ledaren, Tidningens utgif vare, mångfaldiga gånger förklarat vara hans ege! och ingen annans. Detta var min afsigt. — Mo! påtogligen orimliga rykten — har jag icke behöf uppträda — rykten, som jag aldrig hört annat än af D. A. — men från hvilkas trovärdighet jag angett mina som militär offentligt och enskildt uttalade tänkesätt fullkomligt fritaga mig. Om en svensk officer vid min ålder och i min grad icke skulle bättre känna sina pligter, så låter det icke tänka sig att mina tvenne chefer, samt chefen för Landiförsvars-Departementet, om de hade satt den ringaste tro till de af D. A:s kringförda sagor, icke skulle hafva på vederbörlig ort anmält det eftertänkliga uti att en man i min ställning skulle som författare uppträda mot sin Konungs tillkännagifna tänkesätt. Att jag öfver rykten af denna art icke funnit mig besvärad borde Red. hafva insett af min långvariga tystnad. Dagligt Allehanda vet påtagligen icke hvad j:g skrifvit, men dess handlingssätt, att det oaktadt angripa min person för anonyma skrifter, lärer icke af någon ädelt tänkande kunna försvaras. Också har jag aldrig förnummit någon sådan göra det. Stockholm den 47 Sept. 1346. J. Å. Hazelius. ——jt—————.