oss emot aftonen längre upp åt ån, till några strömfall, der den öfvade metaren trodde att lax eller laxöring skulle påträffas. Han bedrog sig icke och jag beundrade den skicklighet, hvarmed han, på kortare tid än en timma, fångade tre små laxar, hvilka hemburos af den åtföljande betjenten. För mig var lyckan, eller rättare min obekantskap med sättet att meta lax, icke gynnande. De två följande dagarne tillbragtes med, dels att bese akademiska bibliotheket och hvad naturhistoriska samlingarne innehölio, dels att på aftnarne fortsätta det intressanta laxfisket. Förbållandet emellan Hall och mig hade under tiden blifvit ganska förtroligt. Ilan meddelade mig sina ungdomstilldragelser, framtidsplaner och fantasier, — allt med en öppenhet och själfullhet, som förrådde ett för allt godt och ädelt känsligt sinne. Vi sympatisersde i våra åsigter; det föreföll mig, som hade vi all vår tid varit in!ima vänner, och dessa tre dagar voro de gladaste jag pjutit uuder det enformiga studentlifvet. Med verklig ledsnad hörde jag på tredje dagen, att postfartyget, eller så kallade sumpen, ankommit, på hvilket Hall följande mor on skulle gå om bord. Afven bans lynne syntes nedstäm midt, då vi nu sista aftonen suto tillsammans i trädgården vid värdshuset, dit ban låtit rnedbära vår supd. Haa teg en stund, sprang sedan hastust upp, bans biick Jjusnade och till betjenten, som var i trädgår den, sade han: Säg till kusken att haa ej nadförer vagnen till fartyget, jag reser ejl