oss emot aftonen längre upp åt ån, till några
strömfall, der den öfvade metaren trodde att
lax eller laxöring skulle påträffas. Han be-
drog sig icke och jag beundrade den skicklig-
het, hvarmed han, på kortare tid än en timma,
fångade tre små laxar, hvilka hemburos af den
åtföljande betjenten. För mig var lyckan, eller
rättare min obekantskap med sättet att meta
lax, icke gynnande.
De två följande dagarne tillbragtes med, dels
att bese akademiska bibliotheket och hvad na-
turhistoriska samlingarne innehölio, dels att på
aftnarne fortsätta det intressanta laxfisket. För-
bållandet emellan Hall och mig hade under
tiden blifvit ganska förtroligt. Ilan meddelade
mig sina ungdomstilldragelser, framtidsplaner
och fantasier, — allt med en öppenhet och
själfullhet, som förrådde ett för allt godt och
ädelt känsligt sinne. Vi sympatisersde i våra
åsigter; det föreföll mig, som hade vi all vår
tid varit in!ima vänner, och dessa tre dagar
voro de gladaste jag pjutit uuder det enformiga
studentlifvet. Med verklig ledsnad hörde jag
på tredje dagen, att postfartyget, eller så kal-
lade sumpen, ankommit, på hvilket Hall föl-
jande mor on skulle gå om bord. Afven bans
lynne syntes nedstäm midt, då vi nu sista aftonen
suto tillsammans i trädgården vid värdshuset,
dit ban låtit rnedbära vår supd. Haa teg en
stund, sprang sedan hastust upp, bans biick
Jjusnade och till betjenten, som var i trädgår
den, sade han:
Säg till kusken att haa ej nadförer vagnen
till fartyget, jag reser ejl