iRenom :tt införselförbud borttogos och skydds tullarn2 modererades. Enligt hvad hr Fauche Påstod, skulle tullinkomsterne i Frankrike, hvilk. för närvararde endast uppgå till 140 millione francs om året, lätteligen kunna höjas till 23 eller 300 millioner. Efter att hafva undersök verkningarne af skyddstullssystemet, bevisade han att detta system jsolerat Frankrike friår dess naturlige bundsförvanter, Schweitz, Bel gien och Spanien; att det nedtryckt landet: naturliga industriella krafter, och gifvit impul: åt konstlade industrianläggningar, hvilka ickt kunde bestå för en andedrägt af den fria han deln; att genom fördyrandet af de mest nödvändiga konsumtionsartiklarne detta system bi dragit att göra de arbetande klassernes belägenbet ännu eländigare, än den annars skulle vara; och, slutligen, att det i landet skapat en verk!ig industriel feodalism, förläningen af jern, förläningen af trävaror, förläningen af bomullsmanufakturer och kläde, kring hvilka de arbetande klasserne äro grupperade i samma förhållanden, som de tjenstskyldige undersåtarne voro det kring besittningarne i medeltiden. Att slå ned denna aristokrati, som icke är grundad på någon laglig makt, utom ensamt har sin rot i irkräktning, det tillhörde, sade hr Faucher, modet och upplysningen hos industrien i Paris, arbetets verkliga demokrati. I denna strid emellan monopolierne och den fria handein bade Paris ännu icke höjt sin stämma. Detta härledde sig från industriens delning och sönrderstyckning der. Arbetarne hade hittills icke utom de olika yrkena stått i gemenskap med hvarandra; men nu erböd förbundet dem an gemensam förening-punkt. Skola vi väl, sade br Faucher, sunderstödda af Paris, uträtta mindre än det engelska förbundet gjort, understödt af Manchester? Paris har hittills varit den stora vädjobanan för tankan; Paris har i 200 år gilvit impuls åt Europa; alla politiska revolutioner hafva utgått från denna medelpunkt; hvarföre skulle ej då en revolution i handeln äfven här kunna räkna sin födelse? Vi behöfve utan tvifvel en Cobden, för att leda och blifva själen i detta korståg; men vägen som vi böra gå ligger öppen framför oss, och vi vilja icke stanna, förrän vi inom de materiella intressenas verld eröfrat den frihet, som bör tillkomma raassorna, och en jemnlikbet i rättigheter, Hr Riglet, bronsarbetare, böll derefter ett tal å de arbetande klassernesi Paris vignar, och honom föide hr Blarqui, som ingick i de mest slende detaljer om skyddssystemets missbruk och briställigbeterne i vår tulltariff, hvilken frams:ällning väckte högt och liflist bitall! KL 44 upplöstes sammankomsten, under en allmän benägenhet hos de närvarande, att teckna sig för hidrag till vinnande af sällskapets ändamå!. Den fria handelns grundsats kan således numera sägas vara formligen proklamerad i Frankrike; och det sällskap, som sålunda bildat sig oberoznde af de allmänna myndigheterna, kommer o:vifvelaktigt att rycka upp dem ur den sömnaktighet, hvari de i afseende på denna fråga befunnit sig under de sednaste 30 åren.n