den hberala pressen under åren 1827 till 185 uttryckte genom den enkla formeln: Konuz Jgen regerar, men styr ickex. ) Vi vilje nu gå frågan närmare på lifvet. En ligt Journal des Debats bör konungen icke för Isöka att med styrkans eller maktens rätt gör Isin personliga politik gällande emot landets tyd ligt uttryckta önskan och emot representatio nens majoriteter. Men den anser rätt och na turligt, att konungen har en egen politik, at han tydligt uppenbarar denna politik och me kraft försvarar densamma, såsom en partiche framlägger och försvarar sin. Endast när et nytt val gifver honom orätt, bör ban gifva vi ka. Sådan är i korttet den konstitutionell Iteorien i Journal des Debats. Vi deremot säga, att enligt denna lära finnes för den konung, hvars politik dukst under vi va!en, icke mer än två möjliga roller att iakt taza: den ena den af en besezrad konung, son villigt underkastar sig; den andra den af ej I besegrad konung, som i hemlighet arbetar p att hämnas eller taga sin skada igen. Behöfve man väl säga hvilkendera af dessa båda före ställnipgar har mesta sannolikheten för sig Tinkom oss blott en konung, som i tio kansk: i femton år, varit den verkligen styrande; ei konung, som i tio e:ler femton år ständigt tala om min regering, min politik, min minister mina vänner inom representationen, en konung som smickret öfver höfvan upphöjt, ända der hän, att han snart sagdt kommit till samm: föreställning som Ludvig XIV, att staten äl detsamma som han sjelf ). Nu kommen j på en gång och sägen åt denn konung,-att han skall öfvergifva sin politik, sit parti, sin ministere; och j bed en honom at af fri vilja och utan missnöje afträda allt dett: i händerna på dem, som han alltid betrakta och med ovilja omtalat såsom sina Personliga fiender. I sanning, detta är en öfvermensklig uppoff ring, och som j ganska sällan skolen åstadkomma. Och veten j hvad i sådant fall skal hända? Att konungen gifver vika för syn skull, men icke i verkligheten, och att mellan honora och ministeren börjas en af dessa dold: strider, som betaga regeringarne all kraft oct all lifaktighet. Handiar det om en diplomatisk fråga, som kommit å bane mot konungens vilja, så skall denne, i dag i sitt samtal med de fremmande sändebuden, i morgon i sin hemliga brefvexling, motsäga sina ministrar, försvaga dem, hindra dem från att lyckas. Handlar det om en expedition till lands eller sjös, som konungen ej tycker om, så skall man få se konungen disputera densamma man för man, skepp för skepp, och i sjelfva verket göra expeditionen omöjlig eller overksam. Handlar det om embetsmäns utnämnande eller återkallande, så skall kosungen utförligt och in i småsaker diskutera om hvarje sökande, så att tiden förnötes, tålamodet uttömmes, kraften slappas och ärenderna lida. Dessutom skall han icke underlåta, att sätta sig i hemligt förbund med det besegrade partiet, underhålla dess förhoppningar och gynna dess manövrer. Om han kan disponera några röster i den valda kammaren, så skall han icke underlåta att i dem bilda sig ett vapen emot den politik, som ban undergår, emot den minister som han sett sig förbunden att antaga. Det skall på sådant sätt komma att finnas i sjelfva regeringens medelpurkt två viljor, som skola handla emot hvarandra och ömsesidigt tillintetgöra hvarandra. Det blir med: ett ord en organiserad anarki, och svaghet och vanmakt, såsom resultatet deraf. Vill någon vara god och säga oss huru man skall undvika de faror och äfventyr, som vi här påpekat? Huru man skall få en kunz, som förut sjelf befattat sig med styrelsens detaljer, att vid, den eller den tiden icke mera göra det, och att underkasta sig sådant? Af allt detta behöfver ingenting befaras i det system, som vi yrka och som i sjelfva verket är precist detsamma som råder i England. I England är det icke förbjudet för kronan eller regentens person, att hafva sina åsigter, sina känslor, sin förkärlek för vissa idder. Men det år bonom i sjelfva verket, fastän ej i lagens bokstaf, förbjudet att hafva och försvara sin egen politik, eller ett parti som tillhör honom och öpp2at antages såsom sdant. Också kan regenten der, dagen efter ett allmänt parla-mentsval, vä!ja sina ministrar i den parlamentariska majoriteten, utan förödmiukelse och utan att anses besegead. Når ministeren sålunia en gång är bildad, så är det den som styr och förvaltar; det är icke regenten. Denne har endast att bestämma öfver de stora frågorna, sedan kabinettet utredt dem och yttrat sig deröfver; Om kronan tror, att kabinettet uttrycker landets eller majoritetens tanka, så ger hon sitt samtycke och undertecknar. Om hon tror matsatsen så afskedar hon kabinettet, ministrarne, och khänskjuter saken vare sig till parlamentets majoritet eller, genom ett nytt val, till landets ezen.n Vi stadna för denna gången här, för att icke göra artikeln för lång, och rekommendera det förestående tills vidare åt läsarens uppmärksamhet. ) Läsaren skall: sannolikt frapperas af den träffanIa UL hat hvarmad dat 0 FL samla avecta nat I