u ——— —L a göra blicken så innehållsrik som ett helt tal, ) att inlägga ett poem eller en dram i ett enda ögonkast — dertill fordras ett fullkomligt slafveri eller en fullkomlig frihet. Adam, grefvinran och markis de Rouvre varseblefvo icke denna upplysande anmärkning af en gammal kokett och en gammal diplomat; men Paz, den trogne hunden, anade dess profetia. Allt detta skedde dock, som vi hafva anmärkt, inom mindre än två sekunder. Att vilja. måla den or-! kan, som bärvid rasade i kaptenens själ, vore ett fåfängt företag. — 8Se så, tänkte han, nu tro onkeln och tanten redan, att jag skulle kunna bli älskad. Min lycka beror således blott på min egen dristighet ... Men Adam!... Den idealiska kärleken och begäret att beHaga, begge de:sa känslor, lika mäktiga som taczsamheten cch vänskapen, inträngde nu i hans själ med fullt våld och t0og0 der för en stund öfverhanden. Den beklagansvärde men hittills så beundransvärde älskaren ville njuta af sin dag. Han b!ef qsick och roande, ty han ville behaga; och på en uppmaning af diplomaten afmålade han i raska och djerfva drag den polska insurrektionen. Under deserten märkte P-.z, st. Clementire3s blickar voro oaflåtiigen fästade vid hans läppar, att hon ansåg honom för en hjelte och att bon glömde det Adam, eter att hafva nödgats uppoff.a tredjedelen af sin förmögentet, måst ubärda både fångenskap och landsflykt. Då klockan var nio och main druckit kaffe, kysste fru Söerizy sin syserdolter på pannan, tryckte bårdt hennes hand och begaf sig bort, i det hoa tvang grefve Adam att följa henne ehuru ogerna han det gjorde. Tio minute derefter aflägsnpade sig äfven markiserna de Rou vres och Roiqueroliea Pez och Ciementint lefvo allena. — Jag miste nu lemna er, fru grefvinna yttrade Thaddeus, ty ni far v:l efter till ope ran, der vi träffar edra anhöriga. — Nej, svarade hon; jag tycker icke on dans, och man ger i afton en otäck baiett Upproret i S:raljen.