Clmentine gjorde en böjning på hufvudet och lät honom gå, utan att säga ett enda ord. — Hvilken björo! utbrast hon, så snart han lemnat logeu. Du är bra mycket älskvirdare, du Adam. Adam tryckte ömt sin frus hand, så att ingen såg det. — Stackars min käre Thaddeus, yttrade han. Han ser sig tvungen att göra sig frånstörande, då hvarje snnan karl i hans ställe skul!e uppbjuda allt, för att synas älskvärdare in jag. — Åbl svarade hon, jag vet icke om det kunde vara någon beräkning uti hans uppförande. Han skulle ha intrigerat en vanlig qvinna. En halftimma derefter, medan jägsren Bogzi:laus ropade: upp med porten! och kusken, vändande med vagaen, väntade på stt dubbelportarne skulle slås upp, yitrade Cimentine till grefven: — Hvar bar då kapten sina rum? — Jo der... se der, svarade Adam leende, i det han pekade på en liten attisk våning, som sträckte siz öfver inkörsporten, på bida sidor om densamma och hvaraf ett fönster hade utsigt åt getan. Mans våning, fortfor grefven, strcker sig litet längre inåt gården, öfver vagnshusen. — Och bv2m innebar våningen mid: emot, på andra sidan om gården? — Ingen, för det närvarande, svarad2 Adam. Den audra Jilla vånionger, belägen ofvanpå stallet, skall en dag bebos af våra barn och deras lärare. — Han har icke lagt sig ännu, sade gref