Clmentine gjorde en böjning på hufvudet
och lät honom gå, utan att säga ett enda ord.
— Hvilken björo! utbrast hon, så snart han
lemnat logeu. Du är bra mycket älskvirdare,
du Adam.
Adam tryckte ömt sin frus hand, så att ingen
såg det.
— Stackars min käre Thaddeus, yttrade han.
Han ser sig tvungen att göra sig frånstörande,
då hvarje snnan karl i hans ställe skul!e upp-
bjuda allt, för att synas älskvärdare in jag.
— Åbl svarade hon, jag vet icke om det
kunde vara någon beräkning uti hans uppfö-
rande. Han skulle ha intrigerat en vanlig qvinna.
En halftimma derefter, medan jägsren Bogzi:-
laus ropade: upp med porten! och kusken, vän-
dande med vagaen, väntade på stt dubbelpor-
tarne skulle slås upp, yitrade Cimentine till
grefven:
— Hvar bar då kapten sina rum?
— Jo der... se der, svarade Adam leende,
i det han pekade på en liten attisk våning,
som sträckte siz öfver inkörsporten, på bida
sidor om densamma och hvaraf ett fönster hade
utsigt åt getan. Mans våning, fortfor grefven,
strcker sig litet längre inåt gården, öfver vagns-
husen.
— Och bv2m innebar våningen mid: emot,
på andra sidan om gården?
— Ingen, för det närvarande, svarad2 Adam.
Den audra Jilla vånionger, belägen ofvanpå stal-
let, skall en dag bebos af våra barn och deras
lärare.
— Han har icke lagt sig ännu, sade gref-