lämpligt ott genom den ifrågasatta qvarntullsreg
plesingen lägga bond på en vigtig tndustri.s Oc
enär qvarnegare eller mjölvare hittills ieke heaf
försyn, att taga t.ex. 4 ksppar för en tunna stål
-qvarps och 2 keppar för en tunna groppmäld, d
vid qvarnar i närgränsande län icke fordras me
än hälften så stor tull, skola de sannolikt hädan
efter icke stadna härvid, utan snart nog fördubbl
tullen ; ja, man lärer redan ha exempel att för ec)
tunna korns malning till helgryn, tages !; tunn
till tu! Lämpligare synes det hafva varit, om h
landshögingen längt för detta — ciler åtminston
då frågsn bäörom för 5 å 6 år sedan väcktes, be
stämt cn måttlig tul! och tillika huru mycket i af
damnirg bör bests för hvarje malningssätt ) sem
att mjölnaren, vid vite, vore förbunden att båd
emottega och eflemna mälden efter vigt. så at
mälden icke genom oläta qvarnskrufvar eller otill
börliga trummor förminskades stundom ända til
4!V, 18 på töonan, tullen oberäknad.
Olyckligt skulle der således blifva för Calmar län
innebyggsre, om Kongl. Mej:t lemnade nådigt bi
fall till br Jandsböfdingens bemälde underdånig:
hemställan, särdeles vid så höga spanmålspriser
som under detta årets vår och sommar varit gängse
då t. ex. en tunnas ofta nog dålig råg betalts med
tjugu riksdeler och stundom deröfver. Ora frår
en tunna sådan råg 4 kapoar aftagss i tull och
cirka 4 18 i afdemning, så blir behållningen a
mjöl ganska liten, men vinsten desto större för
qvarnegeren och mjölnaren. Men det är ock des.
sas vigliga indus:rin, som, enligt hr landshöfdin-
gens tanke, bör gynnas!!
Såsom skäl till sin underdåniga hemställan lärer
hr lanc tingen, enligt Aftonbl., hafva anfört
nalt, sedan den kongl. res. ef d. 16 Mars 1739
vutjärdades, en märgd nya qvarnar tillkommit
vemellan hvilka måste uppstå en för allmänheten
nyttig täftan, ledande till bemödande hos qvarn-
negarne att iakliaga bitlighet vid beräknande aj
pförmalningsafgifterna. M-n hr landshöfdingen
her härvid förgätit, att folkmängden under ssmma
tid ansenligen ökats. Hur stor denna var år 1759.
har insändaren sig icke bakant, men af öfversten
br cf Forsells sockenstatistik öfver Sverige finner
han, att folkmängden i länet år 1805 var 436 296,
som år 1230 ökat sig till 465,743 personer; såle-
des har folkmängden på dessa 25 åren blifvit ökad
med cn summa af 99 447 personer. Om, det in-
sändaren likväl icke her sig bekent, folkmängden
under de sednast förflutne femton åren i samma
progressiva förhållande tilltagit, så skulle antalet
af läncta innebyggare ifrån 4805 till och med 1845
eller på de sednaste fyratio åren blifvit ökadt med
47,117 personer. Alla dessa vilja hafva föda, och
om man beräknar endsast 1!, tunna säd på hvarje.
uppkomsner en summa af icke mindre än 70 679
tunnor, som nu böra förmsalss mer än år 1805;
vill man till denna summa lägga den ökade men
okända å gen ef mäld på de föregående sextio-
sex åren, elier från år 4739 till år 4805, så lem-
nas till hv:rs och ens opartiska bedömande: om
icke, vid ett sident förhållande, den mängd qvar-
nar kan vara behböflig, som hr landshöfdingen tro;
hafva tillkommit sedan år 1739, och om icke änd?
genom den ökade folkmängden behofvet af mälc
blifvit så stor, att qvarnegarne få fullt upp mec
mäld att uan all slvgs täflsn nödgas iakttags
pbilligbet vid beräknande af förmalningsafgifterna.
tt td 314 Aug. 1846. Z—
Åo—
) En ledning för ett sådant stadgande finnes i
Korgl. Mej:ts nådiga reg!em. för uppbördsmän
och redogörere vid kronomagasinerna af d. 41
Aug. 48142 scmt uti Jönköpings läns hushålls-
sällskeps handl. 4 böftet, sid. 97 m. fl. st.