Ihvaremot 45 8 om allmänna riksdagars beslul j yttrar, att deremot ingen skulle hafva att säga, -Isom konungen och riket med hörsamhet och a lydro var underkastad. r! Rec. har för flera ir sedan haft anledning -latt omtala 19) den, genom 4634 irs regeringsform, ett utskott jemte rikets till redsgörelse samlade embetsmän tillerkända behörishet att i vissa fall afgifva ständernas botänkende. Han -Ihar följaktligen ej nu behöft närmare tänka tlpå saken, för att märka, huru hr Fryxell äf5 ven nu råkat ut för sitt vanliga öde att, till fördel för sin mening, orätt läsa hvad han åbe-Iropar, och huru han således här förbi ett, att tidet var, när man behöfde Ständernas betänI kande eiler ville med Ständerna något märkeligt kommunicera, som man i vissa fall egde med ett utskott förstärka de till redogörelse I sarelade embetsmännen. — Aamärkningens vigt lärer ej undalla någon läsare. Det är de anförda uttrycker, som visa, det de omtalade Em betsmännen och U:skottet verkligen företrädde I Ständerna. I Rec. har ej keller behöft nu närmare tänka , på saken, för att veta, dei Ständernes he! makt i 1617 års riksdagsordsiog beskrifves såLlsom en makt att afgifva svar och betänkanden på Konungens framställningar, och följaktligen ; såsom alldeles densamma, som de i 4634 irs Iregeringsform 44 nämnda möten egde, i de Ifall, då de kunde tiliitas. Dessa möten kund: följaktligen i sådana fall icke blott företräda Riksens Ständer, utan ock göra det med hela Ständernas makt. Hvilka dessa fail voro, är ej lätt att afgöra. Unadantagna voro Konuags kröning och några ndra märkligap fall, till hvilka konungaoch Itbronföljareval uan tvifvel måste hänföras. Men hvad mera till de märkliga, undantagna falien Iborde hänföras, det var belt och hållet öfverlemnadi åt vederbörande att efter omständigheterna pröfva och afgöra. Och det är införandet i lag af en sådan in: stitution, med sådan makt inom gränsor, hvilka så lätt kunde efter vederbörandes behag utsträckas, som hr Fryxell vill hafva ansedt som en obetydlighet! Presteståndet tänkte annorlunda, då det år 4634, i avledning af regeringsformens ifrågavarande 44 (med samma ordalydelse, som sedan), i underdånighet frågade, pom icke alla ständer, det ringaste med det högsta, skole så hådanåt som härull blifva vid deras urminnes zamla bruk och komma till möte och herredagar, icke allenast när kröningar på färde väro, utan ock när om nya ordningar, pålagor, okrigsexpeditioner, förbund och andra riksens höga ärender delibereras skall, att vår stat må i ingen måtto vara ringa e under de höge välb. herrar riksens ephoris och förmyndare, än han nunder höglofl. framlidne konungar varit hafver, till att behålla riksens urminnes rätt, 11), form, 45 S, anförda förklaring lärer svårligen någon med kunskap om svenska författningens historia gifva den mening, som skulle de i 44 nämnda mötens betänkanden, i de fall der ue lagligen kunde gifsvas, ega mindre kraft, än ett riksdagsbeslut. Den sy:tar tydligen närmast få suceessionsordningen, och är blott en annan och allmännare vändning a: de under Carl IX:s strid mot Sigismund vanliga förklaringarna emot dem, som satte sig emot ständernas beslut om rikets styrelse. XX. Den af hr Fryxell ur 46534 års regerings-j Hr Fryxell förekastar rec. en klumpighet, då han gilvit anledning till frågan, om hr Geijers eller hr Fryxells historiska arbeten ega det största antalet läsare. Rec. har gjort mer, än gifvit anledning till denna fråga. Han bar uttryckligen sagt, att br Fryxells berättelser ur svenska historien funnit ett större antal läsare, än hr Geijers historiska arbeten. Hr Fryxell tyckes anse detta förhållande såsom fir honom smickrande och för hr Geijer sårande. Rec. finner det icke så. Arbeten, som äro skrifna utan tankeansträngning, och utan sådan kunna läsas, miste nu, som alltid, finna långt flera läsare, än arbeten, som, sjelfva frukter af en väldig tankekrat, också af sina läsare fordra en något öfvad, utbildad tankeförmåga. Au yfvas öfver en på sådan grund hvilande utbredning af sina skrifter är något sämre, än barnsligt. Eiler hvad skulle hr Fryxell säga, om han finge höra författaren af en för skouadervisningen väl afpassad lärobok i empirisk psychoIA —ir LO ÖS NN men. AV mm a e logi skryta öfver, att hans bok lästes al!männare,in Kants eller Hegels skrifter? Rec. har segt, alt det vid genomläsningen af hr Fryxells skrifter om aristokratfördömandet förefaller, som hade br Fryxell fruktat, att en stor del af de barn, som nu ur hans berättel ser hemta sin första kunskap om Sveriges historia, skola, efter inträdet i ynglingaeller manscaåldern, lemna dessa berättelser åt andra, men för sin vettgirighet söka ea kraftigare näcing, ja möjligtvis i hr Geijers skriiter söka den. Detta tror hr Fryxell innebira en insinuation, att hela allmänheten skuile glömma hans historia för hr Geijers. Nej! men väl har rec. uttalat sin öfvertygelse, att hvar tänkande ysgling eller man gör det, hvilket ej bindrar, att k b ti d fi (E rr