Ihvaremot 45 8 om allmänna riksdagars beslul
j yttrar, att deremot ingen skulle hafva att säga,
-Isom konungen och riket med hörsamhet och
a lydro var underkastad.
r! Rec. har för flera ir sedan haft anledning
-latt omtala 19) den, genom 4634 irs regerings-
form, ett utskott jemte rikets till redsgörelse
samlade embetsmän tillerkända behörishet att
i vissa fall afgifva ständernas botänkende. Han
-Ihar följaktligen ej nu behöft närmare tänka
tlpå saken, för att märka, huru hr Fryxell äf-
5
-
ven nu råkat ut för sitt vanliga öde att, till
fördel för sin mening, orätt läsa hvad han åbe-
-Iropar, och huru han således här förbi ett, att
tidet var, när man behöfde Ständernas betän-
I kande eiler ville med Ständerna något märke-
ligt kommunicera, som man i vissa fall egde
med ett utskott förstärka de till redogörelse
I sarelade embetsmännen. — Aamärkningens vigt
lärer ej undalla någon läsare. Det är de an-
förda uttrycker, som visa, det de omtalade Em
betsmännen och U:skottet verkligen företrädde
I Ständerna.
I Rec. har ej keller behöft nu närmare tänka
, på saken, för att veta, dei Ständernes he!
makt i 1617 års riksdagsordsiog beskrifves så-
Llsom en makt att afgifva svar och betänkanden
på Konungens framställningar, och följaktligen
; såsom alldeles densamma, som de i 4634 irs
Iregeringsform 44 nämnda möten egde, i de
Ifall, då de kunde tiliitas. Dessa möten kund:
följaktligen i sådana fall icke blott företräda
Riksens Ständer, utan ock göra det med hela
Ständernas makt.
Hvilka dessa fail voro, är ej lätt att afgöra.
Unadantagna voro Konuags kröning och några
ndra märkligap fall, till hvilka konunga- och
Itbronföljareval uan tvifvel måste hänföras. Men
hvad mera till de märkliga, undantagna falien
Iborde hänföras, det var belt och hållet öfver-
lemnadi åt vederbörande att efter omständighe-
terna pröfva och afgöra.
Och det är införandet i lag af en sådan in:
stitution, med sådan makt inom gränsor, hvilka
så lätt kunde efter vederbörandes behag utsträc-
kas, som hr Fryxell vill hafva ansedt som en
obetydlighet!
Presteståndet tänkte annorlunda, då det år
4634, i avledning af regeringsformens ifråga-
varande 44 (med samma ordalydelse, som
sedan), i underdånighet frågade, pom icke alla
ständer, det ringaste med det högsta, skole så
hådanåt som härull blifva vid deras urminnes
zamla bruk och komma till möte och herre-
dagar, icke allenast när kröningar på färde
väro, utan ock när om nya ordningar, pålagor,
okrigsexpeditioner, förbund och andra riksens
höga ärender delibereras skall, att vår stat må
i ingen måtto vara ringa e under de höge välb.
herrar riksens ephoris och förmyndare, än han
nunder höglofl. framlidne konungar varit haf-
ver, till att behålla riksens urminnes rätt, 11),
form, 45 S, anförda förklaring lärer svårligen
någon med kunskap om svenska författningens
historia gifva den mening, som skulle de i 44
nämnda mötens betänkanden, i de fall der
ue lagligen kunde gifsvas, ega mindre kraft, än
ett riksdagsbeslut. Den sy:tar tydligen närmast
få suceessionsordningen, och är blott en annan
och allmännare vändning a: de under Carl IX:s
strid mot Sigismund vanliga förklaringarna emot
dem, som satte sig emot ständernas beslut om
rikets styrelse.
XX.
Den af hr Fryxell ur 46534 års regerings-j
Hr Fryxell förekastar rec. en klumpighet, då
han gilvit anledning till frågan, om hr Geijers
eller hr Fryxells historiska arbeten ega det
största antalet läsare.
Rec. har gjort mer, än gifvit anledning till
denna fråga. Han bar uttryckligen sagt, att br
Fryxells berättelser ur svenska historien funnit
ett större antal läsare, än hr Geijers historiska
arbeten.
Hr Fryxell tyckes anse detta förhållande så-
som fir honom smickrande och för hr Geijer
sårande. Rec. finner det icke så. Arbeten,
som äro skrifna utan tankeansträngning, och utan
sådan kunna läsas, miste nu, som alltid, finna
långt flera läsare, än arbeten, som, sjelfva fruk-
ter af en väldig tankekrat, också af sina läsare
fordra en något öfvad, utbildad tankeförmåga.
Au yfvas öfver en på sådan grund hvilande ut-
bredning af sina skrifter är något sämre, än
barnsligt.
Eiler hvad skulle hr Fryxell säga, om han
finge höra författaren af en för skouadervis-
ningen väl afpassad lärobok i empirisk psycho-
IA —- ir LO
ÖS NN men. AV mm
a
e
logi skryta öfver, att hans bok lästes al!männare,-
in Kants eller Hegels skrifter?
Rec. har segt, alt det vid genomläsningen af
hr Fryxells skrifter om aristokratfördömandet
förefaller, som hade br Fryxell fruktat, att en
stor del af de barn, som nu ur hans berättel
ser hemta sin första kunskap om Sveriges hi-
storia, skola, efter inträdet i ynglinga- eller
manscaåldern, lemna dessa berättelser åt andra,
men för sin vettgirighet söka ea kraftigare nä-
cing, ja möjligtvis i hr Geijers skriiter söka
den.
Detta tror hr Fryxell innebira en insinua-
tion, att hela allmänheten skuile glömma hans
historia för hr Geijers. Nej! men väl har rec.
uttalat sin öfvertygelse, att hvar tänkande ysg-
ling eller man gör det, hvilket ej bindrar, att
k
b
ti
d
fi
(E
rr